Flitiga fingrar firar 50 år: “I vår syjunta betyder vänskapen allt!”

Carla, Margareta, Eva, Margareta och Alinde. Fem kvinnor som känt varandra nästan hela livet. I femtio år har de träffats och haft syjunta ihop. Där har de skapat kläder till sina barn, tavlor och gardinspetsar – men främst har de skapat en varm gemenskap och en stark vänskap.

I Grundsund på Västkusten träffas fem kvinnor var fjortonde dag och har så gjort i femtio år. De syr, broderar, stickar och virkar ihop, men mest ses de för att de tycker så mycket om varandra och känner varandra utan och innan. 

Syjuntan i Grundsund:

Carla Laurell, 75, Margareta Johansson, 74, Margareta Lennartsson, 67, Alinde Carlsson, 69, Eva Gustavsson, 74.

Alla bor i Grundsund utom Eva som bor i Utby utanför Uddevalla. 

Alla är pensionärer, men Margareta Lennartsson jobbar lite extra i affären i Grundsund.

– Förr så var vi väldigt produktiva och stickade till barnen, virkade gardinspetsar och tavlor och allt möjligt annat, idag är vi inte riktigt lika ambitiösa, skrattar Margareta Johansson.

Carla fyller i:

– Då var vi mer plikttrogna och det var syjuntan som gällde, alltså att göra något då vi sågs. Nu samlas vi, äter god mat och dricker vin och pratar. Vi samlar in pengar också för att kunna åka på lite resor tillsammans.

Från början var det Eva, Carla och Margareta som kände varandra, sedan kom Alinde och Margareta L med. De träffades hemma hos varandra, inga barn fick vara med, det var deras egentid. De stickade mycket kläder till barnen, tröjor, byxor, mössor och vantar och deras liv blev tätt sammanflätade. Eva, Carla och Margareta J gifte sig samma år och Carla och Eva fick barn samma vecka. Och trots att Eva flyttat från Grundsund så kommer hon på alla möten, det är viktigt.

– I början sågs vi varje vecka, sedan varannan och så är det fortfarande. Tre veckor är för lång tid, det går inte, säger Margareta L och skakar på huvudet.

Träffas i sjöboden

Just idag träffas de i Carlas lilla sjöbod som ligger i Grundsunds kanal med vacker utsikt över båtarna som går fram och tillbaka över vattnet. De plockar fram kaffe och fika av alla sorter.

– Det är ju de här träffarna som man ser fram emot mest. Vi känner varandra så väl och vi kan anförtro varandra vad som helst, säger Alinde och ställer fram maränger som Eva bakat.

Eva instämmer:

– Man kan komma och vara ledsen och då får man tröst och hjälp, men man kan lika gärna vara glad och bara skratta en hel kväll.

De har gått igenom mycket tillsammans. De har alla barn, någon har skilt sig, någon annan förlorat sin man och någon har fått en svår sjukdom. Allt avhandlas på mötena och de ger råd och kärlek och får tröst och trygghet tillbaka. Det har svetsat dem samman och för några år sedan bestämde de sig för att inte ta in några nya i syjuntan. Det är de fem som är stommen och grunden i deras starka vänskap och så får det förbli.

– Och så äter vi jättegod mat! Jag ser fram emot maten, säger Eva och skrattar.

– Och ibland så lagar man något som man tycker man gjort flera gånger och tycker själv att det är lite tråkigt, men då tycker de andra att det var precis vad de ville ha. Det är roligt, säger Carla.

Flitiga fingrar firar 50 år:

Inspiration från tv-serie

Men handarbetet då? Jo, det finns mycket i deras respektive hem som tyder på flinka fingrar. Broderade tavlor, gardiner, överkast. Sockor till barnbarnsbarnen stickas fortfarande liksom grytlappar och andra praktiska ting.

– Vi har provat många olika typer av handarbete. Och vi gör olika saker. Jag har vävt mycket och jag och Eva har varit på växtfärgningskurs, berättar Margareta J.

Alinde har provat på att göra en väska i näver och Eva har sytt en Waldorfdocka. De har lärt sig av varandra och de kan inte riktigt komma överens om vem som lärde vem att sticka hälar på raggsockorna.

– Vi har gjort mycket till oss själva också. När det blev modernt med sådana här tröjor från Guernsey med flätor så gjorde jag flera sådana, berättar Alinde.

När tv-serien Skärgårdsdoktorn var aktuell stickades det tröjor med polokrage och på 70-talet var det Pippitröjor som gällde till barnen.

– Jag skickade in kort på barnen som ett företag gjorde korsstygnsmönster av, men det var svårt. Jag höll på att bli galen på det med alla färger och stygn. Den fick syrrans kompis göra klar och nu hänger den på väggen hemma, säger Margareta L.

När de börjar prata om allt de producerat så blir de nästan förvånade själva. De påminner varandra om vad de gjort och vissa saker har de helt glömt eller gett bort.

– Tänk vad mycket vi gjort ändå, utbrister Margareta J och de andra håller med.

Intresset ökar igen

Väva, knyppla, sticka och virka har kvinnor gjort i alla tider, men det har varit mer eller mindre modernt. På 80-talet var det väldigt inne med stickat och det knåpades i vartenda hushåll, men på 90-talet bleknade det bort. Idag har det kommit tillbaka, vilket märks på vad kvinnorna i Grundsund skapar.

– Idag i garnbutikerna finns det hur mycket som helst att välja på och det är roligt. Så var det inte för några år sedan, berättar Carla som virkar grytlappar som hon själv använder.

Margareta J nickar. Hos henne finns det en del verk som åkt upp på vinden när de inte varit moderna längre.

– Men så går det några år och det blir modernt igen och då kan jag ta ner dem, kanske rama om någon tavla och hänga upp igen, säger hon.

De är alla rörande överens om att det är Eva som gör mest numera, både hemma och på kurser. Hon knypplar, broderar, väver, stickar och virkar.

– Nu på senaste tid har jag sytt lite barnplagg och det är så roligt så det vill jag göra mer. Jag prenumererar på två tidningar om hantverk och hemslöjd, det går inte annars. Jag bara måste hålla på, det är så roligt, säger hon.

Men det viktigaste är att de ses och får vara med varandra. Och även om de träffas varannan vecka och hela sex timmar per gång så tar aldrig samtalsämnena slut. Alinde konstaterar att de aldrig skällt på varandra eller varit ovänner och de andra håller med.

– Att ha sådana här vänner är ovärderligt, säger Eva och får kaffe upphällt till sig av Carla.

Scroll to Top