Heidi är förlamad från midjan och ner

Heidi Paulsen var bara två år gammal när hon föll av en traktor och hamnade under det ena bakhjulet. Hon minns själv inget av olyckan och det är hon glad för. Ryggen blev skadad och Heidi blev förlamad från midjan och neråt. Hon låg länge på sjukhus efter olyckan och lärde sig klara sig själv. Det var ingen som pjåskade med Heidi och hon har aldrig funderat särskilt mycket över att hon inte kan gå.

– Jag väljer att lägga min energi på något mer konstruktivt, säger Heidi. Men det är klart att jag har mött, och fortfarande möter, en del utmaningar.

16 år gammal valde Heidi att flytta hemifrån för att gå två år på folkhögskola. Det var en lärorik tid med mycket skoj och upptåg. När hon blev 18 år flyttade hon till egen lägenhet och sedan dess har hon alltid klarat sig själv.

– Jag var som andra ungdomar, festade och for omkring, säger hon. Men jag var nog inlagd på sjukhus lite oftare än min vänner.

Idag bor hon i Tønsberg tillsammans med sonen Christoffer och servicehunden Flax, en gyllene blandning av labrador och golden retriever, en brukshund som följer sin matte tillgivet med blicken.

Blev succé direkt

Heidis ryggskada innebär bland annat att ryggen är sned och att lungorna inte fungerar helt som de ska. Men hon har alltid varit en lösningsorienterad tjej och idag har hon barn, jobb, lägenhet och bil och låter inte funktionsnedsättningen hindra henne. Hon är rådgivare på Försäkringskassan och berömmer sin arbetsplats för de anpassningar som gjorts.

Men när Heidi fick sin första servicehund 2010 innebar det en stor förändring i hennes liv. Tyvärr fick hennes första hund cancer och dog.

– Men han levde tillräckligt länge för att jag skulle inse hur mycket svårare det är att klara sig utan hund. Sen kom Flax in i mitt liv och det blev succé redan från början!

Flax är upplärd på Norges främsta hundskola och har bestått alla prover med glans. Han trivs som en fisk i vattnet hos Heidi och visar det hela tiden. Samtidigt som han är noggrann med att hela tiden följa Heidis nästa kommando.

– Det enda han inte klarar är att diska och torka golvet, skrattar Heidi.

När Heidi kör sin specialanpassade bil, sittande i sin rullstol, åker Flax med i öppen bur. Ibland händer det att något inne i bilen ramlar ner och hindrar rampen hon behöver för att komma ut. Om mobilen dessutom är utom räckhåll är Heidi hjälplös. Men Flax klarar det också. På kommando från matte flyttar han det som hamnat i vägen. Han klarar till och med att flytta den tunga, hopvikbara rullstolsrampen som Heidi har med sig.

Tar hand om tvätten

Flax har sin uppmärksamhet riktad mot Heidi oavsett var de befinner sig. Ibland ser det ut som om han ligger och sover på jobbet men så fort något händer, till exempel att Heidi tappar något på golvet, är han omedelbart på plats och lyfter upp föremålet till Heidi.

– När jag är ute är det många som vill hälsa på Flax men han får inte lov att vara social förrän jag säger till. Jag måste vara både sträng och konsekvent med träningen. Det är ris och ros och godbitar hela tiden. Träning är färskvara och vi över mycket, vilket Flax älskar.

På vägen hem från jobbet ska Heidi ofta handla. Då plockar Flax varorna som står långt ner på hyllorna och när de är färdiga bär han inköpspåsarna ut till bilen. När de kommer hem och Heidi ska laga middag plockar Flax upp sådan som råkar hamna på golvet. Och när Heidi ska tvätta är det Flax som plockar ut tvätten ur maskinen.

Flax öppnar dörrar på kommando och till och med ytterdörren när någon ringer på. Heidi vill inte att hennes son ska bli tvungen att hjälpa till för mycket. Dessutom är Flax en fantastisk kompis till Christoffer.

– När jag skulle på kontroll på lungkliniken igår tänkte jag på allergikerna och lät Flax sitta kvar i bilen, säger Heidi. Självklart råkade jag tappa ett par saker på marken på väg in och då blir det många böjningar och sträckningar, som orsakar smärta, för att få tag på det jag tappat.

Det är rörande att se tillgivenheten mellan Flax och Heidi.

– Flax är min allra bästa vän, säger Heidi och klappar sin hund. Han gör allt för att jag ska ha det bra och är också en trygghet och en social stöttning. Tack vara Flax slipper jag be andra människor om hjälp med minsta lilla sak. Det ger mig ett bättre privatliv och det tror jag alla människor behöver.