“Jag säger både godmorgon och godnatt vid graven.”

Stefan satsade allt på att vara världens bästa pappa åt sitt enda barn, 11-åriga dottern Ebba. När Ebba omkom i förra årets terrorattentat på Drottninggatan försvann meningen med Stefans liv. Nu hoppas han kunna bli pappa på nytt.

Ebba Åkerlund älskade Melodifestivalen. När Eurovision Song Contest i maj 2016 hölls i Stockholm var hon på plats i Globen tillsammans med mamma Jeanette.

Ett halvår tidigare hade 130 personer mist livet i terrordåden i Paris. Ebbas pappa Stefan oroade sig för att det uppmärksammade Eurovison-evenemanget kunde vara nästa måltavla för terroristerna.

– Jag skickade till och med ett mejl till Ebbas mamma där jag skrev något i stil med: “Måste ni verkligen gå på Eurovision? Om ni ändå beger er till Globen, åk inte tunnelbana utan ta en taxi istället.” Jag var helt säker på att det skulle smälla men det gjorde det inte den gången.

– Däremot smällde det ett knappt år senare och då var det min dotter som blev ett av offren. Det är så absurt alltihop. Att detta skulle drabba just mig som har haft en sådan terrorskräck. Men det kanske är så livet fungerar, konstaterar Stefan.

Vi ses i Humlegården på Östermalm, nära Stefans bostad. Det är första gången vi träffas men Stefan hälsar ändå mig och fotografen med en kram. En kort stund senare går färden vidare till Adolf Fredriks kyrkogård några hundra meter bort.

På en central plats nära kyrkobyggnaden vilar Ebba intill den legendariska skådespelaren Thor Modéen. Tanken bakom den centrala placeringen av graven är att den ska vara lättfunnen för dem som vill uppsöka den för att hedra Ebba, oavsett om man kände henne eller inte.

– Den här buketten med röda rosor fanns inte här igår. Jag vet inte vem som ställt dit den, säger Stefan och sätter sig på huk vid den hjärtformade gravstenen.


Allt ligger framme

Det här är inte första gången den här dagen som Stefan besöker graven. Trots att klockan bara är lite över tio på förmiddagen har han hunnit med en vända till kyrkogården före vårt möte.

– Jag går jag hit två–tre gånger per dag. Första gången för att säga god morgon till Ebba. Då brukar jag ha med mig en termos med kaffe. Jag undviker att gå till graven mitt på dagen när det är mycket folk här eftersom jag inte vill bli uttittad.

– Vid åttatiden på kvällen avslutar jag dagen med ett sista besök hos Ebba. Om någon skulle säga att jag inte fick gå till graven hade jag nog hoppat från en bro. Det finns inget liv för mig om jag inte får besöka den några gånger per dag, säger han.

Vi går vidare till Stefans lägenhet. Varenda en av de 47 kvadratmetrarna ger intryck av att en snart 12-årig tjej fortfarande bor här tillsammans med sin pappa. Överst på tamburmajoren i hallen tronar Ebbas rosa toppluva och på golvet står ett par gymnastikskor i en mörkare nyans av samma färg.

– Jag vill inte flytta på någonting. Allt ligger framme på exakt samma sätt som det gjorde dagen då Ebba gick bort. Den enda förändringen är att Ebbas tandborste har fått flytta ner från handfatet. Jag tror att jag kommer att behålla det så här. Det känns som att alla andra går vidare medan jag ensam står kvar på perrongen.

Stefan tar mig med in i Ebbas rum. Andaktsfullt tittar jag på sakerna som han visar mig: Griffeltavlan där Ebba gjort ett noggrant schema över hur lång tid hon ska spendera på var och en av sina läxor i olika ämnen, de små böckerna med berättelser som hon egenhändigt illustrerat och en lång önskelista skriven med vuxen, omsorgsfull handstil som toppas av “jeansjacka och jeanskjol”, åtföljt av “smink” och “saker till dockskåpet” längre ner.

– Det händer att jag sitter och leker med Ebbas dockskåp för mig själv och byter kläder på hennes dockor. “Pappa, du leker ju alltid med mig”, brukade Ebba förundrat säga. Jag är en person som gillar rutiner. När Ebba var liten köpte jag en tågbana åt henne som vi hade som tradition att ta fram varje jul. Jag tog fram tågbanan i julas också. Visst är det sjukt? Hon är ju borta! utbrister Stefan.

Slutade jobba helt

När Stefan som 41-åring blev pappa till Ebba hade han längtat efter barn länge.

