Den 10 juli 2020. Amanda Juhlén minns utan problem det exakta datumet då hon, efter att ha tagit studenten, tog sitt pick och pack och flyttade hem till gammelmormor Yvonne Wikström Juhlén.
– Det var sista dagen på sommarjobbet på Akademiska sjukhuset i Uppsala, berättar Amanda. Resväskan stod i personalrummet och direkt när jag slutade hoppade jag på tåget hit.
I den ljusa, rymliga lägenheten i Bromma, där en sockerkaka står framdukad, vänder sig Amanda mot Yvonne samtidigt som hon lägger till:
– Du hämtade mig vid Mall of Scandinavia. Minns du den dagen?
– Nja, det var så många gånger jag hämtade dig där, säger Yvonne och ler en aning. Men vi åt väl någon god mat som du önskat dig, skulle jag tro.
Amanda Juhlén
Ålder: 21 år.
Bor: I Bromma.
Gör: Sjuksköterskestudent.
Fick inte stöd hemma
Sedan den sommardagen för två och ett halvt år sedan har 21-åriga Amanda och 84-åriga Yvonne delat både vardag och boende.
– Amanda var hos mig mycket när hon var liten och jag bodde i villa med min man, berättar Yvonne. Men 2013 blev jag ensam och 2017 sålde jag huset.
– Jag brukade vara där på alla skollov, fyller Amanda i. Hemma fick jag inte riktigt det stöd jag behövde som barn. Att komma till gammelmormor var som att komma till en fantasidröm. Vi gjorde saker tillsammans. Jag kände mig sedd och hörd.
Gammelmormor hjälpte Amanda att må bättre
Amanda berättar att hon senare, under en period i tidiga tonåren, började må väldigt dåligt psykiskt. Men hon berättade inte för någon. Istället stängde hon alla ute.
– Det kändes som om ingen såg mig. Jag deppade ner mig och tänkte: Ingen bryr sig. De försökte, det gjorde de, men jag kände mig alldeles kall och tom inombords.
När Amanda börjat gymnasiet kom hon dock att återfå en allt djupare kontakt med gammelmormor Yvonne.
– På något sätt ruskade du tag i mig, säger Amanda och ser på Yvonne. Successivt öppnade jag upp mig. Det var en lång process, men jag började till slut se klart igen. Gammelmormor tog sig igenom mitt skal.
Yvonne Wikström Juhlén
Ålder: 84 år.
Bor: I Bromma.
Gör: Pensionär.
Flyttade till gammelmormor och började studera i Stockholm
Under gymnasieåren tillbringade Amanda mer och mer tid hemma hos Yvonne, trots den relativt långa resvägen från det samhälle utanför Uppsala där Amanda bodde till Yvonnes lägenhet i Bromma.
– Jag hade det jobbigt hemma och även i skolan. Samtidigt trivdes jag så bra i gammelmormors sällskap. Vi slappade och spelade yatzy, och ibland shoppade vi. Hon fick mig att känna mig trygg och sedd. Hon gav mig kärlek och värme. Det var fint att få det.
Hur det kom sig att de till slut bestämde sig för att bo tillsammans, vems förslag det egentligen var att de skulle bli sambor, minns varken Amanda eller Yvonne tydligt.
LÄS ÄVEN: Isabella flyttade ihop med sin morfar: ”Ensamhet är något vi kan mota bort”
– Det var nog jag som förde det på tal, säger Amanda efter en stunds funderande. Jag trivdes så bra här.
– Amanda kastade fram att hon vill plugga här i Stockholm och jag är en förespråkare för att man ska studera, om man vill det, fyller Yvonne i. Och det fungerar jättebra att bo så här. Folk var lite förundrade när jag sålde villan och skaffade den här lägenheten. ”Varför ska du ha en så stor lägenhet?” Men jag kunde inte tänka mig en tvårummare efter att jag bott i hus, och nu blev det ju väldigt lyckat att jag har de här fyra rummen.
Tycker om att bara sitta och prata
Amanda, som studerar till sjuksköterska, berättar att hon brukar få studieråd av Yvonne. Ibland går de ut och äter eller hittar på andra saker.
– Men mest tycker jag om att bara sitta och prata med gammelmormor. Det är intressant att få reda på vad hon gjorde under sin uppväxt och höra mer om andra äldre släktingar.
– Vi pratar mycket, säger Yvonne och nickar. Amanda har många frågor. Hon följer även med och hälsar på mina vänner. Det är trevligt.
I lägenheten i Bromma är det Yvonne som tvättar och står för matlagningen, medan Amanda sköter städningen.
– Vissa tycker att jag skämmer bort Amanda, säger Yvonne. Kanske är jag lite för mammig. Men det är mellan oss.
– Fast de flesta är ändå glada för vår skull och ser det positiva, påpekar Amanda. Gammelmormor är mindre ensam nu. Hon har en son som tidigare oroade sig över ensamheten, men sedan jag flyttat hit tänker han mindre på det.
“Det bästa med att bo så här är att det blir mindre ensamt”
Just sällskapet är något som Yvonne uppskattar.
– Jag och Amanda är ihop hela tiden, även om vi har våra egna rum. Vi står mycket i köket tillsammans. Amanda vill gärna vara med när jag lagar mat. Hon är nyfiken.
– Gammelmormor är jätteduktig på att laga mat! utbrister Amanda. Dillkött på kyckling är gott.
Solen börjar gå ner utanför de stora fönstren och Yvonne lutar sig tillbaka i soffan.
– Det bästa med att bo så här är att det blir mindre ensamt, säger hon sedan. Det är också skönt att ha någon att bry sig om. Det blev en fantastiskt bra lösning för båda parterna.
– Det är fint att komma hem till någon som frågar hur det går i skolan, hur det går med kompisarna och sådant, säger Amanda. Gammelmormor är allt i ett för mig. Hon är min kompis, mamma, mentor och gammelmormor. Dagen då jag flyttade hit kände jag mig lycklig, fri och levande. Hela världen öppnade sig.
LÄS ÄVEN: Catharina, 80, upptäcker Sverige med husbil: ”Jag får göra som jag vill, när jag vill”
