Vintageparet som reser med stil!

Man kan resa på olika sätt. Anne-Marie Lindstedt och Ingemar Albertsson gör det med stil och helst i en tågkupé. Välskrudade i kläder från förr och utrustade med guideböcker som är minst 50 år gamla är de redo för alla Europas storstäder.

En dag gick ett par in i en klädesaffär i Stockholm.

– Jag gick in med en svart labrador och kom ut med en gentleman, säger Anne-Marie.

Så föddes vintagemannen Ingemar Albertsson.

Anne-Marie skrattar lite och tittar på maken på andra sidan bordet i lägenheten i Malmö där det stålgrå Öresund utanför sakta häver sig.

Anne-Marie Lindstedt och Ingemar Albertsson

Ålder: 60 respektive 69 år.
Familj: Tvillingsönerna Axel och Emil, 30 år, matematiker, utflugna och lyckligt gifta. Ett barnbarn.
Bor: Halvtid i Stockholm, halvtid i Skåne.
Gör: Konsulter i marknadsföring och management. Reser mycket med tåg och bloggar som Vintagemannen.

Ingemar sitter tillbakalutad i stolen, klädd i en elegant skjorta från 1940-talet, en så kallad säkerhetsslips och väst som tillhör en 1930-talskostym. Glasögonen är av samma modell som han hade när han gjorde militärtjänst på 1970-talet och får honom att lite likna Mikael Wiehe.

Som en ny man

Anne-Marie har å sin sida en tidlös topp, ett halssmycke hon ärvt av sin mor och en Ripsakjol från 1950-talet, skapad av den legendariska designern Ebba von Eckermann.

Det har inte alltid varit så.

– När jag gick in i den där second hand-affären med Anne-Marie var jag klädd som en reklamare, helt i svart med halvlångt hår, berättar Ingemar. Jag kom ut i en italiensk ulster i irländsk tweed, en borsalinohatt och matchande halsduk. Allt för 800 kronor, mindre än vad mina jeans hade kostat. För att inte tala om min kavaj.

Det enda problemet med kläder från förr är storlekarna.

– Folk var smalare då så jag var tvungen att gå ner i vikt. Med hjälp av vintagemetoden har jag gått ner från 100 till lite över 80 kilo.

– Vintagemetoden innebär att man äter mindre, inflikar Anne-Marie torrt. Plus att all mat vi äter lagas från grunden.

De kom från olika håll i ­livet, men möttes när de ­började samtidigt på sin nya arbetsplats, mejeriet Arla i Stockholm. Ingemar Albertsson var teologen som efter ett antal år i kyrkan glidit över i reklambranschen och nu skulle hjälpa till att saluföra Arlas mjölkprodukter som informationschef. Anne-Marie var marknadschefen med ett förflutet på bland annat Aco Hud, men också en av de första i Sverige att lansera ekomjölk.

– Hon blev ansvarig för mjölkpaketens framsida och jag för texterna på baksidan som barnen läste vid frukostbordet, förklarar Ingemar.

Båda var ganska nyskilda.

– Två vilsna själar, säger ­Anne-Marie.

Vintageparet som reser med stil!
Elegant ska det vara. Ingemar och Anne-Marie är redo för en ny tågresa ut i Europa, där parets guidebok är från 1937.

Fick fria flera gånger

De trivdes ihop och det tog inte länge förrän Ingemar friade till henne.

– Gång på gång, säger han. Men hon sa aldrig ja. Fast inte nej heller. Istället tyckte hon att jag skulle fortsätta med mitt frieri. “Åh, vad ­härligt att du frågar – sluta aldrig med det”, sa hon.

Till slut gav hon dock med sig och tillsammans ställde de till med en hejdundrande midsommarfest.

– Först vigsel i Östra Hoby kyrka på Österlen i Skåne, därefter bröllopsfest med 100 inbjudna gäster.

Anne-Marie hade ett stort intresse för kvalitet, men till ett bra pris. Gärna andrahand.

– Det började redan när jag gick i skolan, berättar hon. Som student hade man ju inte så mycket pengar och när det gällde att hitta bra och roliga kläder till olika fester brukade jag leta bland min mors gamla, avlagda grejor.

De delade båda en längtan efter att inte alltid vara mainstream. Efterhand som åren gick började Anne-Marie notera makens förändring till en medelålders, gråhårig, smårund man i gråsvarta kläder och skäggstubb.

– Hon tyckte jag såg ut som en dammtuss, säger Ingemar.

Början till en förändring kom 2010 när han fyllde 60 år. De tillbringade födelsedagen i Chicago och Ingemar fick en hatt i present.