– På den första dejten med Ebbas mamma var barn det enda vi pratade om.

Stefan har alltid varit målmedveten. Redan i sena tonåren började han göra aktieaffärer med målsättningen att bli vd innan han fyllt 35. Vid 34 års ålder kunde han bocka av det från listan. Nästa steg var att bygga upp en ekonomisk trygghet så att han kunde sluta arbeta när han var 50.

– Förhållandet med Ebbas mamma tog slut innan Ebba föddes. Vi har alltid haft delad vårdnad om henne. De första sju åren av Ebbas liv jobbade jag väldigt lite. När hon började i ettan slutade jag jobba helt. Jag räknade ut hur mycket Ebba och jag behövde för att gå runt och kom fram till att vi skulle klara oss på avkastningen från mina aktieaffärer.

De vilsamma förmiddagarna gjorde att Stefan var fulladdad med energi då Ebba slutade skolan.

– När hon kom hem stod jag färdigombytt i träningskläder och bara hoppade av iver att få umgås med henne. Ibland var jag så övertänd att Ebba bad mig att tagga ner lite, minns han med ett leende.

Idrott var inte det enda Ebba var duktig i. Hon hade även begåvats med läshuvud. I fyran började hon på elitskolan Campus Manilla på Djurgården. Stefans dröm var att Ebba en dag skulle läsa vid Handelshögskolan.

– När vi gick förbi Handelshögskolan brukade jag ta med henne in i lokalerna för att hon skulle få insupa atmosfären. Men om hon hade velat satsa på något annat hade jag förstås stöttat henne i det också, säger han.

Vill inte flytta

Kanske hade Ebba blivit inredningsdesigner om hon fått leva vidare. På kakelugnen i vardagsrummet hänger en detaljrik skiss över hur hennes nästa rum skulle möbleras.

– Vår framtidsplan var att vi skulle överta den större grannlägenheten när den blev ledig. Ebba hade gett mig en lista på vilka möbler hon ville ha till sitt nya rum och i vilka butiker de skulle inhandlas. Jag hade varit ute efter lägenheten i många, många år.

– Två månader efter att Ebba gått bort blev den ledig, men då var det inte längre aktuellt för mig att flytta. Nu kan jag inte tänka mig att flytta över huvud taget. Ebba kommer ju alltid att bo kvar här hemma i lägenheten.

Den sista perioden Ebba var hos Stefan utmärkte sig inte på något särskilt vis, förutom att den var två veckor lång istället för en. Påsklovet skulle Ebba spendera hos sin mamma. Fredagen den 7 april följde Stefan henne till tunnelbanan för att säga hej då.

– Ebba var väldigt exalterad. Hon berättade att en kompis från Norge skulle komma på besök och att hon skulle få gå i kockskola. Jag hade noll kontakt med Ebba under veckorna hon var hos sin mamma men just den här eftermiddagen sms:ade hon mig när hon var på hemväg och satt på bussen. Skolans elever hade sprungit ett lopp till förmån för Barncancerfonden. Ebba var så stolt över att hon hade klarat elva varv, att hon ville tala om det för mig. Klockan var 14.12 när sms:et kom.

Hela stan avspärrad

Tre kvart senare klev Ebba av bussen vid Drottninggatan. Det var flera olyckliga omständigheter som gjorde att hon befann sig precis där vid klockslaget för terrordådet. Vanligtvis hade hon pianolektion efter skolan de fredagseftermiddagar som hennes mamma hade hand om henne men eftersom välgörenhetsloppet drog ut på tiden ställdes pianolektionen in den här fredagen.

Ebbas buss blev försenad på grund av köer, vilket fick till följd att planerna i sista minuten ändrades. För att komma fram snabbare skulle Ebba kliva av bussen tidigare och ta tunnelbanan från T-centralen till Rådmansgatan där hennes mamma väntade på henne. Samtidigt satt Stefan hemma och följde börskurserna.

– Jag visste inte att det hade skett ett terrordåd. Några minuter efter halv fyra fick jag ett sms från Ebbas mamma. Hon skrev att hon inte kunde få kontakt med Ebba som klivit av bussen vid T-centralen samtidigt som attacken skett. När jag läste meddelandet dog jag nästan. Man behövde inte vara Einstein för att förstå att det här var riktigt, riktigt allvarligt.

