Camilla Kvartoft: Fick TV-jobbet tack vare Leif GW

När Camilla Kvartoft återvände till radion efter sin föräldraledighet blev hon omplacerad. Camillas självförtroende fick sig en rejäl törn, men idag är hon glad över att allt blev som det blev. Annars hade ju inte drömjobbet och en viss Leif GW Persson kommit i hennes väg.

Camilla Kvartoft

Ålder: 50 år.

Yrke: Journalist och programledare.

Familj: Maken Anders Mårtén, 52, två döttrar, 16 och 13 år gamla, samt hunden Jana av rasen labradoodle.

Bor: I villa i södra Stockholm.

Aktuell: Camilla kommer att synas i tv-rutan i samband med Almedalsveckan och höstens partiledarutfrågningar på SVT. Almedalsveckan äger rum mellan 1 och 8 juli. Partiledarutfrågningarna sänds med start den 16 augusti.

Under 161 tisdagar har Camilla Kvartoft stegat fram ur tv-kulisserna med riktning mot sin parhäst Leif GW Perssons skrivbord samtidigt som hon hälsat tittarna välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans brott.
Men efter 16 säsonger med lysande tittarsiffror är en era i svensk tv-historia till ända. Den 13 mars i år offentliggjordes det att Leif GW Persson bestämt sig för att lämna Veckans brott.

– Det är klart att det är tråkigt att det är över. Samtidigt känns det bra att sluta på topp. Veckans brott är det största jag har gjort under min yrkeskarriär, men jag respekterar Leifs beslut. Under alla år som vi jobbat med programmet har jag påmint mig om att det här inte kommer att vara för evigt, förklarar Camilla över en glas vinbärssaft hemma i sitt kök.

Camilla är full av lovord över sin kollega och vän.

– Jag har lärt mig jättemycket av Leif. Han är en mästare på att berätta historier. Det har varit otroligt fascinerande att jobba så nära honom och se hur han lyckas koppla greppet om tv-tittarna. Han har en speciell känsla för hur man rent dramaturgiskt bygger upp ett tv-program. Ett exempel på det var ett fall där 69 kor försvunnit från en gård nära Leifs bostad. Leif ville inte föregripa rättsprocessen genom att avslöja sin teori om vad som hänt. Då kom han på den geniala idén att skriva ner sin teori på en lapp och lägga ner den i ett kuvert som fick öppnas först när rättsprocessen var avslutad.

Just den gången visade sig kriminalprofessor Perssons teori för ovanlighetens skull bara delvis överensstämma med tingsrättens utlåtande. Desto större fingertoppskänsla hade Leif när han valde 50-årspresent till Camilla inför hennes födelsedag i mars.

– Han bekostade en ridhelg med hotellövernattning, middag och spa för mig och fem av mina vänner. Den presenten var verkligen mitt i prick. Det märks att han känner mig bra.

Camilla konstaterar att det har varit en omvälvande vår då hon både satt punkt för Veckans brott och passerat 50-årsstrecket.

– Att fylla jämnt ger alltid upphov till många funderingar. Jag har nog haft en liten existentiell kris den här gången också. Jag har behövt ta beslut om hur mitt yrkesliv ska se ut framöver och tvingats inse att barnen blir äldre. Krisen kom innan jag fyllde 50 och har vid det här laget gått över. Nu blickar jag bara framåt.

Men först måste vi blicka tillbaka lite på dina 50 första år i livet. Vilken väg var den första du gick på?
– Gångvägen utanför radhuslängan i Stockholmförorten Sätra där jag växte upp. Pappa jobbade med marknadsföring och mamma var dagmamma. Min mamma har alltid varit väldigt nyfiken av sig. Hon hittade på otroligt många aktiviteter för mig, min lillasyster och sina dagbarn. Av henne har jag lärt mig att det mesta är möjligt och att man ska ta för sig av livet och uppleva så mycket man kan. Det var inte viktigt att ha trendiga märkeskläder, jag ärvde det mesta efter mina kusiner. Pengarna lades istället på resor och upplevelser.

– Jag är uppväxt i ett typiskt medelklassområde. Alla mina kompisar bodde i likadana radhus som vårt, vilket medförde att jag inte sorterade in människor i olika kategorier. Det var inte förrän jag började på Skärholmens gymnasium, där det gick barn från olika samhällsgrupper, som jag förstod det där med klasskillnader. Min uppväxt i förorten har gjort mig hemkär. Jag trivs här på den södra sidan av stan.

 

Camilla Kvartoft: Fick TV-jobbet tack vare Leif GW

Hur ser din livsväg ut?
– När jag slutade i gymnasiet valde jag mellan två olika yrkesspår: Journalistiken och skådespeleriet. Jag var bara fem år när började på teatern Vår teater. Som 7-åring var jag med i min första stora teaterföreställning, Tomtegubben hade snuva. I radhuslängan bredvid oss bodde min barndomskompis Annika Lantz som också höll på med teater. Två somrar åkte vi runt i folkparkerna med Vår teater och spelade barnpjäser. Efter gymnasiet gick jag en yrkesförberedande teaterutbildning. Under utbildningens gång förstod jag att jag nog inte hade det som krävdes för att bli skådespelare. Jag sökte till scenskolan två gånger men åkte ut redan efter första provet.

