När det knackade på dörren hemma hos Sten Westholm i Fyrås var bonden ute i skogen och bröt mark. Men hans unga syster Ingeborg var hemma. Hon stod i köket med sin lille brorson över armen och skulle precis ge bebisen mat.
Ingeborg var inte van vid att det kom gäster. Det var det långt mellan gårdarna och grannarna hade oftast bara tid att komma vid dop, födelsedagar eller begravningar. Nu var det inget av det. Förvånat öppnade hon dörren och såg ett främmande ansikte framför sig. Det var Linnea Persson som undrade om de båda kunde talas vid. Hon hade något som berörde de båda som hon ville tala om.
Ingeborg sa att det visst kunde gå bra. Hon skulle bara lägga barnet först. Att det var liemannen som kommit på besök visste hon inte då. Hur kunde hon ha misstänkt det? Gästen verkade ju vara en vanlig och tillsynes ganska beskedlig kvinna.
De båda kvinnorna bestämde sig för att ta en tur till sjön och bada. På vägen kunde de få tid att diskutera. Det var en skön sommardag. De glesa björkarna var nyutslagna och det luktade friskt och krispigt från den färska grönskan.
Världen rämnade
När de hade kommit fram till vägskälet mellan Ede och Hammerdal började Linnea att prata allvar och det gick upp för Ingeborg att hennes gäst inte kommit i något vänskapligt ärende. De var båda förälskade i samma man och Linnea bad sin konkurrent om att stiga åt sidan. Ingeborg saktade in och blev arg. Hon och Sven hade gjort följe i åtta år och skulle gifta sig.
Då rämnade världen för Linnea. I hennes naiva och verklighetsfrånvända tillvaro hann sanningen ikapp henne. Men det var inget som hon tänkte tillåta. På ett ögonblick kastade hon sig över Ingeborg och började riva och slita i henne. Det blev en strid på liv och död där den överrumplade Ingeborg kämpade in i det sista. Men hon hade inte en chans mot Linnea som var både större och starkare.
Till slut fick angriparen ner sitt offer på rygg. Linnea slog med all kraft och tog sedan skärpet till Ingeborgs badrock och drog åt runt hennes hals. Linnea höll kvar under flera minuter till dess att livet med all säkerhet hade runnit ur Ingeborg.
Nu skulle väl ändå Sven bli hennes.
Dramat hade börjat sommaren innan. Linnea, född 1906 på en gård i Ulriksfors, hade tagit ut en lång semester från sitt arbete som föreståndarinna på äldreboendet Närtuna i Roslagen. Hennes nerver behövde vila från det ansträngande arbetet.
Hemma i Ulriksfors hade hon en dag stått öga mot öga med Sven som knackade på dörren för att sälja brasved. Linnea blev genast kär och giftaslysten.
Linneas historia med karlar hade varit lång och brokig. Den ilskna föreståndarinnan hade avverkat en hel del män. Så många att det talades om henne i Roslagen och prästen skämdes för att bjuda henne på kaffe.
Men i Sven såg hon en perfekt partner. Han var inte särskilt vacker men en lantlig jämtländska vid denna tid brydde sig föga om sådant. Kunde han arbeta, hålla sig nykter och dessutom tvätta sig ibland så var det ett furstligt kap.
Brutalt mord
De båda började vänslas och umgicks hela sommaren. Vänskap ledde till samliv som också ledde till en del lösa löften. När sedan hösten kom var Linnea tvungen att återvända till sitt arbete i Närtuna. Sven skulle in i det militära och de blev tvungna att skiljas åt.
Men Linnea lämnade Jämtland med en förhoppning om att bröllopsklockorna snart skulle ringa. Och brev gick att skriva. Föreståndarinnan på Närtuna låste in sig flera timmar varje dag och författade kärleksromaner till sin Sven. Men ack den glädje som varar. Svens brev skulle snart svalna och passionen byttes mot mer korthuggna och undvikande svar.
Till slut kom nådastöten där Sven bekände sin kärlek till en annan kvinna. Linnea blev fullständigt skogstokig.
Linnea lugnade ner sig men tänkte inte ge upp. Hon hade fått kämpa hela livet, från barndomen då pappan dog och mamman lämnade bort henne, till ett kringflackande liv i ungdomen då hon hade försörjt sig på småstölder och ströjobb. Det hade lett henne hela vägen till det beryktade kvinnofängelset i Växjö, där Linnea hade fött en son som adopterades bort.
Nej, hon tänkte inte kapitulera. Sven var hennes.
Cyklade till mordplatsen
Den 30 juni 1941 begav Linnea Persson sig hem till Jämtland, för att göra upp räkenskaperna med rivalen. Hon tog rälsbussen mot Hammerdal. Därifrån cyklade hon hela vägen till Sten Westholms lilla gård och utförde det brutala mordet.
Det tog en halv timme innan Ingeborgs sargade kropp hittades. Länsman kom man inte i kontakt med förrän på kvällen, men denne var slug och lyckades gripa Linnea på stationen i Hammerdal. Hon dömdes sedan till sinnessjukhus av Tingsrätten.
Sven gifte sig och försvann från hembygden men Linnea bodde kvar. En sommar långt senare kom Ingeborgs bror Sten cyklande till en granne för att stycka en ko, när han såg sin systers mördare sitta på en bänk och stirra tomt framför sig rakt in i en buske. Han sa inget, utan satte sig på sin cykel och återvände hem.
Linnea förblev ogift och gick bort i slutet av 1980-talet.
