Varje höst kan man se ett fantastiskt skådespel i Sveriges sydvästligaste hörn, på Falsterbohalvön. Det är rovfåglar som flyttar söderut. Många av dem väljer att lämna landet vid just Falsterbo. Hela himlen kan vara full av rovfåglar!
Men varför flyger de där allesammans?
Jo, man kan säga att de är lite lata. De vill inte anstränga sig i onödan. Över land kan de utnyttja varma uppvindar för att spara energi. Över havet bildas inga uppvindar, där måste de flaxa med vingarna på vanligt sätt och det tar på krafterna. Alltså flyttar de över land så länge som möjligt och då hamnar de i Falsterbo. Inte konstigt att fågelskådarna vallfärdar dit i stora skaror om hösten. Också fågelskådare från England, Tyskland, Danmark, Norge och många andra länder finns på plats.
Vilket väder är bäst? Det ska helst blåsa lite lätt från sydväst eller väst. Då flyger vråkar, glador och andra rovfåglar någorlunda lågt och syns fint. Har de medvind kan det hända att de flyger så högt att de är svåra att se. Sol ska det vara, då bildas de varma uppvindarna.
Särskilt bra kan det vara efter en period av dåligt väder. Då har rovfåglarna väntat på ett väderomslag och när det kommer skyndar de sig iväg. Då kan man få uppleva mer än tusen ormvråkar på en enda dag. Det är mäktigt.
Redan när jag gick på gymnasiet i Malmö började jag åka ner till Falsterbo på höstarna. Om vädret var rätt på morgonen kunde det hända att jag packade ner kikaren i skolväskan, i stället för skolböckerna.
Sen gick jag ner till busshållplatsen i vanlig tid men gick över gatan och tog bussen åt andra hållet. Den stannade vid utfarten mot Falsterbo och sedan liftade jag sista biten. På eftermiddagen kom jag hem i vanlig tid och ingen anade var jag varit. Det här har jag aldrig erkänt förr.
På vardagarna på den tiden kunde man vara nästan ensam i Falsterbo. Vi var inte så många fågelskådare då. Idag är det annorlunda. En fin höstdag kan det sitta hundratals fågelskådare i kanten av den stora ljungheden, Skanörs ljung, som är bästa platsen för att se rovfåglarna. Tubkikarna står som en kompakt mur, riktade mot öster där rovfåglarna ska dyka upp.
Folk pratar och fikar och stundtals kan det vila ett visst lugn över församlingen. Enstaka vråkar, någon sparvhök och ett par glador får passera utan att det väcker någon större uppståndelse. Men sen kommer larmet:
– Skrikörn!
Någon har upptäckt den på långt håll och nu blir det aktivitet. Ner med smörgåsarna i väskan och fram till tubkikaren. Skrikörn är det alla väntat och hoppats på. Den kommer närmare och närmare och efter en stund passerar den över allas huvud. Då är stämningen hög!
Det finns två arter av skrikörnar, mindre skrikörn och större skrikörn. Båda visar sig sällsynt i Falsterbo om höstarna. Vår inhemska havsörn dyker också upp ibland.
Örnarna i all ära, för många är det mängden av rovfåglar som är det mest fantastiska. Att se över tusen rovfåglar av många olika arter på en och samma dag är imponerande. Om man varit med i många år märker man också hur vissa arter ökat och andra minskat.
När jag började åka till Falsterbo var gladan en raritet. Jag minns en äldre fågelprofessor som utbrast:
– En glada, det var roligt, det är minsann inte varje år man har turen att se en sådan.
Numera kan man se hundra glador på en dag. Gladan i Sverige har ökat från ett 30-tal par till runt 3500.
Pilgrimsfalken och havsörnen ansågs också utrotningshotade för 50 år sedan, nu är de utom fara och det märks i Falsterbo. Bivråken däremot har minskat i landet. Jag var med en dag i Falsterbo på 60-talet när jag vill minnas att 10 000 bivråkar passerade! Det var då det.
Rovfågelsträcket i Falsterbo är något som alla naturintresserade bör unna sig att uppleva. Numera ordnar man Falsterbo Bird Show en helg varje höst. Då är det aktiviteter och guidningar hela dagarna och alla är där, som det heter. Man träffar vänner hela tider. Det är årets stora fågelfest. I år är det 31 augusti–2 september som gäller!