– Jag mötte Ebbas mamma vid Adolf Fredriks kyrka. Hon berättade att hon pratat med en av Ebbas klasskamrater som beskrivit hur Ebba gick av bussen ungefär 30 sekunder innan lastbilen körde in i Åhléns. Vid det laget hade jag brutit ihop.

Stefan återvände till sin lägenhet och ringde förtvivlat runt till olika sjukhus.

– Helst hade jag velat springa bort till Åhléns men praktiskt taget hela innerstan var ju avspärrad. Hade jag fått göra om det hade jag åkt direkt till sjukhuset eller bårhuset. Den här lilla lägenheten, med alla människor som kom hit, var den sämsta platsen att vara på. Jag blir spyfärdig bara jag tänker på det.

Klockan 17 dagen därpå kom beskedet som Stefan fruktat – Ebba hade identifierats och var en av de omkomna.


Hela världen rasade

Första tiden efter Ebbas död bodde Stefan hos sin bror och svägerska. När han flyttade tillbaka hem på hösten hittade han tre kärlekslappar som Ebba sin vana trogen gömt i lägenheten. Han tar fram en av de små lapparna där orden “I love you” är omringade av mängder med små hjärtan.

Kakelugnen bredvid är översållad med teckningar och meddelanden från Ebba. På ett av dem står det: “Jag vet att alla hjärtans dag går ut på att man ska visa kärlek och därför vill jag säga att jag älskar dig.”

– Jag gråter alltid när jag går fram dit och läser det hon har skrivit. Då känns hon så levande att förlusten av henne blir extra påtaglig, förklarar Stefan.

På natten till årsdagen besökte Stefan för första gången sedan terrordådet gathörnet där Ebbas liv tog slut.

– Innan dess kände jag skräck för att passera platsen. När jag skulle åka till Djurgården, där Ebbas minnessten står, steg jag på bussen vid en annan hållplats än jag brukar för att slippa åka förbi Åhléns och Drottninggatan. Nu har jag lyckats bryta den rädslan.

Stefan konstaterar krasst att allt har varit ett rent helvete sedan Ebba slets ifrån honom.

– Eftersom jag bara hade ett barn rasade hela min värld när Ebba dog. Jag har vigt hela mitt liv åt min dotter och avskärmat mig från nästan allting annat. Mitt kontaktnät är väldigt begränsat. Jag satsade all min kraft på en person som hade den ljusaste framtid och så är det helt plötsligt bara borta …

– Många säger att jag borde vara tacksam över att jag prioriterade Ebba så hårt och fick ut det mesta möjliga av min tid med henne men ibland kan jag känna tvärtom. Jag önskar nästan att jag bara hade träffat henne en helg i månaden. Då hade vi inte varit så tighta, hon och jag, och då hade inte heller mitt hjärta gått sönder på samma sätt. Nu är hjärtat så trasigt att det inte ens går att beskriva.


Vill få barn på nytt

Stefan menar att den uteblivna uppbackningen från samhället lagt ytterligare sten på bördan.

– Jag önskar att jag hade fått dö tillsammans med Ebba. Möjligheten att leva vidare har inte varit värd allt som jag fått genomlida under det här året. Sverige är nog världens sämsta land att bo i när man förlorar sitt barn i ett terrordåd. Man får noll stöd från samhället.

– Skadeståndet på 60 000 kronor är en kränkning. Det hade varit skillnad om man i tillägg till det låga skadeståndet hade fått hur många teraptimmar man ville men som det är nu får man inte en enda minuts terapi gratis.

Även om minnesfonden gett tillvaron viss mening vill han inte kalla den för en livlina. Förhoppningen om att få fler givare till stiftelsen är inte heller anledningen till att han valt att göra den här intervjun. Huvudorsaken till att Stefan delar med sig av sin historia i Hemmets Journal är en helt annan.

– Jag vill hitta en kvinna att skaffa barn med. Jag tror att jag ökar sannolikheten att bli pappa igen om jag söker efter någon som liksom jag i första hand är ute efter att bli förälder. Sedan är det förstås extremt viktigt att hitta rätt person. Någon som har ambitionen att bli världens bästa mamma.

Stefan tror att ett nytt barn är förutsättningen för att han ska kunna komma vidare.

– Jag kan inte fortsätta så här längre. Att ligga i sängen 16–17 timmar per dygn och spendera resten av tiden vid Ebbas grav är inget liv. Jag har bara en sak i huvudet och det är att bli pappa igen. Att få vara hemmapappa och dra en barnvagn på Djurgården är det enda jag vill. Det är tanken på det som får mig att stiga upp på morgonen.

Scroll to Top