Bengt-Johan tittar till grytan med kvällens middag biff bourguignon en sista gång innan han tar av sig förklädet för att välkomma gästerna som är på väg uppför grusgången.
Det är dags för månadsmöte i bridgegänget från Frans Schartaus handelsgymnasium och Lars-Johan Rundqvist, 74 år, Jan-Erik Wiberg, 74 och Christer Åhlander, 74, samlas hemma hos kvällens värd Bengt-Johan Sköld, 72, i Täby.
– Du har väl tagit väl hand om portföljen, säger Bengt-Johan skämtsamt och syftar på den gamla dokumentportföljen som Christer har med sig.
Portföljen är den fysiska symbolen för bridgegänget och de fyra männens långa vänskap. Den inhandlades en gång på tidigt 1960-tal för att dels innehålla korten och korthållarna, dels alkoholhaltiga drycker från systembolaget.
– Men alkoholen har vi alltid varit mycket måttliga med, säger Lars Johan. Spritdrycker hör inte ihop med bridge eftersom det gäller att vara skärpt när man spelar. Möjligtvis kan vi ta en öl till maten.
Bridgegängets och de fyra numera gråhåriga gentlemännens gemensamma historia går långt tillbaka i tiden. Närmare bestämt till hösten 1962 när de började på dåvarande Frans Schartaus handelsgymnasium som låg på Södermalm i Stockholm.
– Det började med att vi spelade whist med varandra på rasterna, berättar Bengt Johan. Men efter ett tag ville vi spela något roligare. När vi började lära oss bridge spelade vi efter Eric Jannerstens system och det gör vi fortfarande.
– Vi har till och med kvar hans bok, säger Jan-Erik och fiskar upp ett väl tummat exemplar av Jannerstens handbok “Systemet i ett nötskal”.
I början turades de fyra ekonomistudenterna om att träffas hemma hos varandra på fredagskvällar för att spela ett parti. Deras mammor bredde mackor och kokade te till de unga kortspelsfantasterna.
– På den tiden gick man fortfarande i plugget på lördagar, men det var ganska lätt undervisning så det gjorde inte så mycket om det blev sent kvällen innan, berättar Bengt-Johan.
Bridgekvällarna blev snabbt ett viktigt inslag i de fyra unga männens liv. Förutom att de kunde umgås och ha trevligt tillsammans utanför skolan kunde de diskutera veckan som gått med varandra och hjälpa varandra med skoluppgifter.
Under åren som har gått sedan de först träffades har ett flertal statsministrar kommit och gått, kalla kriget mellan öst och väst rasade ut och slutade med Berlinmurens fall och medan de blandade korten har världshistoria skrivits.
– Vi skulle ha spelat den kvällen John F Kennedy blev skjuten (den 22 november 1963, reds anm), men då blev det inget. Vi hade samlats, men när nyheten kom om att han var död blev vi alldeles för tagna för att kunna spela, berättar Bengt-Johan.
– Det minns jag mycket väl, säger Lars-Johan. Det var min fru som ringde till oss och berättade vad som hade hänt.
Det var en av de få gånger bridgegänget träffades utan att spela. Oftast var det inget som kunde stoppa dem och efterhand blev de allt skickligare med korten.
– Vi har alltid varit lika duktiga, eller lika dåliga, säger Lars-Johan med ett skratt. Det gör att vi har kunnat fortsätta spela tillsammans. Ingen av oss är bättre än någon annan.
Men när tiden på handelsgymnasiumet gick mot sitt slut splittrades bridgegänget. De fyra medlemmarna gick åt skilda håll för militärtjänstgöring och utbildning och under åren när de gifte sig och bildade familjer hade de bara sporadisk kontakt.
– Jag och Bengt-Johan träffades när vi läste på ekonomi på universitet och då pratade vi om att de skulle vara roligt att börja spela bridge igen, berättar Christer.
Det skulle dröja ytterligare några år innan det gamla bridgegänget samlades på nytt. Först 1976 tog de gamla medlemmarna kontakt med varandra igen.
– Det var Bengt-Johan som ringde upp mig och föreslog att vi skulle börja spela igen, berättar Lars-Johan.
Initiativet underlättades av att medlemmarna i bridgegänget fortfarande var bosatta i Stockholmstrakten.
Sedan den dagen träffas de fyra herrarna regelbundet en gång i månaden, förutom under sommarmånaderna, för att ta ett eller två parti bridge, äta något gott tillsammans och umgås med varandra.
– Vi har alltid prioriterat bridgekvällarna, säger Bengt-Johan. Det är ytterst få gånger vi har tvingats ställa in eftersom vi tidigt på året bestämt vilka kvällar vi ska spela. Det har gjort att vi kunnat planera jobbmöten och konferensresor därefter.
– Våra bridgekvällar och vår vänskap har varit och är fortfarande en enorm resurs för oss, säger Jan-Erik. Vi har alla gått igenom livets ris och ros och har man haft något problem har man kunnat ta upp det i kretsen. Och det som nämnts i vår krets stannar inom vår krets.
Lars-Johan håller med och framhåller dessutom själva bridgens positiva egenskaper.
– Det stimulerar hjärnan och det är viktigt i min ålder, säger han.
De fyra vännerna har aldrig spelat om pengar och de har aldrig blivit ovänner. Däremot har de, som de gamla ekonomer och revisorer som de är, ett poängsystem som de håller noggrann koll på.
– Vi har någon gång tänkt att vi skulle omvandla poängen till en resa någonstans, men det har aldrig blivit av, säger Bengt-Johan.
Det är inte bara för att spela bridge som de har umgåtts med varandra genom åren. Flera gånger har de träffats med sina respektive familjer. De har haft kräftskivor tillsammans och seglat i skärgården. Någon gång har de dessutom gått på fotboll.
– Men där har vi ett problem. Christer är nämligen lite annorlunda, säger Lars-Johan med ett skratt. Han håller på Hammarby, medan vi andra är djurgårdare.
När de båda kortlekarna är blandade och korten utdelade är det slut med småpratet och det råder full koncentration på spelet. Två och en halv timme senare bryter de upp för kvällen.
– Det gick lite trögt i kväll, säger Bengt-Johan. Ofta hinner vi med två partier, men vi hade otur med korten.
Alla är ändå nöjda med kvällen när de säger hej då till varandra. Om en månad träffas de igen och då blir det på hotell eftersom Christer numera bor på Öland och det blir lite för långt för de andra tre medlemmarna i bridgegänget att köra till honom.
– Då är det enklare att jag kör upp till Stockholm och det gör jag gärna. Våra bridgekvällar vill jag inte vara utan, säger han.
