En dag kvittrade det till vid farstukvisten på Inga Jönssons kolonilott i Ulriksdal. Det var ett vackert duvpar som pockade på hennes uppmärksamhet. Inga blev glad över den nya bekantskapen, men säg den lycka som varar – strax därefter togs den ena duvan av en hök.
– Då flög den ensamma duvan in och satte sig på min hatthylla. Och där blev den kvar. När jag sedan flyttade hem från kolonin mot hösten så följde den med, berättar Inga för lokaltidningen Mitt i.
Idag har det gått 19 år sedan Inga Jönsson och Sven Duva, som han heter, blev sambor. Så småningom visade det sig att Sven var en hon.
– Men hon hette ju redan Sven Duva, så jag har bara fortsatt med det, säger Inga.
Nu delar de den mysiga lägenheten i Solna tillsammans, även om de bor i olika rum. Sven i köket och Inga i de andra rummen. Ost och solrosfrön är Svens favoriträtter.
Men får man verkligen ha en duva hemma, undrar vän av ordning.
– Det är ju han som flyttat in hos mig. Han vill inte flyga härifrån. Även om han kan så… nej, han vill bo kvar här!
