Nu kan bara en av oss vinna

Enäggstvillingarna Pontus och Jonathan sökte båda till tv-programmet Sveriges yngste mästerkock. När telefonen ringde och tv meddelade att en av dem gått vidare fick föräldrarna problem. Hur skulle de presentera nyheten för den andre? Så ringde tv igen…

Bjud på Pontus och Jonathans goda Carpaccio!

Den här behövs:

Nu kan bara en av oss vinnaen bit oxfilé

en kruka rosmarin

en kruka basilika

ruccola

en bit parmesanost

en påse pinjekärnor

smör

olivolja

salt och peppar

 

Gör så här:

1. Putsa filén fri från hinnor. Repa och hacka rosmarin fint. Gnid in filén ordentligt med salt, nymalen svartpeppar och rosmarin.

2. Bryn filén i smör så den får fin färg runt om. Låt svalna.

3. Mixa all basilika med olivolja. Konsistensen ska vara så den “går att ringla”.

4. Skölj ruccolan och lägg i plastpåse i kylen så den blir krispig. Rosta pinjekärnorna i en torr, het stekpanna.

5. Rulla in oxfilén hårt till en rulle i en plastpåse och lägg den i frysen ett par timmar. Skiva sedan i tunna skivor med vass kniv.

6. Innan serveringen: Lägg skivorna på tallriken. Ringla lite olivolja över. Strö på lite flingsalt och svartpeppar från kvarn. Strö på ruccola och hyvlad parmesan. Avsluta med att ringla över basilikaoljan och strö på pinjekärnorna.

Nu kan bara en av oss vinna

Enäggstvillingarna Pontus och Jonathan har lagat mat så länge de kan minnas.

 

Det hörs en liten klatsch av ett lätt slag mot benet. Sen hörs det en gång till, på samma sätt.

– Så, nu är vi kvitt, säger Jonathan och så skrattar de båda två och tittar kärleksfullt på varandra.

De har krupit upp nära varandra i hörnsoffan. Killarna sitter på ungefär samma sätt, har samma leende och glimt i ögonen. Det enda som skiljer dem åt är att den ene har luggen lite mer åt sidan än den andre. Inte så märkligt att kompisarna har svårt att skilja dem åt på håll och de ofta tilltalas “Pontusochjonathan” i ett ord.

Enäggstvillingarna från Ramlösa i Skåne har dessutom samma stora intresse för att laga mat. De har alltid fått vara med och hjälpa till i köket – när de var små med att vispa och röra och när det blev större med mer avancerade rätter. Mamma Mia Lundborg-Skalin, 46, är kallskänka och har i hela sitt liv jobbat med mat och sett det som självklart att barnen kan, bara de får lov att försöka.

 

Viktig kunskapNu kan bara en av oss vinna

– Jag vill ju inte att de ska flytta hemifrån en gång utan att kunna laga mat till sig själv och bara leva på nudlar. Det är också viktigt att ha kunskap om vad som är bra mat, säger Mia.

Resan mot tv-programmet började med att Jonathan kom nerför trappan i villan i höstas och meddelade övriga familjen: “Nu har jag sökt till Sveriges yngste mästerkock.”

Samma kväll bestämde sig även Pontus för att söka. Efter några veckor fick Pontus ett mejl med uppmaningen att skicka in en enminuts-video där han lagade mat. Jonathan fick samma uppmaning dagen efter. Sedan gick tiden.

Så en dag hände det. Pappa Johan Skalin, 47, fick ett telefonsamtal från tv-producenten med den goda nyheten att Jonathan gått vidare till slut-audition. Han kom hem och kollade för säkerhets skull om också Pontus fått något svar. Men nej, det var bara Jonathan som fått besked. Föräldrarna tvekade hur de skulle presentera beskedet men valde det klassiska: “Vi har en bra och en dålig nyhet”.

 

Båda antagna

– Klart att jag blev lite ledsen då, säger Pontus. Jag ville ju gärna vara med.

Dagen efter ringde det på nytt i Johans telefon. En kvinna från tv-produktionen sa: “Vi skulle bara berätta att din son gått vidare.”

Johan berättade att familjen redan blivit informerade om att Jonathan gått vidare. “Men det står här att jag ska meddela att Pontus har gått vidare. Har ni två söner?” undrade kvinnan.

Båda gick till slutaudition och blev också antagna till tävlingen. Dagen då beskedet kom firades det i Ramlösa.

– Vi tog fram finglasen och skålade i champagne, säger Pontus.

– Leksakschampagne. Alltså Pommac, säger Jonathan.

 

Hur kändes det att vara med i tv?

– Det var spännande men jobbigt med alla kameror. Man ville gärna titta in i kameran men det fick man ju inte. Vi fick också order om var man fick gå och vilket håll man skulle gå ut för att inte gå i vägen för kamerorna.

 

Vad var ni mest nervösa för?

– Att juryn inte skulle gilla våra rätter. Att man kämpat med en rätt och de skulle säga “Fy, det här smakade inte bra”.

Pontus, Jonathan och de andra utvalda deltagarna fick träffa en anställd psykolog som utredde att de skulle klara tävlingsmomenten och klargöra om de sökt för att de själva ville. Hon ställde också den fråga som grabbarna fått otaliga gånger av de andra deltagarna och inte minst av föräldrarna: “Hur reagerar du om din bror åker ut innan dig?”

Pontus och Jonathan svarade både psykologen och kompisarna på samma sätt. Den ene börjar prata och den andre fyller i:

– Så klart blir man ledsen för sin brorsas skull, men det är en tävling och någon ska ju åka ut.

– Om den ena åker ut får väl den andre tävla för oss båda!

 

Hur går det i tävlingen då?

– Bra tack. Vi blev ju uttagna trots att det var tusentals sökande.

De skrattar åt det fyndiga svaret men lägger sedan till:

– Men hur tävlingen slutar kan vi ju inte berätta.

Nej, det är självklart. Men vi väntar med spänning på hur det ska gå för dem båda.

 

Nu kan bara en av oss vinna

Nu är de rivaler i tv-programmet Sveriges yngste mästerkock.

Scroll to Top