Tommy Berggrens liv har varit fullt av äventyr

Som 13-åring förutspådde Tommy Berggren att han skulle få "ett jävla skitliv", men tvärtom så har regissören och skådespelaren alltid haft en spännande tillvaro. Men han tappar aldrig hoppet om att hans första fru Ulla kanske skulle vilja komma tillbaka.

Tommy Berggren

Ålder: 80 år.

Yrke: Skådespelare och regissör.

Familj: Barnen William, 22, och tvillingarna Beata och Rakel, 18.

Bor: I hus på Djurgården i Stockholm.

Aktuell: Med självbiografin Tommy (Albert Bonniers förlag) som kom ut förra året.

Det går knappt att påminna sig en självbiografi som har väckt lika stort rabalder som Tommy Berggrens tegelstenstjocka memoarbok som kom ut förra året. På osvenskt manér återger Tommy i boken diverse sexuella bravader, bekänner åtskilliga otrohetsaffärer och berömmer sin egen yrkesskicklighet. Själv anser han att de braskande kvällstidningsrubriker som boken gett upphov till på ett olyckligt sätt har överskuggat innehållet i den.

– Jag tycker att diskussionen om huruvida jag är skrytsam känns onödig. Jag har ju själv medgett att jag skrävlar konstant i självbiografin. Min önskan är att folk som läser den förstår att jag har humor och självdistans. Redan från början sa jag till förlaget att jag skulle göra en underhållande bok. Jag lovade min förläggare Abbe Bonnier 50 höga skratt under läsningen av den, och det tycks jag ha lyckats med. Nyligen fick jag ett brev från en tant som skrev att hon hade skrattat högt 62 gånger, förklarar Tommy när vi ses på Stockholms stadsteater.

Man önskar att Tommys tonåriga jag hade kunnat se den 80-åriga upplagan av honom själv som sitter i det rymliga arbetsrummet, omgiven av affischer från kritikerrosade teaterföreställningar som han varit iblandad i, antingen som skådespelare eller regissör. Bokens inledning skildrar hur Tommy som 13-åring på väg hem från en bioföreställning drabbas av avgrundsdjup framtidsångest. Föräldrarna har nyligen skilt sig. Tommy, som är deras enda barn, bor hos mamman som är olycklig och oroar sig över att inte ha råd med hyran. Då Tommy i ösregn passerar ett grått och dystert fabriksområde i barndomens Göteborg slår hopplösheten rot i honom. Uppgivet tänker han: I de här jävla kvarteren kommer jag fortsätta leva resten av mitt liv. Han hör sig själv säga: “Det här kommer att bli ett jävla skitliv!”

Idag kan han konstatera att de dystra framtidsutsikterna aldrig besannades. Tvärtom.
– När jag ser tillbaka tycker jag att mitt liv i det stora hela har varit väldigt bra. Det är skönt att kunna göra den slutsummeringen.

Numera är Tommy tacksam över sin uppväxt.

 

Tommy Berggrens liv har varit fullt av äventyr

– Pappa söp visserligen, men han bråkade inte och bar sig illa åt när han var packad. Jag beundrar mina föräldrar för det de gjorde för andra människor. Inställningen i min släkt var att man på ett handgripligt sätt måste hjälpa dem som behöver det. Det där har nog samtidigt hämmat mig lite. Jag har känt att jag kanske hade kunnat göra mer för andra.

Både Tommys mamma och morfar bar på oförlösta teaterdrömmar. Även Tommy fantiserade om att stå på stora scener, men som barn var det i första hand en karriär inom musiken som hägrade.

– Jag minns hur jag i 8-9-årsåldern lyssnade på mammas operaskivor när jag kom hem från skolan och sjöng med i ariorna. Om mamma oväntat kom in i rummet blev jag generad, men varje gång berömde hon min sång. Musiken har alltid varit viktig för mig. Det hade varit fantastiskt att få sjunga de stora operorna. Jag är så barnslig att jag ibland tänker att det också hade kunnat gå.

