Lille Leonard är gåvan min dotter lämnade efter sig

När lille Leonard förlorade sin mamma i cancer uppfyllde mormor Ruth sin dotters sista önskan. Idag har hon och Leonards morfar vårdnaden om pojken.

Bergen, Norge. Ruth Grung har uppfostrat fyra barn – två flickor och två pojkar. Nu är de vuxna och Ruth känner sig färdig med småbarnslivet. Den äldste sonen är 32 år och yngsta dottern 15. Ruth är politiker inom Arbeiderpartiet och sitter i Stortinget, Norges parlament.

Det är 2011 och Ruth är 52 år. Hon har många år kvar i arbetslivet, men som pensionär hoppas hon bli mormor eller farmor. Men ännu har hon inte funderat så mycket på det.

Dottern Ellinor, 24 år, har redan köpt egen lägenhet. Hon har alltid varit självständig, haft kontroll på tillvaron och jobbat samtidigt med studierna. Ruth är lite förvånad över att Ellinor valt att bli förskolelärare. Hon var så duktig i både norska och samhällsvetenskap när hon gick i skolan och kunde ha blivit vad som helst. Men så länge Ellinor är lycklig är Ruth nöjd. Hon är stolt över sina barn. Stolt över Ellinor som skaffat sig ett eget hem i så unga år.

Det är ungefär vid den här tiden som Ellinor berättar för sin mamma om ett födelsemärke, högt upp på ena bröstet, som hon vill ta bort.

– Hur gick det med födelsemärket? frågar hon sin dotter en dag.

Ellinor svarar att läkaren hade gett henne rådet att vänta till vintern för det skulle nog bli ett ganska stort ärr. Men Ellinor fortsätter att reta sig på fläcken. En tid senare ber Ellinor sin moster, som är läkare, att ta bort födelsemärket. Mostern ordnar en tid och fläcken tas bort.

Vill vara positiv
Ett par veckor senare får hon veta att födelsemärket är elakartat och hon skickas till en ny läkare. Han är ärlig och direkt på ett sätt som Ellinor uppskattar. Hon vill ha reda på fakta och det får hon. Hon får veta att hon har en aggressiv cancerform som kan sprida sig via sporer i kroppen.

Hela familjen chockas av beskedet. Ruth förstår inte hur dottern, som är så ung, kan drabbas av cancer. Ellinor är visserligen mer ljushyad än sina syskon och gillar att sola men hon har alltid varit noga med att använda solskyddskräm. Ruths känner hur rädslan griper tag i hennes mammahjärta även om det visar sig att Ellinor snart är på benen igen.

Ellinor samlar mod och bestämmer sig för att vara positiv. Var tredje månad blir hon grundligt undersökt för att se till så att sjukdomen inte sprider sig. Om inte cancern visar sig igen inom de fem närmaste åren kan hon vara bland de få som har turen att bli friska.

Ellinor väljer att se framåt. Hon väljer livet. Mamma Ruth stöttar så klart sin dotter. Hon måste också välja livet – för Ellinors skull.

Ett halvår efter sjukdomsdiagnosen blir Ellinor stormförälskad och verkar friskare än på länge. En dag bjuder hon hela familjen på middag. Hon har dukat vackert med placeringskort till alla. De har blivit en stor familj sedan Ruth och pappa Øivind skilde sig för några år sedan. Båda har nya sambor och Ellinors pappa har skaffat nya barn.

 

Lille Leonard är gåvan min dotter lämnade efter sig
Ellinor var överlycklig över att bli mamma. Här är hon på semester i en stuga tillsammans med Leonard.

Nytt testamente
När Ruth sätter sig till bords upptäcker hon att det är en ultraljudsbild på palceringskortet. “Grattis, du ska bli mormor!” står det. De andra vid bordet har också fått gratulationer. De ska bli mostrar och morbröder. Och Ellinor ska bli mamma.

Ruth blir helt paff och tittar förundrat på den lilla människan på bilden som nu ligger i dotterns mage. Ellinor är ännu inte friskförklarad. Är det verkligen rätt tidpunkt att sätta ett barn till världen? Men när hon ser hur Ellinors ansikte strålar av lycka kan hon inte annat än glädja sig. Detta är något Ellinor verkligen vill och som hon har tänkt igenom grundligt.

– Det är som om det fanns en mening med det, säger Ellinor.

Ruth känner sin dotter och vet att hon får som hon vill ha det. Samtidigt kan hon inte undgå att känna en gnagande oro.

När sonen Leonard kommer till världen på självaste nyårsafton 2012 är han en frisk och välskapt baby. Ellinor njuter av mammarollen. Hon lägger all sin tid på Leonard och skapar goda minnen som hon hoppas ska fastna i det lilla barnasinnet. Ellinor och familjen är hoppfulla om att att medicinen hon får ska göra henne frisk. Att hon ska få se sin son växa upp och börja skolan. Att livet ska le mot dem trots allt.

