Lena hade hjärtflimmer – men anade ingenting

Lena Svensson kände sig bara lite mer andfådd i backarna än vanligt. Men tack vare en ny rutinkontroll på vårdcentralen upptäcktes hennes förmaksflimmer och hon fick rätt behandling.

Begreppet många bollar i luften är en underdrift vad gäller Lena Svensson, 70. Fram tills för ett år sedan jobbade hon tre dagar i veckan som läkarsekreterare på öppna psykiatrin i Hagsätra, söder om Stockholm.

Hon har alltid jobbat mycket samtidigt som hon har skött om barn och barnbarn och ett stort hus med tillhörande trädgård.

– Jag borde ha tagit min hälsa på större allvar redan för många år sedan. Men jag har känt mig både fysiskt och mentalt i bra form. När min man Sören drabbades först av stroke och sedan av blodcancer har jag varit mer orolig och rädd för hans hälsa, säger Lena Svensson.

Hon har samtidigt varit rörlig och hälsan har varit god. Så när hon för 20 år sedan drabbades av en TIA-attack, även kallad en mini-stroke, på jobbet förstod hon först inte allvaret.

– Min chef kom in på mitt rum och jag tyckte att hon försvann som i en dimma. “Jag ser inte hela dig” sa jag till henne och då kallade hon på ambulans.

Konstaterade TIA-attack

På Södersjukhuset i Stockholm gjorde man ett ultraljud och konstaterade att hon drabbats av en TIA-attack*. Vid en mini-stroke upphör blodflödet till hjärnan under en kort stund men inga hjärnceller dör som vid en riktig stroke. Annars är symtomen desamma.

– Doktorn sa till mig att ta det lugnt efter attacken men jag jobbade på som vanligt. Jag fick blodtrycksmedicin som jag tagit sedan dess och jag har gått på kontroll årligen. Annars har jag mått bra och jag har lärt mig att skjuta oron åt sidan lite grann. Det går inte att gå omkring och vara rädd för att man ska falla ihop när som helst. Jag har levt på som vanligt.

Inte ens när Lena blev rejält andfådd i backarna under den dagliga långpromenaden på morgonen anade hon oråd. Men med tanke på att båda hennes föräldrar, äldsta bror och mellanbror drabbats av förmaksflimmer var Lena inställd på att be om ett EKG-test när hon i september förra året gick på sin årliga hälsokontroll.

EKG på rutin

Det behövdes inte. På AKKA Hälsocentral hade man just börjat med att rutinmässigt ta EKG för att leta efter förmaksflimmer på alla patienter med högt blodtryck och diabetes som kommer på årskontroller. Doktorn konstaterade att alla hennes värden var bra men att hon hade förmaksflimmer.

– Jag blev inte jättesnopen men det är klart att jag blev lite rädd. Man hör ju talas om att man kan dö närsomhelst.

Lena fick en remiss till hjärtmottagningen på Södersjukhuset för undersökning i oktober. I förebyggande syfte skrev läkaren ut en ny form av blodförtunnande läkemedel, som motverkar proppbildning i blodet, och medicinen passar Lena.

Hon till och med bad om att få en nyare typ av läkemedel. Fördelarna med den nya medicinen är flera.

– En granne har haft Waran och var tvungen att gå på ständiga kontroller och vara försiktig med olika födoämnen, som vissa grönsaker och bär. Med den nya medicinen behöver jag bara gå på den vanliga årskontrollen och min man och jag kan resa som vi brukar och vara i Thailand under månader i sträck och jag kan äta jordgubbar utan att bekymra mig. Jag känner mig trygg att leva det liv jag vill leva.

*TIA står för Transitorisk Ischemisk Attack och innebär en snabbt övergående tillfällig syrebrist i hjärnans blodkärl.

Förmaksflimmer – ökad risk för stroke

*Förmaksflimmer eller hjärtflimmer är den vanligaste rytmrubbningen i hjärtat. 

*Varje år insjuknar omkring 6 000 personer i stroke på grund av förmaksflimmer. Risken för förmaksflimmer stiger med ökad ålder. Bland 70-80-åringar är var tionde drabbad. 

*Att gå med ett obehandlat flimmer är som att gå omkring med en tickande bomb, menar läkarna och vill att medvetenheten kring förmaksflimmer och stroke ökar och att fler få behandling. 

*Att vara kvinna med flimmer innebär en särskild risk eftersom kvinnor löper dubbelt så hög risk att få en stroke som följd av sitt flimmer. 

*Cirka 200 000 har diagnosen men mörkertalet är stort och man misstänker att nästan lika många bär på sjukdomen utan att veta om det eller söka hjälp. 

Scroll to Top