Nyheten om mordet på Dorothy Donovan den 23 juni 1991 slog ner som en bomb i den fridfulla staden Harrington i delstaten Delaware på amerikanska Atlantkusten där invånarna inte ens brukade låsa dörren när de gick hemifrån.
Dorothy var 70 år, mormor och farmor till sju barnbarn, och bodde tillsammans med sonen Charles på en liten gård. Det var Charles som såg någon smyga runt huset när han kom hem sent på kvällen. Han hade ingen mobiltelefon, utan sprang till närmaste telefonkiosk och ringde polisen.
– Kom fort innan han tar sig in, sa han till larmoperatören.
När polisen kom dit fann de Dorothy Donovan brutalt mördad i sitt sovrum. Hon hade blivit stucken flera gånger med ett vasst föremål i både bröst och ansikte så att blod sprutat över hela rummet.
Det överdrivna våldet fick polisen att tro att gärningsmannen var någon som kände offret, kanske någon som hon hade en relation med. Detta stärktes ytterligare när ingenting av värde saknades i huset.
Dorothy hade varit gift två gånger, och blivit änka lika många gånger. Men någon ny relation hade hon inte och knappast några fiender vad hennes dotter Diana kunde komma på när polisen frågade.
Charles berättade att han visste vem mördaren var, även om han inte hade något namn.
Men hans historia var så osannolik att han själv blev huvudmisstänkt för mordet.
Charles arbetade skift på en fabrik och hade slutat klockan elva på kvällen. På hemvägen hade han stannat vid en hamburgerrestaurang. Där skulle en man frågat honom om han kunde få lift till Georgetown som låg en bit från Harrington. Charles förklarade att han inte skulle så långt men han kunde få lift en bit i alla fall.
I korsningen där Charles skulle svänga in mot sitt och mammans hem, som låg en knapp kilometer bort, bad han mannen att kliva ur.
– Jag ville inte att han skulle se var jag bodde, förklarade Charles för poliserna.
Men mannen ville åka vidare och blev aggressiv. Det blev tumult, mannen fick tag i en skruvmejsel som låg på sätet och hotade Charles utanför bilen. Charles gick då med på att mannen skulle få åka med. Han var dock snabb i vändningarna och hann in i bilen, startade och körde i väg innan liftaren hunnit ta plats.
Vägrade lögndetektor
Skärrad över det som hänt körde han runt ett tag innan han körde hem och parkerade bilen. Då fick han se liftaren smyga runt huset.
– Han mördade min mor som hämnd på mig, sa Charles till poliserna.
Utredarna sågade Charles historia. Hur skulle liftaren ha hunnit till hans hus innan honom, när han dessutom var tvungen att ta en omväg för att kunna ta sig dit till fots? Hur skulle liftaren, som inte kände Charles, veta vilket hus han bodde i? När det dessutom visade sig att Dorothy tecknat en livförsäkring där Charles var förmånstagare hade han motiv att döda sin mor. Att han drogs med skulder förstärkte misstankarna ytterligare och när han vägrade lögndetektortestet var poliserna så gott som säkra att han var mördaren.
Den starkaste tekniska bevisningen från brottsplatsen var ett handavtryck på ett räcke, det skulle binda honom till mordet. Men det tillhörde inte Charles. Fast det kunde ju vara så att han hade en koppling till den som begått mordet…
Samtidigt var polisen tvungna att undersöka sanningshalten i Charles osannolika historia och bad honom beskriva liftaren. Utifrån den tecknade de ett porträtt som stämde in på Richard Mitchell, en småbrottsling som varit på restaurangen samtidigt, vilket flera vittnen kunde styrka.
Polisen grep Mitchell, men handavtrycket matchade inte och dessutom hade han alibi för mordnatten.
Otänkbar slump
Tillbaka på mordplatsen lyckades polisen även säkerställa blod på en strömbrytare som inte tillhörde offret. Men det tillhörde heller inte Charles.
Där stannade hela utredningen och Charles förblev huvudmisstänkt i tio år, innan teknikens framsteg skulle rädda honom.
Delstaten Delaware fick då tillgång till CODIS, en nationell databas som blandar rättsmedicin med datorteknik för att hjälpa till vid brottsutredningar. När FBI gick igenom dna-profilen för Dorothy Donovans mördare fick de en matchning.
Gilbert Cannon var en livsstilskriminell som vid tidpunkten för mordet bodde i Delaware. Poliserna grep honom i hans flickväns hus, bara några kilometer ifrån där Dorothy blivit mördad. Cannon nekade till mordet men efter att polisen konfronterat honom med att handavtrycket i huset var hans så erkände han. Och Cannons berättelse stämde med Charles Donovans osannolika historia.
Han berättade att han varit hög på kokain den kvällen, att han träffat Charles på hamburgerrestaurangen, att de börjat bråka när han inte fick åka med längre, att han hotat Charles med skruvmejseln och att Charles kört ifrån honom. Cannon började gå för att hitta någonstans att bryta sig in och sova. Men det var tänt i alla husen, utom ett som var släckt och såg tomt ut.
Han bröt sig in genom bakdörren. Då vaknade Dorothy och Cannon blev rädd att hon skulle identifiera honom. Med skruvmejseln han tagit från Charles bil högg han henne besinningslöst.
Det enda som inte stämde i Charles historia var att liftaren skulle ha dödat hans mor som hämnd för att han inte fick åka med i hans bil.
Gilbert Cannon dömdes till livstids fängelse och för Diana var det en lättnad när hon äntligen fick veta vem som mördat hennes mamma. Och att det inte vara hennes bror.
