Anna Stadling och maken drabbades av cancer samtidigt: “Min största skräck var inte att dö”

Inom loppet av ett par veckor fick sångaren Anna Stadling och hennes man Pecka var sin cancerdiagnos. Plötsligt fruktade de både för sitt eget och för sin partners liv. Och mitt i alltihop hade de en 5-årig son med sina egna utmaningar.

Det är en vacker sommardag vid Kungsholmsstrand i Stockholm. Riddarfjärdens vatten glittrar i solen och en liten andfamilj kommer simmande. I bakgrunden reser sig den 26 meter höga Västerbron – den väldiga stålskapelsen från 1935 som binder samman Södermalm med Kungsholmen i Stockholm.

Nere vid vattnet står sångaren Anna Stadling och blickar ut över staden, samtidigt som vinden leker med hennes långa, gyllenröda hår. Anna älskar den här platsen. Hon bor bara ett stenkast bort med maken Pecka och sonen John Henry.

Anna är väldigt familjekär och älskar att tillbringa tid med sina två killar men är samtidigt uppriktig med att familjelivet inte alltid varit en dans på rosor.

Anna Stadling

Ålder: 53 år.
Familj: Maken Per ”Pecka” Hammarstedt, 56, och sonen John Henry, 13.
Bor: I en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.
Gör: Musiker och sångare. Även ambassadör för Bröstcancerförbundet.
Aktuell: Med singeln Nu kan jag se och nya albumet i Lång ifrån ensam.

– Det har varit stora utmaningar att hitta till den vardag vi har nu. Vi har fått träna oss på att vara de bästa föräldrar vi kan till vår son.

2011 blev hon och maken föräldrar till en sydkoreansk pojke med särskilda behov. Vad som väntade hade de förstås ingen aning om då, utan de var, som alla nyblivna föräldrar, överlyckliga över det lilla knytet.

Anna och hennes man hade kämpat länge med ofrivillig barnlöshet och IVF och med sin adoptionsprocess i fyra år. Men så ringde Adoptionscentrum just när Anna höll på att spela in en Johnny Cash-låt och sa att de hade blivit föräldrar.

– Det var så häftigt, en chock, säger hon med ett leende.

John Henry var tio och en halv månad gammal när Anna och Pecka hämtade honom i Sydkorea. (Privat bild)

Adopterade sin son från Sydkorea

Organisationen kunde skicka adoptionshandlingarna och en bild på barnet med post. Men det hade Anna och Pecka inte tid att vänta på, utan de slängde sig i bilen för att åka dit själva.

– Det var så högtidligt när de kom in med kuvertet och sa: ”Här har ni er fine pojke”, säger Anna och blir lite tårögd.

Pojken, som döptes till John Henry, hämtade de samma höst från fosterföräldrar i Sydkorea. Anna hade ingen aning om var i landet de befann sig – minnena är som i ett töcken.

Första mötet var inte helt okomplicerat. De fick närma sig den tio och en halv månader gamle pojken i små steg, men sakta vann de hans förtroende.

– Han var så reserverad, men med det vi vet idag om hans känslighet … Ja, fy fasiken, det kan inte ha varit lätt, säger Anna.

Musiken är en ventil för Anna

Hon vill inte gå in närmare på John Henrys diagnos av omtanke om honom, men hon beskriver sin tonåring i varma ordalag. En supersmart kille med stora utmaningar i livet – som prövar sina föräldrars tålamod varje dag men som också skänker dem mycket glädje och klokhet.

– Jag är en kontrollmänniska och han lär mig dagligen att jag inte kommer att kunna kontrollera framtiden. Jag måste följa med. Han tvingar mig att vara närvarande hela tiden och det är bitvis ganska uttröttande, säger hon med ett leende.

Det ryms så mycket kärlek i Annas hjärta. Till sonen hon inte burit men som hon har en annan speciell sträng till. Albumet Av timmarna som gick utan dig minns jag nästan ingenting från 2014 är tillägnat sonen. Och låten Älskar dig handlar om honom.

– Den sjunger jag ibland för John Henry och påminner honom om att han är vårt kärleksbarn.

För Anna är musiken en ventil. I den finns vemodet, men också kraften och hoppet.

– För mig är det viktigt att det finns ett hopp, även om det bitvis är tungt.

Anna blickar ut över vattnet vid Västerbron. Foto: Carolina Byrmo

Både Anna och Pecka drabbades av cancer

Anna vet vad hon talar om. Hösten 2015 drabbades hon och Pecka av cancer samtidigt, hon av bröstcancer och han av prostatacancer. Pecka hade några månader tidigare fått veta att hans bror drabbats av prostatacancer och bestämde sig för att ta prover, eftersom just denna cancertyp är ärftlig. Ändå var det en stor chock när provsvaren visade att han också hade drabbats.

– Vi blev så fruktansvärt överraskade, så tagna på sängen, säger Anna.

