Britt-Marie Wesslén: “Nu har jag accepterat ett liv utan hår”

Många var vi som satt förstummade framför SVT:s Gokväll och såg Britt-Marie Wesslén från Falun prova peruker. Hon satt där så modigt med sitt lilla nätta, kala huvud och berättade om vedermödorna med att sköta en peruk, skillnaden mellan syntetiskt och äkta hår och knepet med dubbelhäftande tejp för att den skulle sitta på plats.

– Så här i efterhand undrar jag hur jag vågade. Det var verkligen jätteblandade känslor och jag fattar inte riktigt vad jag har gjort. Nu har jag ju verkligen blottat mig ordentligt!

Britt-Marie har nu varit utan hår i åtta år och hela tiden har hon hoppas att det ska komma tillbaka. Men åren går och inget händer. Fortfarande syns inte minsta fjun på hennes kala skalle.

– Kanske tar det tio år, kanske får jag vänta hela livet, säger Britt-Marie, som till slut kände att hon måste börja acceptera situationen.

– Nu är det så här! Jag får göra det bästa av det och att visa upp mig i tv kommer förhoppningsvis att stärka mig ännu mer.

Ingen förklaring

Orsaken bakom att Britt-Marie, idag 54 år, tappade allt sitt hår har hon inte fått någon förklaring till. Men hon har några egna teorier.

–  Allt började för länge sedan när jag fött mina två söner. Både jag och min kusin satte in hormonspiral och ganska snart började vi tappa håret båda två. Jag gick hårlös i fyra år. När jag tog ut hormonspiralen kom håret tillbaka.

Åren gick och Britt-Marie levde ett ganska stressigt liv hemma i Stockholm. Hon var arbetsledare på Claes Ohlson och arbetade mycket. Samtidigt reste hennes man ständigt så hon fick ta hela ansvaret för hemmet och barnen under långa perioder.

–  Det blev för mycket, jag gick in i väggen. Var hemma några månader och tänkte envist att jag SKA tillbaka samtidigt som jag bara stod och skakade. Men jag bet ihop och började jobba.

Familjen flyttade så småningom till Falun och Britt-Marie rotade sig. Fick nya vänner. Trivdes på nya jobbet.

Men så blev det 2009 och rädslan för svininfluensan spred sig över landet.

–  Jag ville verkligen inte ta influensasprutan, men det var sådant tryck att jag inte orkade stå emot. Efter sprutan började håret ramla av igen. Denna gång på hela kroppen. Efter ett halvår hade jag inte ett enda hårstrå kvar! Och samma var det för min kusin. Hon tog också sprutan och tappade också åter håret. Inte fullt lika mycket som jag, men fläckvis och tillräckligt för att hon också behöver gå med peruk.

Tunga år

Det blev några tunga år för Britt-Marie. Stressen tog på krafterna och äktenskapet tog stryk. För sju år sedan blev det skilsmässa.

– Allt detta har tagit min energi, det har varit väldigt jobbigt. Tagit tid att komma tillbaka ifrån.
Det är tufft att inte vara som andra, berättar Britt-Marie. Att sitta på stranden med barnen och se alla blickar och plötsligt mötas av ett litet barn som kommer fram frågar: “Har du cancer?”

– Jag såg hur mamman satt en bit bort och svarade; “Nej du kan hälsa din mamma att jag INTE har cancer”.

All Britt-Maries kraft har gått åt för att få vardagen att fungera. Hon har varit hos både homeopat, kiropraktor och neurolog i sin jakt på svaret på varför håret inte vill komma tillbaka och hon har även kontaktat alopesiaföreningen.

–  Men inget har hjälpt och jag har inte orkat strida. Jag har varit helt slut, jättetrött. Bara somnat när jag kommit hem. Det gick så långt att jag till och med fick en liten stroke, en så kallad tia. Och på det utmattningssyndrom så jag blev sjukskriven i ett och ett halvt år.

Britt-Marie har fått höra att hon har en del mineralbrister. Själv tror hon att hon har något ämne i kroppen som stoppar hårväxten i kombination med att hon bär på mycket stress.

–  Det som har hjälpt mig mest är en klinik i Borlänge där jag har lärt mig avslappningsövningar och fått hörlurar som med hjälp av ljud- och ljusvågor hjälper mig slappna av. Utan lurarna hade jag inte kunnat jobba!

I takt med att Britt-Marie accepterat sin hårlöshet mår hon också bättre. För några år sedan träffade hon en ny kärlek som varit ett stort stöd och hjälpt henne i allt. Hon jobbar nu halvtid och hoppas att hennes framträdande i tv ska vara till stöd för andra drabbade och hoppas komma i kontakt med fler personer med liknande erfarenheter.

– Det går inte att hoppas längre, nu gör jag det bästa av mitt liv. I tv-programmet fick jag många tips. Bland annat att variera mina peruker mer så nu har jag gjort i ordning en hylla hemma där de står på rad och väntar på att användas!