Bästa vänner – trots 53 års åldersskillnad

Det skiljer 53 år mellan dem, men trots åldersskillnaden är Maja, 74, och AnnaMaja, 21, bästa vänner. De stortrivs i varandras sällskap och de älskar att gå på stan och handla kläder tillsammans. Nästa projekt blir kanske en utlandsresa! Men det allra viktigaste är att de skrattar och har så roligt tillsammans!

AnnaMaja och Maja

AnnaMaja Lindblom
Ålder: 21 år.
Yrke: Lärarvikarie.
Familj: Mamma Ulrika, 52, pappa Gunnar, 56, och bröderna Sebastian, 20, Benjamin, 18, och Dexter, 5.
Bor: Hus i Genarp.

Maja Bjerregaard
Ålder: 74 år.
Yrke: Pensionär.
Familj: Maken Jens, 86, och barnen Johannes, 40, Felix, 37, Isak, 36, och Fia, 34. Sex barnbarn.
Bor: Hus i Genarp.

Vanligtvis träffas Maja Bjerregaard och AnnaMaja Lindblom för att ta en kopp kaffe och få en trevlig pratstund, men just den här dagen hjälper AnnaMaja sin äldre väninna med manikyr.

Det är en sådan sak som Maja har svårt att göra själv efter hjärnblödningen hon fick när hon bara var 39 år och som AnnaMaja gärna hjälper henne med.

– Men det viktigaste med vår vänskap är att jag har fått någon att prata med. Det saknade jag tidigare, säger Maja.

När de efter en stund är klara med manikyren och slår sig ner vid bordet i Majas vardagsrum är de båda kvinnorna i sin rätta miljö. Här har de suttit åtskilliga timmar sedan de lärde känna varandra för ett par år sedan och pratat och skrattat tillsammans.

– Det härliga med Maja är att vi har så mycket att prata om och att vi har så roligt tillsammans. Med Maja kan jag prata om sådant som jag inte kan prata med mina föräldrar om, säger AnnaMaja och tillägger att hon absolut inte ser Maja som en extramormor.

– Det har blivit en mer vuxen vänskap mellan oss. Min mormor har sett mig sedan jag var nyfödd. Det har inte Maja.

Hennes äldre väninna nickar och håller med:
– Vi lever i nuet. Vi bryr oss inte så mycket om vad vi har gjort tidigare utan det är här och nu som är viktigt för oss, säger hon.

 

Bästa vänner - trots 53 års åldersskillnad
Maja och AnnaMaja tog för en tid sedan färdtjänst till bion för att se filmen The Intern. Permobilen fick såklart följa med!

De båda väninnorna lärde känna varandra för ett par år sedan när AnnaMaja ville ha något meningsfullt att syssla med på fritiden.

Hon ville ha ett volontärjobb hemma i den lilla byn Genarp som ligger utanför Lund och det visade sig att där bor också Maja. Hon flyttade dit tillsammans med sin man Jens och deras fyra barn efter att hon drabbats av hjärnblödningen hon fick när hennes yngsta dotter bara var några dagar gammal.

Volontärförmedlingen i Lund sammanförde de båda kvinnorna som, trots att de bara bor några minuters cykeltur från varandra, aldrig tidigare träffats. Det klickade direkt mellan dem.

– Det kändes bra från första stund när vi satt ner och pratade med varandra tillsammans med samordnaren från volontärförmedlingen. Vi blev inte vänner med en gång, men vänskapen växte fram efterhand som vi lärde känna varandra, berättar Maja.

Innan hon drabbades av hjärnblödningen arbetade Maja som lärare i svenska och engelska och hon och maken Jens bodde vid Björnstorps slott där han arbetade som jägmästare.

Men efter hjärnblödningen, som gjorde henne förlamad i högra sidan av kroppen, tvingades de flytta till huset i Genarp och det var han som fick ta hand om deras tre söner som då var 6, 4, och 3 år gamla och deras nyfödda lilla dotter.

