Regissören Richard Hoberts must gör succé!

Richard Hobert är inte bara känd för sina prisbelönta filmer. Nu har hans äppelmust erövrat Sveriges innekrogar och förra året utsågs den till Sveriges bästa. Hemligheten bakom det vinnande konceptet fick han av en slump "ärva" när en 80-årig man knackade på dörren till huset i skånska Kivik

Richard Hobert

Ålder: 66 år.

Yrke: Filmregissör.

Familj: Särbon Åsa, 53, som har yogastudio i Stockholm, och dottern Nina, 29, som arbetar som dokumentärfilmare, kompositör och fotograf. Dottern Nina har han med första hustrun Pia Andersson. Mellan 200-2011 var han gift med skådespelerskan Lena Endre som han gjorde fem långfilmer med.

Bor: På gården Himlahav utanför Kivik.

Den prisbelönte filmregissören Richard Hobert, mest känd för långfilmssviten De sju dödssynderna, Alla älskar Alice och senast En enkel till Antibes, har funnit en inre balans på sin gård Himlahav som ligger strax utanför Kivik på Österlen.

Här kopplar han av mellan sina filmprojekt och här ägnar han sig åt sitt stora fritidsintresse – som producent av äppelmust.

– Jag fick “ärva” hemligheten om hur man gör riktig äppelmust av en äldre man här i trakten och det väckte mitt intresse, berättar han.

Det är en bedårande vacker försommardag när vi har bestämt att träffas för att prata om äpplen, filmprojekt och must. När man tittar över omgivningarna förstår man gårdens namn.

Nedanför fälten där blommande äppelträd står i långa rader möts den ljusblå himlen av den något mörkare nyansen av blått i Östersjön. Här möts verkligen himlen och havet.

– Jag hittade det här stället i samma veva som jag träffade Lena (Endre). Jag låg i skilsmässa från min tidigare hustru och bodde i princip i en folkvagnsbuss på campingplatser mellan filminspelningarna, berättar han.

Gården utanför Kivik blev hans fasta nav i tillvaron och han berättar själv att han och Lena Endre tillsammans byggde upp den till vad den är idag. Men det var först för åtta år sedan som han insåg den fulla potentialen i äppelträden som växte på markerna som hör till gården.

Regissören Richard Hoberts must gör succé!

– Tidigare tyckte jag mest äppelträden var trevliga att titta på när de blommade och att det gav god frukt som man kunde äta av på hösten, berättar han.

Men så en dag knackade på dörren. Utanför stod en man i 80-årsåldern som bodde i trakten. Han berättade för Richard att han hade haft så stor glädje av hans filmer att han nu vill ge något tillbaka till honom.

– Det första han sa var att de inte har tid att göra riktig äppelmust här i bygden längre, men att han hade en familjehemlighet som jag skulle få av honom. Och så berättade han mycket intressant om äpplens mognadsprocess.

Det den äldre mannen berättade fick Richard att börja tänka på likheterna med mognadsprocessen hos män.

– Äpplen mognar sent liksom män, men felet som många mustproducenter gör är att de skördar äpplena för tidigt. Den gamle mannens råd var att äpplen är som vi människor. Mognaden är inte bara en enda lång raksträcka utan den sker i etapper.

Richard gör en paus under intervjun medan vi smakar på hans vinnande äppelmust från förra året, Himlahav 2016 Ingrid Marie, och tillägger sedan lite filosofiskt:

– Vi människor kan leva på ett visst sätt i många år innan något händer som gör att vi förändras. Om jag tittar bakåt i mitt eget liv ser jag hur det i många år handlade om vad jag skulle uppnå i arbetslivet – allt annat fick stå tillbaka.

– Med årens lopp och efterhand som man mognar inser man att man måste skaffa ett inre rum i form av ett fungerande privatliv för att man ska få det yrkesmässiga livet att fungera.

För Richard Hobert var det först när han blev äldre som han insåg det – när han liksom sina äpplen uppnått en tillräcklig mognad.

