• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • KRIMEXTRA: Rånarligan som dödade blint

    Patrick Haemers, med tillnamnet "Den blonde kämpen", var sannolikt en av de värsta förbrytare Europa har känt i modern tid. När Brabantligan härjade som värst i Belgien miste många oskyldiga livet.

    KRIMEXTRA: Rånarligan som dödade blint

    Patrick Haemers, med tillnamnet "Den blonde kämpen", var sannolikt en av de värsta förbrytare Europa har känt i modern tid. Blotta åsynen av honom fick hans fiender att darra. Med sina två meter över marken, lång, muskulös, blond, arisk och iskall var han en skrämmande syn.

    Haemers härjade i Belgien och Frankrike på 80-talet och hans brottsregister saknar motstycke: 34 mord, 16 miljonrån, kidnappningar, vapenaffärer och knarkhandel.

    Patrick Haemers föddes 1952 och växte upp i det förnäma Woluxe-Saint-Lambert-kvarteret utanför Bryssel. Hans far, Achille Haemers, var stenrik och ägde en stor sportfirma.

    Patrick utvecklades till en sann playboy. Han körde runt i dyra bilar och hängde på diskotek till långt in på småtimmarna. Och varje eftermiddag tillbringade han tre timmar på gymmet.

    Kvinnorna flockades runt den blonde kämpen men han föll för den omsvärmade Denise Tyack. Paret gifte sig.
    Ingen vet när Patrick Haemers kriminella karriär började på allvar. Första gången världen hörde talas om honom var 1981, när han begick ett väpnat rån i Deerlijk, där bytet blev 6 miljoner belgiska francs.

    Pengarna använde Haemers till att etablera en liga med handplockade internationella förbrytare. Kosovoalbanen Basri Bajrami blev Haemers närmaste man. Robert Darville, Philippe Lacroix och Eric Smars var andra framträdande medlemmar. Ligan kom snart att omfatta ett tiotal medlemmar, varav många kom från nynazistiska kretsar.

    I september 1983 dök den mystiska Brabantligan upp på scenen i den fransktalande delen av Belgien. Grupper av maskerade, vältränade och tungt beväpnade män trängde sig in på snabbköp tillhörande Delhaize- och Colruyt-kedjorna och sköt vilt omkring sig. De dödade och sårade oskyldiga kunder och försvann sedan utan att stjäla något annat än ett paket cigaretter eller en ask choklad.

    Teckningar av Brabantligans medlemmar.

    Politiska motiv

    Ligan fick sitt namn efter det första överfallet, som ägde rum i Brabantprovinsen. Under de följande två åren genomförde ligan tolv till synes meningslösa rån mot de två affärskedjorna. 28 människor dödades och många fler sårades.

    De flesta av överfallen ägde rum 1985. Den 27 september inträffade två överfall samma dag. I Delhaize-snabbköpet i Braine l'Alleud dödades tre personer och två timmar senare dödades fem personer på Colruyt-filialen i Overijse.

    Den belgiska befolkningen var vettskrämd. Husmödrarna vågade inte längre gå ut på stan för att handla, och polisen tvingades sätta samtliga snabbköp under bevakning.

    Men detta stoppade inte Brabantligan. På ett snabbköp i Aelst dödade ligan åtta människor, däribland fem kvinnor och en polisman.

    Eftersom ligan inte stal något under sina aktioner, insåg myndigheterna snart att det måste ligga politiska motiv bakom. Man utgick ifrån att det var den belgiska filialen till vänsterorienterade Röda Armé-fraktionen, som var i farten.

    Samtidigt som rånen mot snabbköpen begicks, så utfördes 1984-85 nio väpnade överfall på bepansrade värdetransporter. Resultatet var fyra dödade personer och ett samlat byte på 40 miljoner belgiska franc.

    Vid det sista av dessa överfall använde rånarna en bazooka och sprängde värdetransportbilen i småbitar och de två vakterna dödades. Men polisen fick tag i en av rånarnas bilar, en BMW, och i en av ligamedlemmarna.