Under åren som gick återerövrade Maja talförmågan och språket och delvis sin rörlighet. Hela tiden med maken Jens som hennes trygga stöd.

Sedan några år är rollerna ombytta.

– Då fick Jens en stroke. Jag vårdar honom här hemma med hjälp av hemtjänsten, men han kan inte prata längre. Han klappar på mig ibland när jag går förbi.

Saknaden av att ha någon att prata med i kombination med den svåra situationen, att trots sitt eget handikapp vara den som fick vara den starka i familjen, var jobbig för Maja.

– Jag blev deprimerad och jag kände mig ensam, berättar hon.

Av en slump träffade hon en kurator från sjukhuset i Lund och berättade då om sin situation. Det var på det sättet hon kom i kontakt med volontärförmedlingen i Lund.

– Jag berättade att jag ville träffa någon som kunde komma hem till mig en gång i veckan som jag kunde sitta och prata med en stund. Jag ville dessutom träffa någon som kunde hjälpa mig att komma igång med datorn, berättar hon.

– Det kan du ju nu, säger AnnaMaja samtidigt som hon häller upp kaffe i kopparna åt oss. Numera kan du ju skriva på din Ipad och läsa mejl.

Att komma igång med datorn är en av de saker som Majas 53 år yngre väninna har hjälpt henne med. Men de har även haft stor glädje av varandra på en lång rad andra områden.

Bästa vänner - trots 53 års åldersskillnad
AnnaMaja och Maja tycker att de har mycket att prata om!

Ofta har de åkt tillsammans till Lund för att gå i affärer och handla kläder tillsammans.

– Det är roligt att handla kläder med AnnaMaja. Vi gillar i stort sett samma saker. Hon ger mig nya intryck och det känns jätteviktigt att ha någon att utbyta åsikter med, säger Maja.

Vid ett tillfälle ringde de färdtjänsten som fick komma och hämta AnnaMaja och Maja och hennes permobil för att de skulle gå på bio.

– Vi såg filmen The Intern. Det var jättetrevligt och just biobesök är något vi ska göra om när det kommer en bra film som vi båda vill se, säger AnnaMaja.

Nästa stora projekt som de vill göra tillsammans är en utlandsresa. De tittar på resor till grekiska övärlden och Medelhavsområdet senare i höst eller till vintern, men inget är bestämt ännu.

Under intervjun berättar Maja att hon i sin ungdom bodde i London i två år där hon arbetade som lärare i tyska. Hon skulle gärna åka tillbaka dit.

– Det är kanske London vi ska åka till, säger AnnaMaja. Men det ena utesluter inte det andra. London kan man åka till på en weekendresa.

Den senaste tiden har de två väninnorna inte kunnat träffas riktigt så ofta som tidigare. AnnaMaja har varit i Rumänien och hälsat på sin pojkvän som hon lärde känna på Internet för ett par år sedan och innan dess var hon på en biståndsresa till Vitryssland med ett av Pingstkyrkans projekt för Tjernobylbarnen.

– Men när jag är hemma träffas vi minst en gång i veckan och det kommer vi att fortsätta med, säger AnnaMaja som just nu arbetar som timvikarie som mellanstadielärare.

I höst ska hon börja på lärarutbildningen i Kristianstad och då kommer även hennes pojkvän till Sverige för att läsa IT och data. Maja ser fram mot att få träffa honom.

– Hur ni träffades och blev kära i varandra låter som en saga, säger hon.

Maja tror att åldersskillnaden mellan henne och AnnaMaja bara är en fördel i deras vänskap.

– Det hade kanske inte fungerat så bra med någon jämnårig som det gör med AnnaMaja, säger hon eftertänksamt. Visst är det ett stort gap mellan oss, men det innebär också att hon kan lära mig nya saker.

Scroll to Top