Det är fullt uppe på dansgolvet av par som virvlar runt i takt till musiken, stämningen är hög och det luktar nybryggt kaffe borta från fiket.
Det är första fredagen i augusti och det är återinvigning av dansbanan i Ellösparken på Orust.
– Vi är ett tiotal eldsjälar som arbetat hårt i ett par år för att få uppleva den här dagen. Vår förhoppning är att Ellösparken ska bli den mötesplats på Orust som det var en gång i tiden, säger Sten Åke Olsson, 63.
Den gamla dansbanan i Ellösparken, som är riven sedan länge, var under många decennier ett begrepp i Västsverige. Hit vallfärdade danssugna från när och fjärran och här har många funnit kärleken sedan starten 1935.
– Jag är själv en av dem. Jag träffade min hustru Susanne här på nyårsafton 1976. Nyligen firade vi vår 40-åriga bröllopsdag, berättar Åke Knutsson, 66.
Åke Knutsson är ordförande i den ideella föreningen som vill väcka liv i Ellösparken. Med hjälp av bidrag från bland annat Leader, Västra Götalandsregionen, Orust kommun och Boverket har föreningen kunnat bygga en ny dansbana som blev klar nu i sommar och pengarna har även räckt till ett modernt kök och en handikapptoalett.
Drömmen är att Ellösparken åter ska kunna få den status den hade en gång i tiden innan dansbanedöden slog till.
Dyr superstjärna
– Ellösparken hade sin storhetstid på 60-talet. Då var det många kända svenska och utländska artister som kom hit. Jag var här när Cliff Richard uppträdde. Då höjdes biljettpriset till en femma. Normalt låg det på två kronor, minns Sten-Åke Olsson med ett leende.
– På 60-talet var det band som Hepstars, med Benny Andersson och Svenne Hedlund, och Tages. Jerry Williams var här flera gånger.
Under storhetstiden var det dans varje helg året runt. På dansbanan spelade orkestrar som Flamingokvintetten, Schytts, Streaplers och Vikingarna och på utomhusscenen uppträdde under sommartid artister som Europe, Lena PH, Carola, Björn Skifs, Sven-Ingvars, Lasse Berghagen, Lill-Babs, Lasse Lönndahl, Lill Lindfors, Owe Thörnqvist, Siw Malmkvist och längre tillbaka ska även Alice Babs ha uppträtt här.
– Tyvärr har alla gamla affischer och programblad försvunnit så vi har inte historiken fullt klar för oss. Förmodligen har de slängts, säger Åke Knutsson, som varit på Bohusläns museum och tittat i gamla tidningslägg på mikrofilm för att försöka rekapitulera Ellösparkens historia.
Eftersom en stor del av dokumentationen saknas bygger mycket på de minnesbilder som föreningens eldsjälar själva har. Och oförglömliga minnen finns det gott om.
– Den artist jag framförallt kommer ihåg är skåningen Östen Warnerbring. Honom minns jag väl, säger Els-Marie Ragnar, 74, som ingår i föreningen liksom Anne-Marie Peterson, 68, Leif Johansson, 81, och Ingrid Nyström, 79.
– Jag träffade min man här 1966. Vi fick många fina år tillsammans innan han gick bort, berättar Ingrid.
Ett mer dråpligt minne från Ellösparken har Tomas Asker, som med sina 48 år, är yngst i föreningen. Han körde moped från Askerön till Ellös för att dansa när han var tonåring.
– Men på hemvägen gick mopeden sönder så jag fick gå ett par mil, men det var det värt, berättar han med ett skratt.
– Vi bor nära och tycker om att dansa, men vi träffades faktiskt inte här. Vi träffades på en dansbana i Uddevalla 1977, men vi har naturligtvis varit här många gånger och tycker det är jätteroligt om Ellösparken lever upp på nytt.
Spännande planer
Ellösparken gick bra fram till dansbanedöden slog till. I hård konkurrens med diskon och andra nöjesställen förde dansbanan en alltmer tynande tillvaro.
Ellösparken lades aldrig ner i formell mening. Föreningsgården fick stå kvar, men den gamla dansbanan revs på 2000-talet och ersattes med en skolbyggnad.
– Förr var det en självklarhet för ungdomar vad man skulle göra en lördagskväll. Då åkte man till parken. Så är det inte längre, säger Sten-Åke Olsson. Folkparkerna dör bort på grund av att ingen vårdar dem.
Det är bakom föreningsgården som eldsjälarna i den ideella föreningen nu byggt en mindre dansbana. Den formella återinvigningen var alltså i augusti, men det är först från och med Valborgshelgen nästa år som Åke Knutsson och de andra i föreningen hoppas att dansbanan åter kan bli en naturlig mötesplats på Orust.
– Vi håller på att undersöka vilka artister som kan bli aktuella. Det finns gott om lokala band som vi gärna vill boka, säger Sten Åke Olsson och berättar sedan vad som skulle vara hans drömbokning.
– Flamingokvintetten. Det hade varit fantastiskt att se dem spela här igen, men de turnerar tyvärr inte längre.
– Vi träffades här på dansen Kristi himmelfärdshelgen 1971. Ragnar brukade alltid åka hem med kompisarna innan det var damernas, men den här gången var han kvar och på den vägen är det. Nu har vi varit gifta i många år och har två barn och fyra barnbarn.
Kärlek uppstod
Till invigningen kom många som var med redan under Ellösparkens storhetstid och de visade på dansgolvet att de gamla takterna fortfarande sitter i.
Alla har ljusa och trevliga minnen härifrån. Hemmets Journal träffar flera par som träffades och blev kära i varandra just här för många år sedan.
– Mina föräldrar hade sommarstuga i närheten och jag var ofta i parken. Under Kristi Himmelsfärdshelgen 1971 träffade jag Ragnar här, berättar Britta Johansson, 66 från Ödsmål.
– Jag hade precis blivit nobbad, men Britta såg snäll ut och jag vågade bjuda upp, säger hennes man Ragnar Johansson, 65, som hon har två barn och fyra barnbarn tillsammans med.
Den ideella föreningens dröm är att den nyinvigda dansbanan ska leda till att unga på Orust på nytt kan träffas och upptäcka kärleken i Ellösparken.
