Allan och Ullas solrosor räddar liv!

Solrosfält breder ut sig på båda sidor om vägen där Allan Johansson och Ulla Reffel bor i byn Elmhult, utanför Mönsterås på Smålands ostkust.

De gulbruna, höga växterna har blommat sedan slutet av juli. Det är tidigare än andra år men värmen påskyndat blomningen, berättar Allan.

– I år är det missväxt, jämfört med hur det brukar vara, men de är små och fina i alla fall, konstaterar Allan.
Andra år har de så många och höga solrosor att han får ta fram röjsågen och göra gångar i fälten.

Solrosen kan bli upp till fem meter hög. Men en alltför hög växt med för tjocka stänglar är sämre, menar Allan.

– De får inte bli för kraftiga. Då vill inte folk ha dem. Det gäller att få små, bukettvänliga solrosor. Man måste så riktigt tjockt och inte använda för mycket näring. Vi har bara lite naturlig gödsel på. Det är många som undrar hur jag gör. Jag vet inte, jag har väl tur, säger han och skrattar.

Solrosorna vajar lätt i vinden och skiner i kapp med den strålande solen på himlen denna varma sommardag. Den ståtliga blomman i gula och bruna nyanser påminner om solen när den sträcker sig upp mot den blå himlen.

– Man blir glad när man tittar på den för den är gul och stor. Den har en fin färg, säger Ulla.

Mer pengar vart år

Allan började odla solrosor för 15 år sedan. Grannen hade solrosor och Allan tyckte de var fina men han behöll dem aldrig utan gav bort till äldre som fyllde år.

– Vi hade till exempel en kvinna, hon fick lika många solrosor som år hon fyllde. Jag tror hon blev 89 år, så jag fick plocka 89 solrosor till henne, säger Allan.

För sex år sedan dog Allans bror, Sven-Gunnar, i cancer. Då bestämde sig Allan och Ulla att låta folk komma till gården för att plocka själva. Besökarna fick skänka valfri summa för blommorna och pengarna gick till Cancerfonden.

Första året fick de ihop 13 000 kronor. Sedan dess har pengarna varje år gått till välgörande ändamål. Summorna har vuxit. Förra året fördelades drygt 88 000 kronor mellan Cancerfonden och Hjärt- och lungfonden.

På sex år har de totalt samlat in omkring 300 000 kronor.

– Det är inte dåligt, konstaterar Allan.

De flesta som kommer, plockar till sig själva. Många sätter på gravplatser. En del plockar till sin brudbukett. Besökarna kommer från olika håll och är i olika åldrar.

– Det stora flertalet är tjejer som kommer hit med barn. Karlar är det inte så många och om de är med står de oftast och väntar vid bilen. De kanske inte tycker det är så manligt att plocka blommor. Men flickor och unga tjejer är vansinnigt intresserade av det här och de fotograferar blommor och sig själva. Det är kul att se, säger Ulla.

Populärt utflyktsmål

Ett vanligt år blir det runt en halv miljon solrosor. I år sådde Allan det dubbla och det är han glad för. På grund av torkan blir det färre blommor än förväntat men ändå fullt tillräckligt.
Även om byn ligger avsides hittar folk dit tack vare att ryktet har spridit sig. Platsen är ett populärt utflyktsmål.

– Vi har en gästbok, där folk skriver och visar uppskattningar. Det står väldigt mycket fint i den, säger Ulla.

Tre kvinnor i olika åldrar väljer bland solrosorna i fälten. Fjärilar flyger från blomma till blomma. Några medlemmar i föreningen Hjärnkraft har kommit för att plocka men först ska de fika. De har med sig kaffe och hembakat som de dukar upp på en för dagen passande duk med solrosmönster.

– Visste inte om du hade några utslagna, skojar Kerstin Svensson, kontaktperson för Hjärnkraft-gruppen.

Taxen Vivvi springer glatt och nyfiket runt och hälsar på alla. Allans mor Stina kommer gående, stödd på en rullator, för att sedan slå sig ner med fikagänget. Solrosorna skapar onekligen en mötesplats.

Vill få ihop en miljon

Ulla och Allan är ofta hemma och ute för att möta besökarna. Särskilt Allan tar emot besökare flera timmar om dagen. Han får många positiva kommentarer.

– Folk uppskattar det jag gör. Då tycker jag att man får lön på det viset, säger han. De tycker det är fantastiskt att jag håller på så här ideellt, och en del säger att jag måste ta lite betalt. Men där går gränsen. Jag tycker inte det känns rätt på något vis, att jag skulle sko mig på det här, säger Allan.

Han har bott i byn sedan han föddes och är lantbrukare med spannmål och skog. Ulla flyttade dit när de träffades och senare gifte sig. Solrosodlingen har hela tiden varit en bisyssla.

– Jag tycker det är kul att glädja andra på det här viset, säger Allan och Ulla håller med.

Solrosplockningen är öppen under sex veckor och Allan och Ulla planerar att fortsätta skänka pengar i flera år.

– Jag tänker att jag ska få ihop en miljon i alla fall. Om herren vill och vi får vara friska, säger Allan och tittar ut över fälten.

Solrosodlingen med tillhörande självplock hos Allan och Ulla i Elmhult utanför Mönsterås håller öppet i ca två veckor till!