En liten modell av en gul buss hemma hos Mattias påminner om hans hjältemodiga insats och ger en antydan om vad den handlade om.
Det var nämligen på en av Skånetrafikens gula bussar som han agerade iskallt när han upptäckte att busschauffören mitt under färden på motorvägen fallit ihop medvetslös över ratten.
– Jag hann inte tänka utan reagerade rent instinktivt. Jag minns bara att jag var rädd för att bussen skulle komma ut i diket och slå runt om jag inte lyckades få stopp på den, berättar Mattias när vi slår oss ner i hans pojkrum hemma hos föräldrarna i Malmö.
Diplomen, medaljen och de andra belöningarna som han fått för sitt hjältemodiga ingripande har fått flytta lite på sig på hyllan mittemot sängen, för att ge plats åt en stor statyett. I höstas utsågs Mattias nämligen till “Årets livräddare” vid Svenska Hjältar-galan som arrangerades av TV 4 i samarbete med Aftonbladet.
– Det hade jag inte väntat mig, säger Mattias, och visar stolt upp statyetten. Det känns bra att ha gjort något som jag kan vara stolt över, säger han och tittar på statyetten – två händer som griper efter varandra, likt en utsträckande hand till en människa i nöd.
Bussen krängde till
Det var en helt vanlig dag i juni för snart tre år sedan som den dramatiska händelsen utspelade sig. Mattias var på väg till jobbet på en bilfirma i Trelleborg och precis som vanligt hoppade han på pendelbussen vid Mobilia i Malmö.
– Jag satte mig längst fram till höger om busschauffören som jag brukar, berättar han. Flera av de passagerarna kände jag igen. De åker liksom jag med samma buss vid samma tid på morgnarna.
Men efter ungefär halva färden, på motorvägen i höjd med Vellinge, upphörde alla likheter med en vanlig morgon. Plötsligt segnade busschauffören ihop livlös över ratten samtidigt som hon hade foten kvar på gaspedalen.
– Bussen höll normal hastighet, runt hundra kilometer i timmen, när den plötsligt började svänga kraftigt mot mitträcket. Det kändes först som om den skulle göra en omkörning, men svängen var för tvär för det, berättar Mattias.
När han tittade upp mot busschauffören och såg henne ligga över ratten förstod han att han och alla de andra på bussen svävade i akut livsfara. Det handlade om sekunder innan bussen antingen kom ut i mittrenen mellan körbanorna på motorvägen eller studsade ner i diket på andra sidan och slog runt.
– Jag hade bara drygt en meter fram till förarplatsen så jag kastade mig fram och fick tag i ratten, berättar Mattias.
Men han kunde inte hindra att bussen törnade emot mitträcket med full kraft.
Lyckades bromsa in
De andra passagerarna, som satt och slumrade eller läste, ryckte till och förstod att något allvarligt var på väg att hända.
– Det smällde i hela bussen och man hörde ljudet av metall som krossades mot metall, berättar Liselott Borggren som satt och lyssnade på musik i hörlurarna när hon kände att bussen plötsligt krängde till.
– Tusen tankar gick genom mitt huvud. Jag hann tänka på min familj. Sedan såg jag hur den där långe killen, som jag senare fick veta var Mattias, hoppade in i förarhytten.
Framme vid förarplatsen lyckades Mattias luta sig fram och styra ut bussen från vägräcket. Den började då kränga kraftigt.
– Det kändes som den skulle välta, säger Mattias.
Samtidigt som han styrde bussen var han tvungen att hålla undan busschauffören som fortfarande hängde livlös över ratten, men som väl var lyckades han få bussen på rätt kurs.
Men han kunde inte bromsa och han fick inte ner hastigheten eftersom förarens fot fortfarande tryckte ner gaspedalen.
– Jag insåg att jag var tvungen att få stopp på bussen innan vi körde in i någon annan bil.
Mattias lyckades då, trots sina 192 centimeter, tränga sig in i förarhytten framför den avsvimmade busschauffören. Stående framför henne kunde han trampa på bromspedalen samtidigt som han försökte hålla så rak kurs som möjligt.
– Först trampade jag för hårt så att bussen nästan tvärbromsade, men sedan lyckades jag bromsa in mjukare och stanna i vägrenen.
Mattias bedömer att hela dramat, från det han upptäckte att busschauffören svimmat, kan ha varat i 30–40 sekunder. Han hörde hur flera av de andra passagerarna skrek i panik, men han hann själv aldrig bli rädd utan var bara helt fokuserad på att få stopp på bussen.
– När bussen stod stilla vid vägkanten vaknade busschauffören upp. Hon verkade vara helt förvirrad och förstod inte vad som hade hänt, säger han.
Hyllad på gala
Ambulans larmades till platsen, men sjukvårdspersonalen kunde bara konstatera att alla på bussen klarat sig utan fysiska skador. Mattias var själv inte kvar på platsen länge utan hoppade på en ersättningsbuss som Skånetrafiken skickade till platsen.
– Jag kom några minuter för sent till jobbet och fick säga att jag räddat en buss, säger han med ett leende. Men jag var lite skakig.
Mattias har i efterhand tackats av såväl Skånetrafiken som bussbolaget. I höstas kontaktades han av juryn för Svenska hjältar som ville nominera honom till “Årets livräddare”.
Vid galan på Cirkus i Stockholm fick han ta emot statyetten av två av passagerarna som var med på bussen, Liselott Borggren och Eva Laurin. Han belönades även med fem års fri träning på gym och en heldag på en racerbana där han själv får ratta fartvidundren.
– Jag är evigt tacksam för att just Mattias satt på bussen den där morgonen, säger Liselott Borggren till Hemmets Journal. Han räddade mitt och de andra passagerarnas liv.
Den kvinnliga busschauffören mår bra i dag och kör buss igen. Hon har berättat att hon drabbades av plötsliga svettningar olycksmorgonen och skulle just köra in till kanten för att stanna när det svartnade för ögonen på henne.
Mattias jobbar kvar i Trelleborg, men numera kör han oftast bil till jobbet.
– Men jag åkte med bussen till jobbet dagen efter det hände. Då kom flera av de andra passagerarna fram och tackade mig. Någon gav mig biobiljetter. Det kändes bra, säger han.