Samtidigt fick Anna, som varit på mammografi, en ny kallelse för att göra fler undersökningar. Hon oroade sig inte. Hon hade en gång tidigare råkat ut för att bilderna varit otydliga. Men vid återbesöket upptäcktes kalkfyllda områden i vänstra bröstet. Anna fick först veta att operation och strålbehandling krävdes men sedan att hela bröstet måste tas bort.

– Jag fick mitt bröstcancerbesked bara ett par veckor efter att Pecka diagnostiserats med prostatacancer. Det var en helt ofattbar och turbulent situation. Vår son var 5 år gammal och plötsligt befann vi oss i stormens öga. Min största skräck var inte att dö, utan att inte finnas där för honom. Vem skulle ta hand om honom och vem skulle förstå honom om jag eller vi tvingades lämna? Att han var adopterad var ytterligare en dimension. Jag ville inte svika honom, säger Anna.

Den lilla familjen är ännu mer sammansvetsad efter att både Pecka och Anna blivit friska från cancer. (Privat bild)

Cancern hade inte spridit sig

Dessutom var det svårt att både vara patient och anhörig på samma gång. Anna och Pecka gick därför till var sin kurator och pratade mycket med varandra.

– Jag vet att Pecka sa att han var mer orolig för mig och detsamma gällde för mig, säger Anna.

I januari 2016 opererades Pecka. Anna var hemma och tog hand om John Henry. Samtidigt skulle hon försöka hantera alla svåra känslor som kom och gick. Hon var som i en bubbla med många frågor som dök upp. Den största oron var ovissheten: Hade cancern spridit sig?

Peckas operation gick bra tack vare att cancern upptäcktes i tid, och det behövdes ingen strålning. Läkarna hade fått bort alla cancerceller och redan efter ett par veckor var han på benen igen.

Anna opererades i början av februari. När hon vaknade upp ur narkosen var det med stor lättnad hon tog emot beskedet att cancern inte hade spridit sig till lymfsystemet och att man inte hittat någon utvecklad tumör.

– Även min cancer hade de hittat i tid, säger Anna.

Anna säger att de alltid, även när det var som allra tyngst, har kunnat prata med varandra om svåra saker och om känslor som dykt upp.

Har blivit tajtare efter sjukdomarna

Anna och Pecka lärde känna varandra hemma i Sundsvall när hon var 14 och han 17. De har alltid älskat varandra men blev inte ett par förrän i början av 2000-talet.

– Vi är otroligt sammansvetsade och jag tror att det är en fördel när något sådant här händer. Det är inte de roligaste sidorna av en själv man visar upp. Men Pecka är en helt fantastisk och stabil människa som stod ut med mig, även i mina svagaste stunder. Jag är tacksam över att jag får leva med honom, säger Anna.

Självklart var det inte lätt alla gånger under den tiden, men Anna säger att det är viktigt att alla känslor ska få finnas i en relation: kärlek, passion, humor, gråt och ilska. Hon tror att cancern har svetsat dem ännu tajtare samman.

För Anna blev musiken och sången vägen tillbaka. Tillsammans med låtskrivaren Andreas Mattsson skapade hon albumet Efter stormen, med bland annat låten När allt det här är över. Det är en låt som kommit att beskrivas som en nationalhymn i samband med coronapandemin men som egentligen beskriver Annas och hennes makes oro och hopp om framtiden under cancern.

Genom musiken får Anna utlopp för sina känslor. Foto: Carolina Byrmo

Anna Stadling är aktuell med nytt album

– Genom musiken ventilerar jag mina känslor. 2016 var ett omvälvande år för hela familjen. Vi kämpade envist på och längtade tillbaka till vardagen. Det ville jag förmedla i När allt det här är över. Med två parallella cancerbehandlingar kommer mycket tvivel. Men vi tog oss igenom det. Jag är tacksam för att det är över och
att vi fick stanna kvar.

Just nu är Anna aktuell med singeln Nu kan jag se, en låt som också finns på den nya plattan. Albumet är skapat tillsammans med gitarristen, låtskrivaren och producenten Anders Pettersson.

– Det är en låt om kärlek, som ju kan ha många ansikten. Om känslan i att få vara i det enkla och självklara, om man nu får uppleva det. Det låter som en utopi, jag vet. Lycka, kärlek, att något ska kännas enkelt – i en tid som nu. Kanske just därför.

8000 drabbas av bröstcancer varje år

Varje år drabbas nära 8 000 kvinnor och 60 män av bröstcancer. Varje timme får en kvinna beskedet bröstcancer, den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige. För att skapa en bättre livssituation för de drabbade – och för att nå visionen om att ingen ska drabbas – bedriver Bröstcancerförbundet insamling till förmån för patientnära forskning samt stöd och rehabilitering.

Du kan stödja Bröstcancerförbundet genom att swisha en gåva till 900 59 19 eller genom att sätta in pengar på bankgiro 900-5919.

Scroll to Top