Ett spontant infall att skippa onsdagsdansen som han var på väg till och istället slinka in på Göteborgs stadsteater och se Hamlet gjorde att Tommys liv tog en annan riktning. Huvudrollsinnehavaren Per Oscarssons skickliga rolltolkning förtrollade 16-åringen. När Tommy tre timmar senare gick ut från sitt livs första teaterföreställning hade han bestämt sig för att det var skådespelare han skulle bli.

Brist på framåtanda har Tommy aldrig lidit. I boken beskriver han hur han under scenskoletiden fräckt roffade åt sig en teaterroll mitt framför näsan på sina klasskamrater, obekymrad om deras reaktioner.
– I efterhand tycker jag att det var bra att jag hade den inställningen. Det gjorde att jag tog mig fram. Förmågan att ta sig fram till sin publik är en viktig ingrediens i det som kallas talang.

Och tagit sig fram har han minsann gjort. Rollen som löjtnanten Sixten Sparre i Bo Widerbergs filmklassiker Elvira Madigan blev Tommys biljett till en internationell filmkarriär. Efter långa perioder av filminspelningar utomlands syntes han i mitten av 1980-talet frekvent i den svenska tv-rutan. Med kort mellanrum gjorde han huvudrollerna i tv-serierna August Strindberg – ett liv och Gösta Berlings saga. I teatersammanhang har dock Tommys frispråkighet och stridbara natur emellanåt resulterat i att han hamnat ute i kylan.

– Jag ifrågasätter och ställer krav. De flesta tycker inte det är behagligt att samarbeta med någon som har så höga krav på både sig själv, sina arbetskamrater och föreställningen. När jag spelade teater kunde jag i timtal stå och analysera en scen med regissören. Under tiden gick de andra skådespelarna ut och tog en kaffe. De förväntade sig att repetitionerna skulle rulla på utan störningsmoment. Jag däremot tror inte det är meningen att teaterarbete ska vara friktionsfritt.

 

Tommy Berggrens liv har varit fullt av äventyr
1985. Tommy Berggren som Strindberg i August Strindberg – ett liv. Här med Stina Ekblad.

 – Då jag under ett par års tid var utesluten från Dramaten blev det egendomligt tyst. Ingen av de andra skådespelarna på teatern hörde av sig, det var som om de ingått en överenskommelse att inte befatta sig med mig. Det var hemskt!

Jobbet må ha varit centralt i hans liv, men ända sedan Tommy var ung har hans önskelista toppat av en enda sak: Att få bli pappa!

– Ingen av mina vänner har haft en sådan infernalisk längtan efter barn som jag har haft. Det började nog när jag träffade min första fru Ulla och vi fick ett missfall. Efter att vi skilt oss hade jag förhållanden med kvinnor som var betydligt yngre än jag och som ville vänta några år med barn. 

– Jag hade att välja på att dra mig ur eller att acceptera det.

Tommy närmade sig 58 då han och hans dåvarande sambo, Monika Ahlberg, blev föräldrar till sonen William. Fyra år senare föddes tvillingarna Beata och Rakel.

Tommy Berggrens liv har varit fullt av äventyr
När Tommy Berggren firade sin 60-års dag var han nybliven far. Här med sonen William och dåvarande sambon Monika Ahlberg.

 – Barnen är en sådan gåva och lycka i mitt liv. Jag har ett behov av att ha kontakt med dem varje dag, helst vill jag se dem och ta i dem. I förmiddags när jag gick till teatern stannade jag till vid restaurangen där William jobbar, men tyvärr fick jag inte träffa honom eftersom han hade åkt till Spanien med några arbetskamrater. Tjejerna har bott hos mig det senaste året, men nu har de flyttat till sin mamma. 

År 2013 separerade Tommy och Monika efter att ha levt ihop i 32 år.

– Om barnen varit yngre hade jag inte stått ut med att flytta isär. I efterhand tror jag att jag drog ut på skilsmässan av fruktan att för att kontakten med barnen skulle försämras. När jag och Monika väl gick skilda vägar var de så pass gamla att de hade börjat bli självständiga. 

Så vitt Tommy vet har barnen ännu inte läst hans självbiografi.

