Anna Fredriksson: Jag tänker fortfarande på min mamma varje dag

Anna Fredrikssons sjätte roman handlar om en kvinna som i barndomen blev lämnad av sin mamma – precis som hon själv blev för 27 år sedan, då hennes mamma Ingrid tog livet av sig. – Jag hade två små barn när det hände och bestämde mig för att aldrig någonsin överge dem.

Under 20 års tid skrev Anna Fredriksson manus till tv-serier som “Rederiet” och filmer som “Sprängaren” och “Wallander”. Sedan debutromanen “Sommarhuset” 2011 är hon numera uppe i sex egna böcker, där de fem första sålts i en halv miljon exemplar hittills.

Den senaste, nyligen utgivna “Mellan himmel och hav”, är den mest känslosamma för Anna personligen. Både för att handlingen utspelar sig nämligen på hennes älskade Österlen i Skåne, där hon tillbringade alla somrar i barndomen och i dag har ett sommarhus tillsammans med sin pappa Gunnar och för att huvudkaraktären Sally många år tidigare blivit lämnad av sin mamma Vanja. En förlust Anna själv upplevt. 1991 tog hennes mor Ingrid sitt eget liv.

– Det var en fruktansvärd chock som det tog lång tid att hämta sig från. Nu har det gått snart 27 år och jag tänker fortfarande på henne varje dag, berättar Anna.

Ingrid arbetade på Utbildningsdepartementet och drabbades av någon form av utmattningsdepression efter att ha gått in i väggen.

– Hon var en glad och varm människa. Men depressionen förändrade henne och till slut började allt fler i omgivningen att reagera.

När Ingrid blev inlagd på Ersta sjukhus i Stockholm trodde Anna att hon kunde pusta ut. Nu fick ju hennes mamma den professionella hjälp hon så väl behövde.

– I maj månad åkte jag på utlandssemester till Grekland en vecka. Plötsligt fick jag ett telefonsamtal med det hemska och ofattbara beskedet att min mamma hade tagit sitt liv. Det gick bara inte att förstå.

Ingrid hade vid ett obevakat tillfälle hoppat från en hög höjd nära sjukhuset – och lämnade både maken Gunnar och dottern Anna i enorm sorg.

– Det blev en existentiell chock för mig när hon avslutade sitt liv och efteråt gick allt i olika faser för mig. Första tanken var om hon inte älskade mig tillräckligt mycket för att stanna kvar. Sedan insåg jag att hon i sitt sjukdomstillstånd inte ville ligga oss anhöriga till last.

Hela tillvaron slogs i spillror men tack vare sin familj kunde Anna hålla sig över ytan.

– Min dåvarande make Magnus – som är pappa till mina tre söner – var ett enormt stöd genom hela krisen. Jag gick även i terapi under en period och det är något jag tycker att alla borde göra, inte minst om de råkat ut för något trauma.

 

Anna Fredriksson: Jag tänker fortfarande på min mamma varje dag

Anna och hennes pappa Gunnar orkade inte ha kvar sommarhuset på Österlen och sålde det efter Ingrids bortgång.

– Det betydde mycket för henne och det blev för jobbigt för oss att vara kvar där med alla minnen. Men jag saknade miljön och alla vänner där, så efter ungefär tio år började jag att åka tillbaka på somrarna och hyra olika ställen att bo på.

För fem år sedan köpte Anna och hennes far en gammal fiskelänga i Kivik, från 1830 – och dit älskar Anna att åka.

När hennes mor lämnade henne lovade sig Anna själv en sak. En sak som hon alltid tyckt varit självklar, men som med tiden blivit ännu mer given.

– Att jag aldrig någonsin kommer att överge mina barn. Det viktigaste i mitt liv är ju att jag är mamma och jag har alltid varit väldigt nära mina tre söner. Alla har flyttat hemifrån nu, men vi träffas ofta för att äta middag tillsammans och exempelvis ha filmkvällar ihop. Vi har en jättefin relation och det betyder så mycket för mig.

