Vårvindarna leker i Moa Anderssons långa röda hår när hon tar en promenad i hembyn Finja väster om Hässleholm i norra Skåne. När man ser henne komma gående på vägen tillsammans med sin mamma Wiveca och storasyster Julia är det först svårt att tro att det är samma tjej som för drygt ett år sedan.
Det senaste året har det nämligen skett en drastisk förändring i hennes liv. Som ett av få barn i Sverige har Moa fått gå igenom en gastric bypassoperation (operation för viktminskning) och hon har sedan dess gått ner 49 kilo i vikt.
– Jag vägde som mest 123 kilo, berättar hon. Det var alldeles för mycket för en 16-årig tjej på 162 centimeter. Mitt BMI, som normalt för min ålder skulle ligga mellan 25-27, låg på 46,8. Läkarna klassade mig som ett akutfall.
Men det är inte bara på storleken som man ser att Moa genomgått en förändring efter operationen. Numera riktigt lyser hon av självförtroende.
– Jag vågar ta mer plats nu och är inte längre rädd för att stå i centrum för allas uppmärksamhet. Men egentligen är jag samma person inuti som jag var när jag vägde som mest. Därför blir jag arg när de som tidigare mobbade mig vill bli mina vänner. Varför skulle jag duga nu om jag inte dög innan? säger hon och stryker bak en röd hårlock som envisas med att blåsa fram i pannan.
Blev mobbad
När vi en stund senare sätter oss i vardagsrummet hemma hos Moa och hennes familj i den lilla byn Finja berättar hon att hon så länge hon kan minnas haft problem med övervikt.
Hon har alltid varit “stor”, men det var först när hon började i förskolan som hon blev mobbad. Trakasserierna blev värre i grundskolan och Moa fick dagligen höra att hon var ett “fetto”, att hon var missbildad och till slut började hon själv tro att hon var lika värdelös som hennes plågoandar påstod.
– Jag hade bara en enda vän under hela min skoltid. Alla andra var på mig hela tiden och till slut kändes det som jag inte orkade leva längre, berättar hon.
För hennes mamma Wiveca, som tvingats uppleva hur Moas äldre syster Julia blev mobbad i skolan på grund av sin övervikt, var det en plåga att se hur hennes yngsta dotter behandlades.
– Det var som om allt som hände Julia upprepades med Moa. Hon gick på samma skola och hade samma lärare, men trots det var det ingen som tog trakasserierna mot henne på allvar. Det verkade som om många tyckte att vi hade oss själva att skylla, berättar Wiveca.
– Det värsta för mig som mamma var när Moa en dag frågade om det var säkert att hon skulle dö om hon hoppade från skolans tak. Det skrämde mig att hon hade sådana tankar.
Ärftlig störning
Det hände ofta att Wiveca fick mer eller mindre förtäckta beskyllningar om att det var hennes fel att hennes döttrar var överviktiga.
– Många tror att föräldrar till överviktiga barn proppar dem fulla med pizza, hamburgare och godis. En gång när jag var och handlade kom det fram en kvinna och frågade hur jag kunde låta mitt barn bli så fet, berättar Wiveca.
Wiveca förstod mycket väl hur Moa kände sig. Hon hade själv problem med övervikt som ung.
– Det ligger i släkten och beror på störningar i sköldkörteln. Därför hjälper det inte med dieter. Vi går ändå upp i vikt. Den enda i familjen som klarat sig är min äldsta dotter Ida, men hon brås nog mer på sin pappa, berättar hon
1994 gick Wiveca igenom sin viktminskningsoperation – en gastric banding som innebär att magsäcken snörs åt så att man kan äta mindre och blir fortare mätt. Efter operationen gick hon ner 53 kilo.
– Jag har gått upp ungefär tio kilo igen, men det skedde efter att jag slutade röka och fyllde 40 år, säger hon med ett leende.
Så fort Julia fyllde 18 år anmälde hon sig till att få gå igenom en gastric bypassoperation (där en stor del av magsäcken kopplas bort) eftersom hon insåg att hon på egen hand inte skulle lyckas gå ner i vikt.
– Jag gick ner 45 kilo efter operationen. Det var helt fantastiskt, berättar Julia.
Bedömdes som akutfall
Vändpunkten för Moa var när hon kom till barnöverviktsenheten i Malmö. Trots att åldersgränsen för en gastric bypassoperation egentligen är 18 år bedömdes hon vara ett akutfall och därför gjordes ett undantag.
– Det var helt fantastiskt. Jag fick beskedet att jag skulle få opereras i oktober 2014. Samma dag fyllde jag år och det kan man kalla en riktig födelsedagspresent, säger hon med ett leende.
Men en tuff tid väntade för Moa. Två veckor före operationen, som skedde i januari förra året, fick hon bara äta flytande föda för att gå ner så mycket som möjligt i vikt och minska fettet kring levern.
– Jag hade ett stort stöd av Julia som visste vad jag skulle gå igenom. Vi pratade mycket med varandra i telefon under den perioden, berättar Moa.
Lägga om livsstil
Operationen gick bra och Moa har sluppit komplikationer.
– Men jag måste vara mycket försiktig med vad jag äter, berättar hon.
Wiveca har fått kommentarer som att hon och hennes döttrar valt en enkel utväg genom att operera sig istället för att gå ner i vikt genom dieter.
– Men en operation är ingen “quick-fix” som många tycks tro. Efteråt måste du helt lägga om din livsstil och ändra dina kostvanor, säger hon.
Mobbningen Moa utsattes för har i stort sett upphört och hon stortrivs i dag i skolan där hon läser vård-och omsorgsprogrammet. Målet är att utbilda sig till ambulanssjuksköterska.
En annan stor förändring i hennes liv är att hon numera har en pojkvän – Jonathan, 18. Han går på samma skola och de hade börjat visa intresse för varandra redan före hennes operation.
– När jag låg på sjukhuset tog jag mod till mig och skrev till honom att jag var kär i honom. Han svarade att han hade samma känslor för mig, säger Moa och ler lyckligt.
