Det var en lördag också för precis 45 år sedan, den här dagen, den 15 september. Året var 1973 och i Sverige talade man mycket om riksdagsvalet som skulle ske dagen därpå. Och så förstås om den 90-årige kungen som nu i snart en månad legat på Helsingborgs lasarett.
Beskedet kom sent på kvällen. På lasarettets trappa meddelade riksmarskalk Stig H:son Ericson helt kort att kung Gustaf VI Adolf hade avlidit klockan 20.35.
Så kom hans barnbarn, vår nuvarande kung. Allvarlig, påtagligt trött, han hade vakat vid sin döende farfars bädd.
– Leve konungen, ropade någon. Det var den allra första gången vår kung kallades för det. Han log en liten aning, nickade till tack. Jo, nu var han kung, bara 27 år gammal.
Om det var allvar och förstämning i Helsingborg denna dag så var det glädje i Örebro, 45 mil bort. Där hade Ewa Westling fött hennes och maken Olles andra barn, en lillebror till dottern Anna.
Ingen anade att det var en blivande prins och drottninggemål som kommit till världen. Han var född i Familjen Vanlig, pappa blev så småningom socialchef i Sandviken, mamma arbetade på posten. En kärnfamilj med god sammanhållning och där barnens uppfostran helt enkelt syftade till att göra dem till bra folk. Pojken som just kommit till världen skulle döpas till Olof Daniel och främst växa upp i Ockelbo, en inlandskommun i södra Norrland. En sympatisk kille med slätstrukna betyg, men desto bättre i idrott.
Han skulle komma att stå för 50 procent av förnyelsen av den svenska monarkin, den som inleddes den 15 september 1973.
Den andra hälften stod hans blivande svärfar för. Den nye kungen, Carl XVI Gustaf, hade efterträtt en mycket gammal Gustaf VI Adolf. Konservativ, men så var han också född 1882. Successionsordningen från 1810, den som sa att en kung inte fick gifta sig med “enskild svensk eller utländsk mans dotter”, skulle följas. Inte minst hade den gamle kungen visat sig stenhård när de gällde sina söners val av tillkommande, de förlorade sina kungliga titlar när de gifte sig med flickor utan blått blod.
Men blått blod, det var vad han väntade sig när det gällde sin sonsons tillkommande. Hans efterträdare och barnbarn hade dock redan, mer än ett år tidigare, träffat sin Silvia. Inte vad farfar kungen hade tänkt sig, fast det blev som bekant hur bra som helst.
Plikten framför allt, hade varit den gamle kungens valspråk. När så vår nye kung den 19 september 1973 avlade sin kungaförsäkran i Rikssalen på Stockholms slott meddelade han också sitt valspråk.
För Sverige – I tiden, blev det. Lite annat stuk än farfars.
Riktig fart på förnyelsen blev det dock inte förrän kungen den 12 mars 1976, i samband med förlovningen, presenterade sin Silvia för oss. Ett helt folk föll som en fura.
Sen blev det bröllop och tre barn som idag samtliga har valt livskamrater som inte har ett uns av blått blod i ådrorna och som skänkt kungaparet sju barnbarn. Daniel Westling, född samma dag som hans svärfar blev kung, är far till den flicka som förmodligen är Sveriges blivande drottning, Estelle.
Den en gång alldeles nye kungen är idag den regent i den svenska historien som suttit längst på tronen, för tiden går ju ibland så svindlande fort.
Det känns inte länge sedan alls som han för snart 45 år sedan stod där i Rikssalen och läste med stapplande stämma. Så ung, så osäker och så påtagligt blek om nosen.
Och 14 år yngre än hans dotter Victoria är idag.
