Själv märkte Berit Johnsson i Barkaby ingenting, hon hade inga symtom på grön starr. Inte förrän hon en dag plötsligt fick ögonflimmer. Ränder i regnbågens alla färger gick i sicksack framför Berits ögon, och hon blev rädd och ringde ögonläkaren. Kunde det vara hjärnblödning?
Diagnosen var ögonmigrän, en ofarlig men obehaglig åkomma. Men till Berits förvåning hittade läkaren dessutom tecken på grön starr vid undersökningen.
– Jag känner väl till grön starr eftersom min mamma hade samma sjukdom, säger Berit, 75. Det tråkiga är att mamma blev blind på ena ögat på grund av detta när hon var 83 år. Så det var ingen trevlig diagnos att få.
– “Vilket öga har jag grön starr i?” frågade jag doktorn som tyvärr svarade att båda mina ögon är drabbade.
– “Tack för det!” var mitt bekymrade svar.
Från den dagen började Berit ta en droppe medicin i varje öga på morgonen. Regelbundet gick hon tillbaka till ögondoktorn, som mätte trycket i ögonen.
Berit förstod snart att hon har haft tur att drabbas av en variant av sjukdomen som utvecklas långsamt. Hon kunde fortsätta att arbeta utan problem.
– Min svärfar startade företaget Gummiteknik år 1956 och min man och jag jobbade där i många år. Vi hade egen tillverkning av bland annat tätningslister och jag arbetade mest på kontoret.
– De första åren tänkte jag inte så mycket på att jag hade grön starr utan fortsatte att jobba som vanligt. Jag hade ingen känning av sjukdomen alls.
Under årens lopp började däremot Berits syn sakta att påverkas och synfältet så småningom att krympa. Det berodde på att trycket i ögonen förändrades.
Berit ökade medicindosen och gick på läkarbesök varje halvår. Ständigt fick hon prova nya droppar. Trycket pendlade ofta och Berit minns att det var så högt som 29 mm en tid.
– Så småningom såg jag små svarta och gråa fält på höger öga, som var i sämst skick. För att se hela bilden blev jag tvungen att flytta på huvudet. Långsamt förvärrades sjukdomen och för några år sedan var nästan halva synfältet borta.
– Till slut fick även vänster öga ett permanent litet grått fält, som satt där och störde hela tiden.
Berit laserbehandlade ögonen tre olika gånger. Det hjälpte dock bara att hålla nere trycket en kort tid. Nu var hon tvungen att gå på kontroll hos ögonläkaren så ofta som var tredje månad.
Berit provade alla tänkbara droppar och frågade till slut läkaren om operation var ett alternativ för henne. Men han menade att det var det absolut sista valet, på grund av risken för olika biverkningar.
Helt ny metod
Förra våren kom äntligen ett positivt besked. Berit fick remiss till operation på S:t Eriks Ögonsjukhus, eftersom en helt ny metod skulle introduceras i Sverige.
Hon var en av de fem första svenska patienterna som opererades i juni i fjol med den nya tekniken. Kirurgen placerade ett pyttelitet rör i hennes högra öga — på så vis leds vattnet från ögat ut och det höga trycket sänks.
– Jag var både förväntansfull och rädd inför operationen, minns Berit. Så klart att det är nervöst att operera ögonen. Men jag tvekade aldrig, det är den enda chansen jag har att inte helt förlora min syn.
– Operationen tog bara en kvart och på samma gång opererades jag för grå starr, som jag även har besvärats av under flera år och som gjort min syn disig. Kirurgen valde att endast operera höger öga och jag var så glad efteråt när jag fick höra att allt hade gått bra.
– Själva operationen var smärtfri, synen blev direkt mycket klarare och jag kan numera se texten på teven tydligt. Ja, högra ögat har jag kunnat använda utan glasögon sedan dess. Jag har dessutom sluppit att använda droppar i det ögat och känner inte av det lilla inopererade röret överhuvudtaget!
Efter operationen kunde Berit verkligen se skillnad på synen mellan vänster och höger öga. Hon blev lovad en operation av även det vänstra ögat och har tålmodigt väntat sedan dess.
Förra veckan var det äntligen dags att åka tillbaka till S:t Eriks Ögonsjukhus. Den här gången gick ingreppet lika smidigt och snabbt som första gången. Liksom då tog kirurgen itu med både grå och grön starr samtidigt.
– Vilken lättnad – nu ser jag klart med båda ögonen. Jag slängde mina gamla glasögon, framöver är det bara läsglasögon som gäller. Och framför allt kommer jag att slippa alla droppar!
– Trycket i båda ögonen är numera normalt och det har det varit sedan den första operationen förra året.
Trots att sjukdomen har påverkat Berits syn klarar hon fortfarande av att köra bil, läsa böcker och att lösa korsord. Att brodera har varit lite svårare, men det har mestadels berott på grå starr, som gör synen suddig. Därför har det varit svårt att se de pyttesmå stygnen.
– Jag kommer aldrig att få en perfekt syn, men nu hoppas jag få behålla min syn länge! Jag slipper att bli blind, som mamma.
– Det enda som är synd är att den nya metoden inte har kommit förrän nu, eftersom min synnerv har hunnit bli skadad. Men jag känner mig inte handikappad och tycker att jag har ett bra liv.
– Jag är så nöjd och tacksam att allt har gått så bra! Tänk att läkarna äntligen har kunnat stoppa upp sjukdomens framfart.
