Sveriges bästa undersköterska: Sofie är kandidat 4!

En ung människas liv har vänts upp och ner. En trafikolycka, ett olyckligt fall eller en stroke har gett en hjärnskada och plötsligt kan man inte längre klara någonting av det som tidigare varit en självklarhet.
Efter ofta lång intensivvård som har räddat livet kan man sedan, om man har tur, få komma till en längre tids rehabilitering.

Nu ska livet byggas upp igen!

Den som kommer till Danderyds sjukhus hjärnskaderehabilitering möter Sofie Roslund, 49 år, nominerad till priset som Sveriges bästa undersköterska av en före detta kollega som på nära håll sett vad kompetens, peppning och entusiasm kan åstadkomma för den som drabbats hårt.

Alla patienter blir inte fullt återställda, men alla blir bättre.

– Jag tycker så mycket om mitt arbete, säger Sofie, och påpekar sedan i nästa mening ivrigt att det är viktigt att påpeka att hon arbetar i ett team med bland annat arbetsterapeuter, sjukgymnaster, psykologer och läkare.

Fullspäckat schema

Själv kommer hon patienterna, från 18 år och uppåt, ovanligt nära. Man blir rörd ibland när hon berättar, men anar att hon ger sina patienter ett ganska osentimentalt bemötande. Det behövs när man till exempel ska förmå en ung tuff tjej eller kille som skadats att lägga pussel. Det som är så töntigt…

– Men en bra träning för hjärnan, säger Sofie. Och inte så lätt i början!

– Mycket av det jag arbetar med handlar om minnesträning, men också fysisk träning. Och så att komma igång med det grundläggande i vardagen: att sköta sin hygien, klä sig, laga mat. Man kan säga att det nästan alltid är så att hjälpa är att stjälpa i mitt arbete och då måste man vara lite tuff.

Också schemat är tufft och fulltecknat måndag till fredag. Sen blir det två dagars vila, det behövs också. Tre månader tillbringar patienterna på rehabiliteringen.

Väcker alla möten med unga människor som från en sekund till en annan fått sitt liv förändrat mycket oro när man själv är mamma?

– Det kan du tro, säger Sofie och suckar lätt. Alla föräldrar är förstås oroliga för sina barn, men själv kan jag oroa mig för sådant som att mina döttrar ska gå i en trappa i högklackade skor och titta i mobilen samtidigt. Då kan en olycka lätt vara framme. I värsta fall med en skallskada som drabbar hjärnan.

– För egen del kan jag känna rädslan att drabbas av en stroke, eftersom jag så väl vet vad det kan få för konsekvenser.

Viktigt med fritid

Sofie arbetade tidigare med äldre patienter inom den geriatriska vården.

– Det var stressigt och svårt att aldrig hinna ge patienterna så mycket omsorg som man ville. I mitt arbete med hjärnskadade kan jag ge mer tid, men det här arbetet är tungt på ett annat sätt. Det är nödvändigt med fritid där man kopplar bort arbetet, tränar, lagar mat, umgås med familjen och reser bort då och då.

Men skulle du vilja byta arbete?

– Nej, det är ju det… Jag tycker så mycket om mitt arbete! Att få uppleva att en människa som kommit hit allvarligt skadad, och nästan utan att kunna röra sig alls, efter tre månader kan ha fått en stor del av sitt liv tillbaka. Några får vi se promenera ut härifrån så gott som helt återställda. Det är en stor lycka!