– Det där med priser för filmer och annan bekräftelse på att du har gjort något bra är kul, men det är inte ristat i sten. Det är snarare skrivet i sand och sköljs lätt bort. Det är det innersta privatlivet som är viktigt och det inser kvinnor före män. När det gäller det mognar kvinnor långt före oss män.

Den starkaste händelsen i Richard Hoberts liv som ledde till en ny etapp i hans egen mognadsprocess var hans förstfödda dotters död vid födseln 1988.

– De flesta män förblir, längre tid än kvinnor, ganska smala i sina känsloliv. Jag vet eftersom jag själv har varit där, men under årens lopp har jag gjort mycket för att bygga upp ett inre fundament kring vilket känslolivet kan flöda fritt. Långsamt, som en oceanångare, är vi män förmögna att byta kurs, säger han med ett leende.

Regissören Richard Hoberts must gör succé!

De senaste två åren har hans produktion av äppelmust tagit rejäl fart. Från att ha bryggt i liten skala ger nu de drygt 700 äppelträden av sorterna Ingrid Marie och Signe Tillisch tillräckligt med frukt för att hans exklusiva must ska säljas på några innekrogar i Stockholm för 250 kronor flaskan.

– Jag producerar ungefär 1 500 flaskor om året av båda sorterna, berättar han.

Sitt stora erkännande som mustproducent fick han förra året när hans “Himlahav 2016 Ingrid Marie” vann Must-SM i Kivik. Hans must ansågs i konkurrens med ett 80-tal andra äppelmuster vara den bästa ofiltrerade sortrena musten.

Det var en utnämning som gjorde honom lika glad och stolt som när han vann Ingmar Bergman-priset vid Guldbaggegalan 1994.

– Visst var det kul att vinna, men jag var där mest på skoj. Jag hade inga som helst förväntningar, men när jag vann skänkte jag en tanke åt den gamle mannen som delade med sig av sin familjehemlighet.
När vi träffas på gården Himlahav är Richard bara hemma för några dagar. Han har precis kommit tillbaka från Färöarna där han är mitt uppe i avslutningen av inspelningen av sin senaste film Fågelfångarens son och ska sedan flyga vidare till Stockholm.

– Fågelfångarens son bygger på en gammal berättelse som en kvinna från Färöarna berättade för mig. Det handlar om ett par som bara har döttrar och som får en sisa chans att skaffa en son om de vill behålla arrendet på sin gård.

Berättelsen har legat och grott i Richards undermedvetna i flera år innan han till slut blev färdig med ett filmmanus.

– Det har vuxit fram långsamt precis som ett äppleträd. Men jag har aldrig kunnat släppa det kvinnan berättade för mig. Historien om paret handlar om frågeställningar som känns moderna även i dag. Det är en spegling av vår egen tid med barnlöshet, adoptioner och olika familjekonstellationer även om själva filmen utspelar sig i slutet av 1800-talet,

 

Regissören Richard Hoberts must gör succé!
Richard Hobert med särbon Åsa Gustavsson. (Foto: IBL)

Berättelsen om Fågelfångarens son kommer också som roman och blir Richards bokdebut i slutet av september.

Det senaste året har Richard skakats av att många i hans närmaste vänkrets gått bort. Vänner som poeten Jacques Werup, hans hustru översättaren Marie Werup, regissören Jan Hemmel, kulturjournalisten Christoffer Barnekow och flera andra.

– Det är människor som suttit runt middagsbordet här på Himlahav och pratat och skrattat. Det är en hel tuva av mina vänner som bara ryckts bort. Det gör att man blir påmind om att man inte ska vänta, att man ska göra det man vill och leva här och nu, säger Richard och tillägger att han själv har hittat harmoni i tillvaron.

– Jag lever ett rikt och bra liv i dag. Jag har en fin relation med en härlig, vacker, klok och driftig kvinna som heter Åsa. Vi har utvecklats tillsammans de senaste 2-3 åren och det är en innerlig och förtroendefull upplevelse. Och jag har en jättefin relation med min dotter Nina.

Scroll to Top