– Det gör mig inget. Jag tycker det är viktigare att de bekantar sig med boken sedan, när jag är död. Det är i första hand för att jag vill att de, och eventuella barnbarn och barnbarnsbarn, ska kunna ta del av mina våghalsiga äventyr som jag har skrivit den.

Tommy Berggrens liv har varit fullt av äventyr
Tommy Berggren på Gröna Lund med tvillingdöttrarna Beata och Rakel 2014. Foto: Stella Pictures.

Då vi ses håller Tommy på väg att avsluta regiarbetet med Vem är rädd för Virginia Woolf? med Lena Olin och Peter Andersson i huvudrollerna. Själv har han inte stått på en teaterscen sedan 1999, då han mitt i ett publikgenrep på Dramaten fick åka till sjukhus. Efter att ha diagnosticerats med hjärtrusning bestämde han sig för att hoppa av föreställningen som lades ner innan den hunnit ha premiär.

– Jag ville inte spela mer teater. Faktum är att jag aldrig riktigt har tyckt om det. Det var för jobbigt, jag hade för höga krav på mig själv. Nu när jag sätter upp Vem är rädd för Virginia? Woolf är jag jätteglad över att kunna åka hem när det blir kväll och överlåta åt Lena och Peter att gå in på scenen och göra jobbet.

Åtminstone en filmroll till hoppas Tommy emellertid att det blir. För 20 år sedan var det tänkt att Bo Widerberg skulle göra en tv-version av Lång dags färd mot natt med honom och Lena Olin i huvudrollerna, men kvällen innan kontraktat skulle skrivas blev Bo akut sjuk. Några veckor senare var han död.

– Nu har Lena och jag beslutat oss för att försöka filmatisera pjäsen ändå. Tanken är att Mikael Persbrandt och Joel Kinnaman ska spela våra söner, så det blir en riktig rackarensemble. Det skulle vara kul om projektet blev av.

Det som numera står överst på Tommys önskelista är att få längre tid att leva.

– Du undrar vad jag vill hinna med innan kistlocket slår igen? säger han roat då frågan kommer på tal. För min del handlar det bara om en sak: Att få njuta mer av livet. Jag bor fantastiskt på Djurgården, har en vacker trädgård och är lycklig varje dag jag vaknar. Jag hoppas få se körsbären mogna nästa år också.

 

Tommy Berggrens liv har varit fullt av äventyr
Tommy Berggren dansar tillsammans med sin första fru Ulla år 1964.

Framöver planerar Tommy att sätta sig ner och på allvar fundera över igenom hur han vill ha sitt liv.
– Jag är inte säker på att jag skulle vilja bo ihop med en kvinna igen. Den här hösten har frågat mig om jag vill leva i tvåsamhet har svaret blivit: Nej, jag vill ha det precis som det är nu. Att ena dottern kommer över en stund på kvällen. När hon har stuckit ser jag en fotbollsmatch på tv, läser en bok och tar en liten promenad. Det kan inte bli bättre än så!

Det finns dock en kvinna som Tommy aldrig kan sluta tänka på. Sin första fru Ulla. Deras kärlekshistoria började då Tommy 1961 tittade ut genom en glipa i ridån innan en teaterföreställning och blev blixtförälskad i den vackra tjejen i grön klänning som satt i salongen.

Med hjälp av enträgen uppvaktning lyckades han till slut vinna Ullas hjärta. Tommys svaghet för kvinnor fick till följd att äktenskapet blev kortlivat, men innan de skildes åt lovade han och Ulla varandra att de skulle tillbringa de sista åren av sina liv tillsammans.

– Jag vet inte om det kommer att bli så. Senaste gången vi sågs var för 20 år sedan, då vi stötte ihop här i Stockholm. Det fanns så mycket känslor kvar mellan oss att vi båda började skaka och gråta. Ulla bor i Sydney och har tre barn och en ny gubbe, så kanske är det bra som det är. Men jag håller det ändå lite öppet. Om Ulla en dag skulle stå där i dörren, då blir det vi! Vår kärlekssaga har inget slut

Scroll to Top