Var för kraftig

– Men jag vägde fortfarande 100 kilo, hade skäggstubb, svarta jeans och svart kavaj. I Sverige finns ju numera bara tre färger – jeansblått, svart och urtvättat svart.

Hemma i Stockholm besökte de en utställning på Nordiska Museet som hade temat Dandy.

– Där fanns bland annat fem uppklädda dockor, berättar Ingemar. Man kunde rösta på vilken man tyckte mest om genom att trycka på en knapp.

Oberoende av varandra röstade de på samma docka och när de tittade närmare på den såg de att dess kläder kom från butiken Herr Judit.

– Under en promenad lite senare råkade vi gå förbi just den butiken, säger Ingemar.

De gick in och den nye Ingemar kom ut.

Sedan dess har det rullat på, med kläder, inredning och inte minst resor.

– Vi har två lägenheter, säger Anne-Marie. Den i Stockholm är ganska modernt inredd, men här i Malmö har det gått över styr. Här är allt vintage, utom möjligen sovrummet.

Vintageparet som reser med stil!
Här ett kolorerat foto från parets bröllopet 2016. Anne-Marie bär en festklänning från 1940 och en cape som är av hermelin eller vit kanin. Ingemar är skrudad i en skräddarsydd kostym. I handen en panamahatt och på fötterna bär han italienska skor i 1930-talsstil.
Foto: Lars Grönwall

Reser helst med tåg

När de ger sig ut i världen sker det alltså helst med tåg, men det är ingen glödande ideologi bakom det valet.

– Vi åker tåg för att det är roligare, säger Ingemar. Vintagemannen drivs av lust och fåfänga.

– Och tågglädje, fyller Anne-Marie i. Det där med flygskam gillar vi inte. Det är fel väg att gå när man försöker få människor att skämmas. Bort med skamorden! Vi lever och reser som vi gör därför att vi är nyfikna på historia, inredning och arkitektur.

De klassiska resehandböckerna upptäckte Ingemar av en slump inför en resa till Holland och Belgien.

– Jag skulle köpa en annan bok när jag fick ögon på en med titeln Holland och Belgien på 3 x 8 dagar.
Boken är skriven av Ellen Rydelius och kom första gången ut 1937.

Under resan började de jämföra den gamla bokens uppgifter med dagens verklighet.

– Allt det historiska fanns förstås där, säger Anne-Marie. Något som byggdes på 1100-talet har så klart inte ändrats.

Sedan började de titta på bokens utbud av hotell och restauranger.

– Det visade sig att mycket finns kvar, säger Ingemar. Runt torget i Brügge låg restaurangerna. Några hade blivit Pizza Hut och liknande, men då satt ändå ofta den gamla skylten kvar.

Gav mersmak

– Jakten på de gamla hotellen tog oss också till gator där vi annars inte hade gått, säger Anne-Marie.

Resan gav mersmak och paret började samla på sig fler guideböcker. Favoriter är förutom Ellen Rydelius, som förresten också skrev några tillsammans med sin dotter Ria Wägner, Märta Karlgren och även den några decennier yngre Sigge Hommerberg. Inför en resa till Frankrike hittade paret ännu en bok av Ellen Rydelius och en Guide Michelin från 1938.

– Krogar med stjärnor i Guide Michelin finns ofta kvar än idag, konstaterar Ingemar.

De gamla böckerna har mer text än bilder.

– Att vandra runt i deras sällskap och läsa om hur det såg ut förr är som att upptäcka en stads årsringar, säger Anne-Marie. Man lär känna städer på ett annat sätt.

Om den inte bombats under Andra världskriget vill säga. Ibland upptäcker man till exempel att stadens gamla paradgata nu bara är en sidogata och att istället en annan gata blivit den fina.

Blir glada

– Många människor blir dessutom glada, fortsätter hon. Kommer man in på ett hotell och visar att man hittat det tack vare den gamla resehandboken börjar personalen prata med en, titta i boken och även tipsa om krogar i närheten som finns kvar och vilka som försvunnit. Det är en samtalsöppnare. Några man möter är förstås helt humorbefriade och tycker inte alls det är roligt med en gammal bok.

Innan vi skiljs åt drar Ingemar upp ena byxbenet och visar sina skor från Örebro och sin strumpa.

– Man får inte visa huden mellan strumpan och byxan, upplyser han. Därför har en gentleman alltid knästrumpor.

Vintageparet som reser med stil!
De tidsenliga etiketterna på resväskorna är från kända och mindre kända resmål och hotell. De är Inköpta på loppis och ditsatta med Karlssons klister.
Scroll to Top