Tillåt dig själv att känna sorg

Livskriser är en normal del av livet – men ändå saknas det ofta kriskompetens i dagens samhälle. Det menar Ulf Lidman som har arbetat med människor i kris sedan slutet av 1980-talet och som har två magisterutbildningar – en i tvärkulturell krishantering och en i livsåskådning med fokus på familje- och relationsterapi.

I sin bok “När livet går i spillror” beskriver han hur vi bättre kan förstå, hantera och ta oss ur livskriser av olika slag i stället för att stå handfallna.

Det sämsta man kan göra är att söka sig till sjukvården och bli medicinerad för normala krisreaktioner, menar Ulf.

– Det finns en tendens att sjukdomsförklara krisreaktioner. Hur många människor har inte fått antidepressiv medicin utskriven trots att det finns många andra sätt att hantera nedstämdhet?

Svensk sjukvård är oerhört snabba med receptblocken, anser Ulf. Men normala krisreaktioner är inga sjukdomstillstånd. Vi kommer att kunna gå vidare även om det i stunden kan kännas som att mörker och hopplöshet tynger oss.

 – Min uppmaning till personer som drabbas av svår sorg är i stället att tillåta sig själva att sörja. Att omge sig med människor som inte blir hotade av krisreaktioner utan finns där för att ge stöd under en svår period, säger han.

Ett annat vanligt misstag är att fly från krisreaktioner istället för att tillåta sig att vara ledsen, känna oro, vara arg eller apatisk, anser Ulf.

– Det är inte farligt att vara i kris. Det är övergående och inget som behöver behandlas. Vi har skapat ett samhälle där det inte finns plats för livets baksidor.

Vad anser du om det gamla talesättet “Tiden läker alla sår”? Finns det någon sanning i det?

– Nej, tyvärr är det gamla talesättet inte sant. Många människor fastnar i sin kris och kommer inte vidare. Ältande, offerroll, skuldbeläggning av sig själv och andra är tillstånd som inte helas av tiden, utan som många gånger fördjupas och kan leda till psykisk ohälsa.