Roland dna-testade sig för skojs skull – fann 11 halvsyskon

En dag i juli satt Roland Nordqvist hemma i radhuset i Västerås med hunden Chico som enda sällskap och hade tråkigt.

Hans hustru Ana och deras dotter Alexandra hade rest till hustruns hemland Bolivia på besök men han kunde inte följa med den här gången på grund av sin lungsjukdom.

– När jag satt framför datorn och scrollade runt på sociala medier för att ha något att sysselsätta mig med fick jag syn på en annons för ett släktforskningsföretag. ”Varför inte?” tänkte jag och skickade efter ett dna-kit, berättar han.

Roland Nordqvist fann sina halvsyskon

Roland tog ett dna-prov på sig själv och skickade in. Därefter dröjde det bara ett par veckor innan han fick första mejlet från en kvinna i Danmark som visade sig vara hans storasyster.

– Det var Else. Hon fyllde 80 år i höstas, berättar Roland.

Strax därefter fick han ett mejl från Bente, 61, som visade sig vara hans danska lillasyster och när det plingade till igen i hans inkorg var det ett mejl från en jämnårig man från Köpenhamn. ”Hej, jag heter Erik. Jag är din bror.”

– Plötsligt hade jag fått en stor familj som jag inte tidigare kände till. Att kalla det en överraskning är årets understatement. Det kändes overkligt, säger han när Hemmets Journal hälsar på hemma hos honom i Västerås.

Har familj i både Danmark och Kanada

När vi träffas har det gått några månader sedan Roland fick veta att han hade elva halvsyskon i Danmark och Kanada och den värsta överraskningen har lagt sig något.

Han har hunnit träffa flera av dem. Dessutom har han regelbunden mejlkontakt med en av halvbröderna i Kanada.

– Några av mina syskon har jag fortfarande inte tagit kontakt med men det är något som jag tänker göra framöver, säger han.

Men om vi ska ta hela den här fantastiska familjehistorien från början så startar vi den 9 maj 1947.

Det var då Roland föddes på Helsingborgs lasarett. Vad han aldrig fick veta var att han blev bortadopterad och det skulle dröja många år innan han förstod att de han kallade mamma och pappa inte var hans biologiska föräldrar.

– Jag hade en fin barndom. Mina föräldrar var kärleksfulla och även om vi inte var rika saknade jag aldrig något under uppväxten.

En skolkamrat berättade att han var adopterad

Istället var det en skolkamrat som berättade det för honom när de gick på högstadiet. Hur hon kunde veta att han var adopterad har Roland aldrig fått reda på.

– Det förändrade inte så mycket för mig. Jag kände mig aldrig bortvald utan snarare utvald av mina adoptivföräldrar. Jag nämnde det aldrig för dem utan tänkte att de skulle berätta det själva så småningom.

Men det gjorde de aldrig. Det var först när Rolands pappa gick bort 1987 som han hittade adoptionshandlingarna och såg vem hans biologiska mamma var.

– Jag kontaktade henne och frågade om hon ville träffas. Det ville hon gärna och vi hann träffas ett par gånger innan hon gick bort. Hon hade sörjt att hon inte själv kunnat ta hand om mig och det visade sig att hon genom åren följt mig i mitt arbete som journalist på Nordvästra Skånes Tidningar.

Det var också då som Roland fick reda på att han inte var ensambarn utan att han hade två halvbröder. De hade i sin tur aldrig fått veta något om Rolands existens av sin mamma.

Roland är känd som ”Teliapappan”

När Roland frågade om vem hans biologiska pappa var sa hans mamma att det var en opålitlig man. Hon ville inte prata om honom.

– Hon sa bara att han var en dansk charmör och inte mycket att ha. Jag har senare förstått att han var rena häradsbetäckaren som hade olika kvinnor lite varstans på båda sidor om Öresund.

Efter att ha jobbat som reporter i nordvästra Skåne i närmare 30 år gick Roland vidare och blev chefredaktör för Filipstads tidning under ett par år.

Senare har han även arbetat som skådespelare och tycker ni att hans anletsdrag är bekanta så finns det en förklaring. Under sju år mellan 2004 och 2010 var han Teliapappan med hela svenska folket. Det var hans ansikte som syntes i reklamen från telekomjätten.

– Jag jobbade fram till jag var 72 år. De sista åren sålde jag fiber för Telia, berättar han.

Pappan hade tolv barn med sex olika kvinnor

Trots att Roland av sin biologiska mamma fått veta att han hade två halvbröder föresvävade det honom aldrig att han skulle kunna ha ytterligare halvsyskon. Han intresserade sig heller aldrig för att forska efter sin biologiska pappa.

– Det är först senare som jag fått veta att han bodde under ett antal år i Billesholm i Skåne. Han ligger begravd i en minneslund i Östra Ljungby men jag har aldrig besökt den.

Dna-provet som Roland skickade in avslöjade alltså en välbevarad familjehemlighet som bara Rolands biologiska pappa, om ens han, kände till. Det visade sig att hans pappa fått tolv barn med inte mindre än sex olika kvinnor.

– Min halvbror Erik, som är född i januari 1947, tre månader före mig, blev liksom jag bortadopterad. Han har släktforskat och det visade sig att hans mamma utvandrade till Kanada 1960 med sina tre andra söner. Det är en av dem, René, som jag har fått kontakt med.

Det märkliga med Eriks historia (som Hemmets Journal skrev om förra vintern när han ännu inte kände till sin svenske halvbror) var att han var den ende av de fyra pojkarna som adopterades bort.

– Det var en ren barmhärtighetsgärning att hon gav bort mig. Min mamma var så fattig att hon inte ens hade råd med en illegal abort, sa Erik i det reportaget.

Bjöd in till stor släktträff

Efter att Roland fått kontakt med Else, Bente och Erik bestämde sig de fyra (som samtliga har olika mammor) för att träffas i Pålsjö skog i Helsingborg. Det blev ett både nervöst och förväntansfullt första möte som även Rolands son Patrik var med vid.

– Naturligtvis letade vi likheter hos varandra.

Under tiden hade Roland även fått kontakt med halvbröderna Ewan och Johan som hans biologiska pappa fått med en annan dansk kvinna i slutet av 50-talet.

– Ewan bjöd in till en stor släktträff i september och med på den följde även min fru Ana och vår dotter Alexandra. Det var jättetrevligt. Min dotter och fru sa att det fanns likheter mellan mig och mina syskon.

Nu hoppas Roland att han även inom den närmaste framtiden kan träffa sina kanadensiska halvsyskon.

– Det är rätt märkligt egentligen. Om min fru och dotter inte åkt på semester till Bolivia så hade jag förmodligen aldrig fått reda på att jag hade så många halvsyskon, säger han.