Sanna fick sin son i framsätet på bilen

Bilar löper som en röd tråd genom Sanna Robertssons och Mattias Karlssons liv. 2011 möttes de i en bil, då chauffören körde runt med Sanna och några kompisar.

– Han fick med sig Mattias i bilen och sedan dess har vi hängt ihop, berättar hon. Så vad passar bättre än att föda vårt tredje barn i en bil? Och rädd var jag aldrig – det var bara att lita på naturen och de inneboende krafter som bor i en kvinnokropp. Kvinnorna klarade det förr i världen, och det gjorde jag också.

Att det skulle bli så hade kunde hon inte ana när hon vaknade natten till den 4 september av något som kändes som mensvärk.

– På söndagskvällen hade jag skojat med Mattias och sagt att han nog inte kunde åka till jobbet på måndagsmorgonen, berättar hon. På något vis kände jag på mig att Wilde snart skulle komma.

Efter en stund blev den molande värken allt kraftigare och Sanna steg upp.

– Jag gick in till Mattias och sa att han fick stanna hemma från jobbet. Men han hade en lastbil som måste köras till Tranås och jag gav med mig. Han fick åka iväg med ett löfte om att skynda sig hem och vi hade telefonkontakt hela vägen.

När Mattias kom till Tranås pratade de och sedan körde han hem till Vetlanda igen så fort det bara gick. Runt klockan sju var han på plats igen, men Sanna hade ingen brådska till sjukhuset i Eksjö.

– Jag tycker att det är långtråkigt att bara ligga och vänta och ville stanna hemma så länge det bara gick.

Mattias skyndade på

Sanna gick och duschade och vid halv nio ringde hennes mamma. Hon skulle ta hand om syskonen och undrade om det var dags att komma nu?

– Men jag svarade nej. Jag tyckte inte att det var så bråttom att komma iväg, trots att Mattias försökte skynda på.

– Jag tyckte att vi skulle åka, det är trots allt ett par mil mellan Vetlanda och Eksjö, säger han. Och när Sannas mamma kom vid nio körde jag fram bilen.

Sanna tyckte att värkarna var oregelbundna, men till slut sa hennes mamma: “Nu måste du åka!” Men Sanna drog fortfarande på det – vattnet hade ännu inte gått.

– Jag mindes hur det var vid mina tidigare förlossningar. Elwira tog lite tid på sig, men Melwin kom fort. När vattnet hade gått var han ute.

Sannas mamma började bli rädd att få agera barnmorska hemma i familjens kök, så hon hjälpte dottern på med kläderna och Mattias fick hjälpa henne in i bilen. Sedan bar det iväg och hon kände hur värkarna tilltog.

– Då ringde jag förlossningen, minns Mattias. Först hittade jag inte numret, men fick till slut tag på personalen som fanns med och guidade. De rådde mig att stanna bilen snarast möjligt, men då var det redan för sent.

Behöll lugnet

Sanna kände att pojken var på väg ut och rent instinktivt, och i sitt otympliga tillstånd, lyckades hon dra ner byxorna. Då kände hon barnets huvud, och barnmorskan uppmanade ännu en gång Mattias att stanna bilen.

– Men jag kunde inte – i så fall hade jag fått stanna mitt på vägen.

Medan han letade efter lämplig parkeringsplats födde hon barn. Det kom två kraftiga krystvärkar och klockan 10.05 föddes Wilde.

– Jag fick själv ta emot vår son, ler Sanna, samtidigt som hon håller i sin lille guldklimp. Och varken jag eller Mattias fick panik, utan satt kvar i bilen och inväntade ambulans.

Ambulansen kom och de togs om hand. Mattias körde själv före ambulansen.

– Jag behöll mitt lugn, säger han. Men när vi kom fram till sjukhuset blev det lite skakigt. Först då fattade jag vad vi hade varit med om.

På sjukhuset togs de om hand på bästa sätt. Mor och son undersöktes, personalen såg till att moderkakan kom ut och allt var bra med både Sanna och Wilde. Han vägde 3 455 gram och mätte 50 centimeter.

– Jag ville åka hem med en gång, men fick inte tillåtelse innan ronden hade gått. Men efter sex timmar fick vi åka hem om vi ville.

Det ville de, och hemma väntade både en stolt mormor och två förväntansfulla syskon. Men redan dagen efter fick de på nytt infinna sig på KK, då den nyfödde sonen skulle läkarundersökas.

– Allt var jättebra, säger de med en mun. Vi har fått tre friska barn och känner oss väldigt tacksamma.

Häftig förlossning

Mattias är tillbaka på jobbet, medan Sanna är föräldraledig och tar hand om trion. Hon planerar att vara hemma fram till jul 2018, då hon återgår till sin nattjänst inom äldreomsorgen.

– Det är möjligt att jag tjuvstartar lite nu i sommar med att ta någon natt i veckan för att spara på dagarna. Jag vill vara hemma och njuta så länge det bara går.

Föräldrarna räds inte denna snabba förlossning utan kan nog tänka sig fler barn på sikt. Men att föda barn i bilens framsäte tillhör knappast vanligheterna och sjukvårdspersonalen berömde Sanna.

– De tyckte jag var duktig som hade fixat det själv. Visst gjorde det ont, men detta är helt klart min häftigaste förlossning. Kommer man in på KK slappnar man av och förlitar sig till personalen och mediciner, men jag hade bara mina egna krafter att lita till.

Mattias nickar instämmande:

– En sådan här sak får man bara uppleva en gång i livet – om ens det.