    Samtidigt fick man numret på den bil som de andra rånarna flydde i. Det var Patrick Haemers. I början av 1986 hittades bilen i Oslo, och efter en kort eldstrid grep den norska polisen den amerikanske ligamedlem som körde bilen. Detta inträffade precis efter att Olof Palme hade blivit mördad i Stockholm, och det uppstod spekulationer om att ligan kunde ha varit involverad i mordet på den svenske statsministern. Utredningen ledde inte någonvart. Haemers och flera av hans sammansvurna kunde lämna Norge.

    Kort därefter överföll Haemers och hans män en guldtransport i Belgien och denna gång blev bytet 35 miljoner belgiska franc.

    Hittade mordvapnen

    Samtidigt hade polisen gjort en husrannsakan i Haemers lyxvilla i Chaumont-Gistoux. I ett stort hålutrymme under badrumsgolvet hittade man vapen, som hade använts vid rånen av snabbköpen. Dessutom hittade man falska id-handlingar utfärdade på "Charles Lampert", ett namn Haemers hade använt när han genomförde ett antal mord och överfall i Frankrike.

    Två veckor senare greps Haemers, Philippe Lacroix och Eric Smart i Bryssel. Men när de skulle föras från fängelset till förhör i polisens högkvarter, blev polisens transportbil överfallen av ligamedlemmar anförda av Basri Bajrami. De tre fångarna fritogs.

    Patrick Haemers försvann spårlöst, och plötsligt meddelade polisens utredningsgrupp att det trots allt inte var han, som stod bakom Brabantmorden. Man pekade istället ut fem smågangstrar som i det närmaste var analfabeter.

    Rättegången mot dem var en fars och alla fem friades. Det visade sig att de falska bevisen mot dem var fabricerade. Tre polismän och en underrättelseagent greps. De var alla högerextremister och fler och fler indicier pekade på att polismän varit involverade i Brabantligan. Bland de gripna fanns en välkänd poliskommissarie, Frans Reyniers. En fängelsedirektör, Pierre Michel, som hade medverkat till Haemers flykt, flydde själv till Paraguay.

    Infrusen i en spagettirätt i frysen i en av de fängslade polismännens hem fann man en pistol, som hade använts vid två dråp i snabbköpen.

    En juristrapport med titeln "Die Bande" uppgav som bakgrund till rånen och morden, att de skulle destabilisera Belgien och bana väg för ett högerextremistiskt maktövertagande. Högerextremister inom polisen och underrättelsetjänsten hade lierat sig med Haemers liga, och allt tydde på att det också fanns politiker bakom.

    I slutet av 1988, medan Brabant-utredningen fortfarande pågick, slog Den blonde kämpen Patrick Haemers till igen. Han lät föra bort Belgiens stenrike före detta ministerpresident Paul van den Boeynants. Han släpptes den 14 januari 1989 mot en lösesumma på 60 miljoner franc.

    Nu jagades Haemers över hela Europa, men han var som uppslukad av jorden. Den 27 maj samma år blev han dock igenkänd och gripen i Rio de Janeiro, och några månader senare utlämnades han till Belgien. Inom loppet av nästa år greps Basri Bajrami, Philippe Lacroix, Robert Darville, Eric Smars och fyra andra medlemmar av ligan.

    Några dagar innan rättegången skulle inledas i maj 1993, hittades Patrick Haemers hängd i sin cell i Saint Gilles-fängelset. Officiellt rubricerades det som självmord, men det trodde ingen på. Någon ville tysta Haemers. Basri Bajrami och Phillipe Lacroix flydde från fängelset bara några dagar efter Haemers död.
    Phillip Lacroix blev dock infångad 14 dagar senare, och den 20 januari 1994 dömdes han och Robert Darville till döden, även om dödsstraff inte genomförs i Belgien.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!