Hon fortsätter:

– Som tur är verkar det inte alls som att jag ärvt det depressiva från mamma. Hon hamnade ju i depression ett år innan det hände också och tog sig ur den. Jag känner mig ganska stark och är bra på att ta mig igenom motgångar. Jag är nog bra på att uppskatta och ta vara på livet. Sedan är det ju så att om man en gång fått ett samtal om att en nära anhörig gått bort tar man med sig det och vet att det kan inträffa igen.

I nya boken gick inte huvudkaraktären Sallys mor bort men hon övergav Sally när Sally bara var tre år gammal. Smärtan över sveket lever kvar över 40 år senare – och den upplevs kanske som ännu större då Sally bara har en sporadisk kontakt med sin vuxna dotter Josefin.

En dag får Sally ärva ett stort släkthus i barndomens sommarparadis, Kivik – där dottern Josefin bor. Sally bestämmer sig för att flytta dit för att komma närmare Josefin, och upptäcker då, till sin stora förvåning, att hennes egen mamma bor i trakten – och står sitt barnbarn nära …

– Alla figurer i mina böcker är påhittade och böckerna handlar inte om mitt liv, men det finns delar och händelser i dem alla som liknar sådant jag upplevt. Den röda tråden för mig är att berätta om nära relationer och skildra verkligheten som den är. Jag försöker också att hitta en grundkonflikt som är vanlig i många människors liv och ändå originell i bokform. Med andra ord ett tema som jag inte har läst om i en roman förut.

 

Anna Fredriksson: Jag tänker fortfarande på min mamma varje dag

Anna Fredriksson

Ålder: 52 år.

Familj: De tre sönerna Felix, 30, Sebastian, 27, och Tom, 23, samt Toms sambo Lykke, 24, och pappa Gunnar, 87.

Bor: I en lägenhet i Vasastan i Stockholm, samt i ett sommarhus i Kivik på Österlen som hon har tillsammans med sin pappa.

Aktuell med: Sjätte romanen Mellan himmel och hav (Forum) som är första delen i en trilogi om tre generationer kvinnor. Annas fem första böcker har hittills sålts i cirka en halv miljon exemplar totalt.

 

Annas förra bok Avskedsfesten handlar om makarna Rebecca och Jacob, som beslutat sig för att skilja sig då passionen tagit slut och kärleken ersatts av vänskap. När de berättar nyheten för sina vänner på den traditionsenliga svamphelgen är det som om en bomb briserar.

Även i den boken hämtade Anna från sina egna erfarenheter – inte minst från sin egen skilsmässa från barnens pappa Magnus, som hon var tillsammans med i 28 år och gift med i 24.

– Precis som paret i boken har jag och min exman en bra relation. Dels tycker vi att det är väldigt viktigt för barnens skull och vi träffas ibland alla tillsammans. Vi firar jul och andra högtider ihop. Samtidigt var det inget dramatiskt över vår skilsmässa heller och vi har behållit vänskapen.

Många par skiljer sig i dag, och även om man inte ska ge upp för lätt tycker Anna att det är fel om största anledningen till att man klamrar sig kvar är för att inte bli ensam.

– Det blir en stor omställning och i början kände jag mig väldigt hudlös. Man behöver orientera sig i en okänd värld och skapa sig en ny identitet, mitt i livet.

– Det är därför det är så viktigt att ha kvar sina egna vänner även under ett förhållande. De finns ju kvar även om relationen med partnern spricker. Mina gamla kompisar, vissa av dem har jag känt i över 30 år, har kommit mig ännu närmare nu och vi är nästan som en familj. Vi går bland annat ut och äter eller reser tillsammans och det är jättekul.

Anna skilde sig för ungefär fem år sedan och lever än så länge som ensamstående.

– Det är skönt att känna att jag klarar mig själv och står på egna ben. Även om det inte är så att jag springer runt och letar efter en ny man vill jag gärna träffa någon i fortsättningen. Jag får ta det när det kommer, det är bäst så, avslutar hon med ett leende.

 

Scroll to Top