– Det var inget trauma att behöva ge upp drömmen om att bli skådespelare. Kanske var journalistdrömmen lite starkare. Trots att jag hade höga betyg kom jag inte in på journalisthögskolan. Då började jag istället på kulturvetarlinjen. Vid sidan av studierna ägnade jag mycket tid åt mitt jobb på studentradion. Där granskade vi bland annat studentkårens politiker, däribland Anders Ygeman och Anna Kinberg Batra som senare blev yrkespolitiker. Genom studentradion fick jag mitt första journalistjobb på Radio Västmanland. Vetgirigheten är min största drivkraft i yrket. I och med att jag hållit på med teater och gillar att stå på scen passar det mig väldigt bra att jobba med tv. Inför en upphaussad sändning som exempelvis en partiledardebatt kan jag fråga mig själv: Varför ger jag mig in i det här? Men samtidigt vet jag att jag älskar adrenalinpåslaget som det ger.

När har du känt att du varit på avvägar?
– Då jag jobbade på Sveriges Radio blev jag under en period utlånad från P1 till P4 där jag var programledare för Efter tre. Det var jätteroligt att få göra ett stort och publikt program i radion. Efter ett tag blev jag gravid med min äldsta dotter. När jag återvände efter föräldraledigheten fick jag inte tillbaka tjänsten på Efter tre. Det var knäckande för självförtroendet när det hände. Fast med facit i hand var det bra. Jag hörde mer hemma på P1och dessutom var det mitt jobb där som ledde mig vidare till tv.

När har du stått i en vägkorsning?
– När jag hade jobbat på radion i många år längtade jag efter att det skulle hända någonting nytt. Jag hade nyligen fyllt 40 och kände tydligt att jag behövde nya utmaningar, vilket fick mig att ta tjänstledigt ett halvår för att läsa en kurs i tv-reportage. Kort därefter kom erbjudandet om att göra ett programledartest för Veckans brott. När jag blev utvald till det jobbet hamnade jag i ett dilemma. Sveriges Radio nekade mig tjänstledighet och SVT erbjöd mig bara en projektanställning på fem månader. Jag var inte beredd att säga upp mig från en bra tjänst för att ge mig in i ett osäkert projekt som kanske inte skulle leda till någon fortsättning, så jag tackade nej till Veckans brott. Då erbjöd SVT mig fast anställning. Det var Leif som hade bearbetat cheferna, det berättade han för mig flera år senare. Han hade bestämt sig för att det var jag som skulle ha jobbet. Utan hans ingripande hade jag blivit kvar på radion, så det är Leif som jag har att tacka för hela den här resan.

Vem har funnit vägen till ditt hjärta?
– Min man Anders. Vi träffades när vi pluggade och har nu varit tillsammans i 26 år. Anders är lugn, trygg i sig själv och står med båda fötterna på jorden. Jag är mer rastlös och på väg, men Anders orkar med att jag har mycket i mitt liv och ett prestationskrävande arbete. Han är den trygga hamn som man kan behöva när man jobbar i tv-världen.

 

Camilla Kvartoft: Fick TV-jobbet tack vare Leif GW

Vilken väg har du valt för att få vardagen att fungera?
– Jag prioriterar tid med mina döttrar framför att ha ett välstädat hem. Och så beställer jag hem färdiga matkassar. På det viset slipper vi springa i matbutiker varje dag och panikartat försöka komma på vad vi ska laga till middag. Det är jättekul att åka och hämta flickorna och deras kompisar i stallet och ha fyra snackiga tjejer med sig hem i bilen. Det har blivit ett sätt att hinna prata med mina döttrar, och också med deras vänner. Ibland kan jag få dåligt samvete när jag jobbar helger, men samtidigt tycker jag att jag kompenserar familjen för det. Jag är bra på att vara spontan och hänga med på saker när jag är ledig.

Vilken är vägen till det goda livet?
– För min del har det varit att ha långa underbara sommarledigheter på sju åtta veckor varje år. Det är livskvalitet för mig. Hellre än att vara hemma och röja och putsa fönster åker jag till vårt lantställe under ledigheterna. Där har vi det jättemysigt. Vi har en liten båt som vi seglar ut till de närmaste kobbarna med. Eftersom både jag och mina döttrar rider brukar vi också hyra hästar.

Vart är du på väg i livet nu?
– Det känns viktigt att få fortsätta göra meningsfull journalistik. Jag vill gärna jobba med aktualitetsprogram där man hinner med fördjupning. Därutöver vill jag resa mycket och satsa mer på ridningen. I framtiden vore det också kul att spela amatörteater. Det har jag tänkt börja med när jag pensionerar mig.

Scroll to Top