Det var ingen tumör – det var lille August!

När båda graviditetstesterna visade att hon var gravid förstod Malin Holgersson ingenting. Hon som var 46 år och kommit i klimakteriet kunde väl inte vara med barn? När läkaren bekräftade testen ett par dagar senare kom nästa chock…

Malin Holgersson

Ålder: 47 år.
Familj: Sambo med Stefan Törnbladh, 50 år, barnen Linn, 24, Sakarias, 23, Maija, 21, Wilma, 14, August, 1 år.
Bor: Radhus i Kalmar.
Fritidsintressen: Mina tio katter av rasen norsk skogkatt.

Yngsta dottern Wilma hade nått tonåren. Livet var på väg in för landning och Malin Holgersson och hennes man Stefan började så smått planera för framtiden. Kanske skulle de sälja radhuset och flytta till en lägenhet i centrala Kalmar, nu när de tre äldsta barnen var så gott som utflugna.

Det enda som oroade Malin var hennes svullna mage och värken i den. Symtomen påminde om hennes fyra tidigare graviditeter. Men det var förstås inte möjligt, eftersom hon var 46 år och hade kommit in i klimakteriet.

Trodde hon. Men så var det inte alls. För i hennes knä sitter August som fyllde ett år den förste maj. En charmig liten kille med ett smajl på läpparna och som ständigt vill att det ska hända saker.

– Han ritade om vår livskarta helt och hållet. Men det gör absolut ingenting, han är en riktig gåva och han har gjort hela vår familj så lycklig, ler Malin och får ett leende tillbaka från August.

Linn, 24 år, Sakarias, 23, och Maija, 21, är hennes barn från första förhållandet och samtliga är nu utflugna. Några år efter separationen från deras pappa träffade hon Stefan Törnbladh.

– Efter att vi varit tillsammans ett par år bestämde vi oss för att skaffa ett gemensamt barn. När Wilma föddes tyckte jag det räckte. Jag och Stefan var helt överens i den frågan.

Resa mera

Så efter hand avvecklades barnvagn, spjälsäng och allt annat som hör småbarnslivet till. När Wilma blev större skulle livet gå in i en ny fas.

– Utöver att flytta till ett mindre boende pratade vi om att resa mer och jag tänkte börja åka på kattutställningar igen. Norska skogkatter har alltid varit min passion, berättar Malin.

När mensen bara kom sporadiskt var det tecknet på att hon nått klimakteriet. Förmodligen var det också klimakteriet som spökade när hon började må illa och magen svällde.

– Samtidigt var det förändringar och omplacering på min arbetsplats, vilket gjorde att jag blev deprimerad och ordinerades antidepressiva mediciner. Stressen kunde vara orsaken till mina magsmärtor. Eller så kunde det vara något ännu värre, det var kanske en tumör som växte i magen.

Alla symtomen sammanföll också med hur det är att vara gravid. Malin slog bort tanken, hon var ju i klimakteriet.

Det var ingen tumör – det var lille August!
Lillebror är fantastisk, tycker storasyster Majja.

Köpte test

Men det kunde ändå inte uteslutas. Enda möjligheten att få svar var att köpa ett graviditetstest.

– Så pinsamt det var att köpa ett sådant i min ålder! Jag ljög och sa att det var till min dotter.
För säkerhets skull köpte hon två. Det första tog hon på kvällen – positivt.

– En sådan chock. Men jag trodde inte det stämde och förväntade mig att testet nästa morgon skulle vara negativt.

Hon hade fel.

– Allt kändes bara konstigt. I det läget ville vi inte ha något barn eftersom vi var inställda på ett helt annat liv. Och så tänkte jag på medicinerna jag tagit, den lufttorkade skinkan och ostarna jag ätit tillsammans med vinet som jag druckit och cigaretterna som jag rökt. Jag hade inte alls skött mig så som en gravid kvinna ska göra och i kombination med min höga ålder var riskerna stora att barnet skulle få skador. Det kändes hemskt.

Hon beställde tid för läkarundersökning. Malin tyckte att abort det säkraste om hon nu var gravid, med tanke på hur hon levt under graviditeten. Men det var inget alternativ, visade det sig.

– Du är i vecka 21 och gossen där inne verkar må prima, sa läkaren.

– Det var den riktiga chocken! Jag blev alldeles skakig och fick sådan jätteångest. Barnmorskan lugnade mig och sa att det fanns ingen anledning att oroa sig fram tills det var dags att föda, för om allting var normalt skulle jag ha oroat mig i onödan. Och var det komplikationer fick vi ta det senare. Jag slutade genast med cigaretterna och medicinerna och åt bara nyttigheter.

Det var ingen tumör – det var lille August!
Maija och Wilma rycker in och tar hand om lille August när det behövs. En bra träning inför eventuella egna barn!

Berätta för barnen

Sedan återstod nästa fas. Att berätta för barnen att deras 46-åriga mamma skulle ha barn.

– Usch, det kändes så genant, som att mamma har varit slarvig. Jag bestämde mig för att samla alla barnen hemma och berätta. Linn kunde inte komma på grund av sitt jobb, men ville veta omgående vad det rörde sig om.

– Jo, du har ju sett att jag blivit tjock om magen på sistone, trevade Malin igång innan hon lät det pysa ut. Det visade sig att jag är gravid, du ska ett litet syskon.

Linn blev stum för en sekund.

– Underbart, jag som trodde du skulle berätta att du hade en allvarlig sjukdom, sa hon.

Ungefär likadan blev reaktionen från Sakarias och Maja. 

– De blev jätteglada, men förstod också att det skulle bli jobbigt för mig. Vi klarar det här tillsammans, sa de, precis så som det alltid varit i familjen. 

Wilma blev däremot bekymrad.

– Hon grät och trodde att jag skulle dö eftersom jag var för gammal för att få barn…

Det var ingen tumör – det var lille August!
Wilma och lillebror gosar gärna en liten stund.

Dramatisk förlossning

Förlossningen blev dramatisk. Malin gick två veckor över tiden och personalen på BB i Kalmar skulle hjälpa till att få ut August med hjälp av sugklockan. Men han låg i säte och hade fastnat i Malins bäcken. Läkaren beslutade att de måste göra ett akut kejsarsnitt.

När August kom ut hade han en svullnad i bakhuvudet, som en vätskefylld blåsa.

– De trodde att han hade fått en hjärnblödning och det innebar med högsta sannolikhet hjärnskada och fara för hans liv. Vi var förstås jätteledsna.

Några timmar senare kom dock lugnande besked. Svullnaden var ett märke efter sugklockan. August var fullt frisk och efter några dagar fick familjen åka hem.

Syskonen var glada över den nya familjemedlemmen. Släkt och vänner hade försett dem med en del bebissaker och småbarnslivet hade börjat om på nytt. 

– Det första året med August har varit fantastiskt. Jämfört med tidigare har jag varit mer lugn och bekväm i mammarollen. Och så har jag god hjälp av Augusts äldre syskon som gärna rycker in. Tre av dem är i den åldern att de själva kanske snart får egna barn och då är det utmärkt att de kan träna sig på honom, skrattar Malin.

Scroll to Top