I den vita villan i Kungälv bjuder Lullan på kaffe. På golvet står backar med Lego och byggklossar, en påminnelse om barnbarnen som var och hälsade på i helgen. Vi pratar om något som de flesta skulle tycka var både pinsamt och alldeles för intimt.
Lullan Backman
Ålder: 62
Bor: Kungälv
Gör: sjuksköterska som driver företaget Heartex Första Hjälpen AB där hon lär ut hjärt – och lungräddning och första hjälpen till barn och vuxna
Familj: gift, tre barn, två barnbarn
– Det är fruktansvärt smärtsamt och jag tror att det är många som tycker att det är pinsamt att prata om. Men jag är sjuksköterska så det är inga problem, det är bara kroppen, säger Lullan och skrattar.
Hennes besvär började 1990, efter att hon hade fått sitt tredje barn. Det var inget som dök upp över en natt utan långsamt och smygande började det göra mer och mer ont där bak. Det bildades hudflikar och när hon skulle gå på toaletten och göra nummer två gjorde det vansinnigt ont. Lullan visste direkt att det var hemorrojder och hon visste också att det i många lägen kräver operation.
– Men jag ville inte det. Min pappa var narkosläkare och han sa alltid att varje operation var en risk. Det där sitter kvar i mig, så jag försökte bara stå ut, säger hon.
Värst var att sitta
Det gick upp och ner. Ibland var det bättre, ibland var det fruktansvärt. Det värsta var att sitta för hon var så öm och då använde hon bedövningssalva för att slippa en del av smärtan. Men det svåraste var att hålla sig ren efter toalettbesök eftersom hon hade utbuktningar och små säckar kring analöppningen. Lullan gick ingenstans utan att se till att hon kunde gå på toaletten och att det fanns rinnande vatten att tillgå så hon kunde tvätta sig ordentligt.
– Det har verkligen varit ett hinder, något jag alltid har behövt tänka på. Om det inte har funnits handfat i närheten har jag blött ner papper i toan innan jag satt mig för att kunna använda efteråt. Jag förstår verkligen de som tycker om den gamla bidén! När vi var på semester i Portugal en gång så hamnade vi på ett hotell med bidé och jag var så lycklig, då blev det mycket enklare, skrattar Lullan.
Det är inte helt ovanligt att utbuktningarna spricker och att det börjar blöda, vilket också Lullans hemorrojder gjorde. Det är dock inga mängder blod så det är ingen fara, men återigen kan det var svårt att hålla rent. Och att gå omkring och ständigt ha ont och blöda från analen är inte speciellt skönt och känns inte fräscht.
– Blodflödet stannar av rätt fort, det är vener som blöder och de är små. Så det är ingen fara för att det ska komma i underkläder eller så, säger hon.
Knäckte i höften
Lullan och hennes man är gärna i sommarstugan i Mollösund på somrarna och ibland lånar de Lullans brors båt så de kan åka ut och segla. För ett par år sedan skulle hon hoppa iland och i nedslaget knäckte det till i höften.
– Jag blev jätterädd och tänkte att nu gick något sönder. Det gjorde ont och jag satt helt still och väntade på att smärtan skulle gå över, vilket den gjorde, men efter det blev det värre och värre, berättar Lullan.
För ett år sedan hade smärtan blivit så illa att hon var tvungen att operera för hon hade så svår artros i höften. Hela höften var sönderfrätt och behövde bytas ut. Efter operationen var det rehabträning som följde och då fick hon rådet att även göra knipövningar med rumpan för att stärka musklerna.
– Och jag gjorde förstås det. När jag var på ett återbesök sa sjukgymnasten att jag kunde göra femtio knip eller fler varje dag, alltså fler än jag redan gjorde. Och man vill ju ha en snygg rumpa så jag fortsatte, skrattar hon.
Efter ett tag började hon märka en förändring, inte bara i höften, utan även på hemorrojderna. Plötsligt var de mindre smärtsamma.
– Det var helt fantastiskt! Det slutade blöda och de stora utbuktningarna försvann. Idag är det nästan helt borta och det är så skönt att slippa att ständigt ha ont och slippa tänka på det där. Och det försvann efter att jag börjat med knipövningarna, det är helt otroligt, säger hon.
Kniper varje dag
Idag gör Lullan knipövningar varje dag, när hon kommer ihåg, och om schemat tillåter. Hon jobbar som utbildare i hjärt -och lungräddning för vuxna och barn och ibland är dagarna fulltecknade från morgon till kväll. Men för att komma ihåg dem så försöker hon göra dem vid ungefär samma tid varje kväll och gärna framför teven.
– Det är inte knipövningar som man gör när man har fött barn, med bäckenbotten. Det här är med rumpan. Jag ligger på golvet eller står upp och gör dem. När Rapport kommer på teven kommer jag ihåg att göra dem och då står jag där och kniper, säger hon och ler.
Lullan tycker att om man har problem med hemorrojder så ska man absolut söka hjälp. Det är inget att skämmas för och läkare har redan sett allting.
– Jag visste hur jag skulle behandla med salva för att lindra och jag ville inte opereras, men har man stora problem ska man absolut gå till doktorn. Jag tror många lider i det tysta av det här, men det behöver man inte. Och man kan försöka med knipövningarna, det funkade för mig, säger Lullan.
