Här går frisöryrket i arv!

Med van hand tar Ann-Britt Troedsson, 71, saxen och jämnar till kundens frisyr. Gun-Inger Schölin är en av hennes verkliga stamkunder och har regelbundet klippt sig hos henne i över fem decennier.

– Det var jag som en gång i tiden klädde henne till brud och gjorde vid henne inför bröllopet, säger Ann-Britt med ett leende.

– Ja, och jag var bara 17 år. På den tiden fick man gå till kungs och få tillstånd att gifta sig om man inte var myndig. Sedan dess har jag klippt mig här, säger Gun-Inger.

Vi är på Tegnors Hårateljé i Hässleholm i norra Skåne. Här har Ann-Britt klippt kunder sedan hon började som lärling 1962. Nu har hon lämnat över salongen till sin dotter Anna Forsberg, 48, och kan dessutom glädja sig åt att en tredje generation i familjen är på väg att ta över.

Hennes barnbarn Alice Forsberg, 22, fick nämligen sitt gesällbrev i höstas och jobbar nu tillsammans med sin mamma och sin mormor.

– Det är speciellt att få jobba tillsammans med både sin dotter och dotterdotter. Vi trivs väldigt bra tillsammans och har roligt hela tiden, säger Ann-Britt.

Hennes dotter Anna håller med:

– Alice lockat hit en hel del nya kunder. Det är dels många jämnåriga till henne och dels är det många äldre män som gärna blir klippta av henne. Det handlar om män som gick på herrsalongerna som fanns här i stan tidigare, men som nu försvunnit.

– Hela mitt handbollslag kommer dessutom hit för att klippa sig. Till och med tränarna, säger Alice, som på sin fritid spelar handboll i Vinslöv.

Allt började som sagt med att Ann-Britt en dag för 56 år sedan stegade in i på Tegnors Hårateljé på Frykholmsgatan i centrala Hässleholm, där den legat ända sedan starten, för att börja som frisörlärling.

– Jag hade alltid drömt om att bli hårfrisörska och när jag var gammal nog att bli lärling tog jag chansen direkt, berättar hon.

Sex år senare var hennes lärlingstid slut i och med att hon gjorde gesällprovet. Tjugo år senare tog hon över salongen från den tidigare ägaren. Resten är som det så populärt heter historia.

– Jag var inte mer än 13-14 år när jag började hjälpa till här på salongen, berättar hennes dotter Anna. Men jag hade faktiskt inte en tanke på att själv bli frisör när jag var i den åldern. Jag ville bli veterinär.

Men det blev ändå så att hon började på frisörskolan.

– På den tiden var utbildningen tre år. Hela sista året gjorde jag min praktik här hos mamma, säger Anna som fick sitt gesällbrev 1988 – tjugo år efter sin mamma.

I augusti förra året var det dags för hennes dotter Alice att få sitt gesällbrev. För henne var det naturligt att välja frisöryrket. Ända sedan hon var en liten flicka har hårsalongen varit en naturlig del i hennes liv.

– För att få gesällbrev i dag krävs det att man går den treåriga frisörlinjen som är på gymnasienivå och att man sedan arbetar 3 000 timmar. Det motsvarar ungefär ett och ett halvt år, berättar Alice.
Det känns lite extra speciellt för dem att de är tre generationer frisörer som dessutom samtliga har gesällbrev.

– Det är nog ganska unikt och det är vi stolta över, säga Anna.

Det är mest Anna och Alice som arbetar i salongen, men en dag i veckan är de alla tre där. Ann-Britt kommer in på fredagsförmiddagar för att klippa och styla sina stamkunder som har gått till henne i alla år.
En av dem är Elsa Bengtsson.

– Jag har fått håret vidgjort av Ann-Britt en gång i veckan i 20 år. Att alltid vara fin i håret är något som jag unnar mig, säger hon.

Att känna sina kunder och behandla var och en av dem individuellt är viktigt.

– Just den sociala biten är det som jag tycker är den roliga delen av jobbet, säger Ann-Britt. Många av mina kunder har jag känt sedan 60-talet.

– Och i flera fall får vi även klippa deras barn och barnbarn också, skjuter hennes dotter in. Våra kunder är allt från småbarn till pensionärer på 90 plus.

Och samtliga tre poängterar att den sociala kompetensen är viktig om man ska arbeta som frisör.

– Det gäller att kunna prata med kunderna. Det är visserligen inte alla som vill det utan föredrar att sitta tysta, men då märker man det ganska snabbt, säger Alice.

Om det är lite folk i lokalen kan det förekomma att samtalen kan bli ganska förtroliga om jobb, äktenskap och annat som kunderna behöver ventilera och lätta sina hjärtan om.

– Det skadar inte att vara lite amatörpsykolog ibland, säger Anna. Vi frisörer har ingen officiell tystnadsplikt, men vi skulle aldrig drömma om att berätta vidare något som våra kunder har berättat för oss i förtroende.

Med Alice har det förts in lite mer moderna trender i salongen. Bland annat balayage som är en färgningsteknik på frihand som ger håret flera nyanser samtidigt som det ser naturligt ut.
– Jag jobbar en hel del med frihandstäckning, säger hon.

Ann-Britt lyssnar med ett leende på läpparna när hon hör sitt barnbarn berätta om de nya metoderna.
– Så komplicerat var det inte när jag började, säger hon sedan. Då handlade det bara om att färga över grått hår.

Alice kan mycket väl tänka sig att ta över salongen efter sin mamma en dag. Hennes mormor hoppas att hon kan fortsätta jobba tillsammans med sin dotter och dotterdotter så länge som möjligt.

– Så länge hälsan står mig bi fortsätter jag. Jag stortrivs här. Under alla åren har jag inte varit sjukskriven en enda dag, säger hon medan hon förbereder frisörstolen för ytterligare en kund.