Efter ett tag tar förhållandet med Leonards pappa slut och Ellinor blir ensam med sin son. Hon klarar sig fint ändå. Det är Ellinor som äger lägenheten och hon har koll på ekonomin. En dag vill Ellinor ha ett allvarligt samtal med sina föräldrar.

– Om det värsta skulle hända måste du och pappa lova att ni tar hand om Leonard, säger hon.
Det lovar de och Ellinor skriver in det i sitt testamente.

Sjukdomen sprids
Det är vår i luften och Ruth är med när den nya spårvagnslinjen i Bergen invigs. Det råder feststämning men så får hon ett telefonsamtal som får marken att gunga till under hennes fötter. Det är Ellinor som ringer. Hon berättar själv den dåliga nyheten.

Ruth tvingar sig själv att le mot gästerna men inom henne råder ett kaos av smärtsamma tankar. Cancern har spridit sig. Lille Leonard är bara ett halvår gammal. Vad kommer att hända nu?

Det kommer hela tiden nya behandlingsmetoder. Läkarna är ärliga med att det ser mörkt ut men de tar inte helt ifrån familjen hoppet. Ellinor får prova en ny metod och familjen klamrar sig fast vid hoppet om att hon tillhör de få procent som överlever diagnosen hon har fått.

Sommaren 2014 har hela familjen planerat att resa till Spanien på semester. Men strax innan de ska resa får Ellinor veta att medicinen inte längre har någon verkan och att cancern har spridit sig till hjärnan och hon har flera tumörer i huvudet. Ellinor måste opereras och kommer därefter att få en ny experimentell medicin.

Ruth och Ellinor diskuterar fram och tillbaka om Leonard ska följa med till Spanien eller inte. Till slut bestämmer Ellinor att sonen ska följa med medan hon själv stannar hemma och får behandling. Ruth ser det som att Ellinor vill testa dem. Försäkra sig om att mamma och pappa kan ta hand om hennes pojke.

Lille Leonard är gåvan min dotter lämnade efter sig
Puss på dig mormor! Banden mellan Leonard och Ruth är starka. Ända sedan mamma Ellinor dog har Ruth och Ellinors pappa delat på omvårdnaden om Leonard.

Känner ingen rädsla
När familjen kommer tillbaka från Spanien är Ellinor klar med behandlingen. De visar henne bilder där Leonard badar och har roligt.

Men under sommaren sprider sig cancern ytterligare. Snart är Ellinor så sjuk att hon måste läggas in på sjukhus. Ruth sparar Ellinors optimistiska sms från sjuksängen medan Leonard bor hos Ellinors pappas nya familj. De turas om att passa honom.

Nu kan cancern inte längre stoppas och den sprider sig obehindrat i den unga kroppen. Ruth och Øivind kommer överens om att de ska sova varannan natt hos dottern på sjukhuset.

Den 21 augusti är det Ruths tur att vara hos Ellinor. Hon sitter vid hennes säng och tänker på hur tapper hennes flicka har varit. Ellinor har ont i huvudet. En läkare frågar om hon är rädd för att dö. Frågan får Ruth att tappa hakan. Hon har inte tänkt på om hennes dotter är rädd för att dö och är glad att läkaren frågar.

– Jag är inte rädd, säger Ellinor tyst från sjuksängen.

Hon har så ont i kroppen och när Ruth tar på hennes hud bränns den.

– Sov gott, mamma, säger Ellinor.

Så blir allt plötsligt helt tyst. Ellinors ansikte är orörligt. Ruth, som aldrig sett döden på nära håll förut, kallar på en sjuksköterska.

– Är min dotter död nu?

Tacksam för Leonard
Alla ritualerna kring begravningen blir viktiga för familjen. De samlar familj och vänner till en minnesstund som blir både vacker och vemodig men också full av värme och kärlek. Precis som Ellinor själv.

Precis som Ellinor önskat blir det föräldrarna som får vårdnaden om Leonard. Pappa Øivind har Leonard den mesta tiden, medan Ruth och hennes familj har Leonard var tredje helg. En gång i månaden är han hos sin biologiska pappa.

Trots att Ellinor levde som om hennes liv skulle bli lika långt som alla andras, så förberedde hon sig också för döden och ordnade allt det praktiska. I sitt testamente bad hon om att ingen skulle komma med blommor till begravningen utan istället sätta in pengar på en fond till hennes sons utbildning. Omkring 130 000 kronor sattes in till Leonards framtid.

Ruth är säker på att Ellinor skulle vara nöjd med hur familjen tar hand om Leonard.

– Vi är en stor familj som hjälper och tar vara på varandra. Vi avgudar all Leonard. Han får mycket uppmärksamhet eftersom han ju är vårt första och enda barnbarn hittills. Från början var jag skeptisk till att Ellinor fick barn medan hon var sjuk men idag är jag bara tacksam för att hon har lämnat efter sig något så vackert som Leonard.

Scroll to Top