Lång tillagning sämre för vitaminer
Ett av tillverkarnas argument för slowcooker är att mat som upphettas långsamt bevarar vitaminer och närings- och smakämnen bättre än vid traditionell matlagning. Det ställer sig Icakurirens dietist Viveca Annell tveksam till.
– Det är de vattenlösliga vitaminerna som är värmekänsliga, som B och C. Och det har ingen betydelse om uppvärmningen går långsamt eller fort om temperaturen ändå kommer upp i 100 grader vid slutet av tillagningen, den temperatur som påverkar dem. Även den långa tillagningstiden är negativ för vitaminerna. Däremot är mineraler och proteiner relativt lite värmekänsliga och därför spelar tillagningssättet mindre roll näringsmässigt.
Viveca Annell menar att slowcooker är en bra metod för att laga maträtter som man annars kanske inte gör, och som ger god smak till kött och grönsaker. Näringsfysiologiskt är det däremot bättre att laga grönsaker i tryckkokare där tillagningstiden är kortare.
Idag är det lyx med hemlagad mat som tar tid. Slowcooker – eller långkokaren – lagar mat långsamt och länge. Apparaten kan ställas in så att maten tillagas på allt från ett par timmar upp till tolv timmar. Den fungerar så att värmen sakta ökar för att komma upp till 100 grader när maten ska vara färdig.
Maten klar vid hemkomst
Detta varsamma sätt att laga mat ska bevara vitaminer och närings- och smakämnen bättre än vanlig tillagning i kastrull och gryta på spisen, enligt tillverkarna. Köttet ska också bli extra mört, även mindre möra styckningsdelar.
Tanken är att vi ska kunna “ladda” grytan och sätta på den på morgonen och när vi kommer hem på kvällen är kalopsen, pulled chicken eller köttgrytan klar att ställas på bordet. Samtidigt skriver tillverkaren Electrolux i bruksanvisningen att långkokaren aldrig ska lämnas utan tillsyn!
– De rekommenderade koktiderna på fyra till sex timmar passar dåligt in i dagens hushåll när vi arbetar hemifrån hela dagarna. Efter utgången koktid går grytan över på varmhållning och hur bra är det för näringsvärdet, säger Birgitta Rasmusson, tidigare chef för Icas provkök som har testat långkokarna för Icakuriren (se ruta om vitaminer).
En långkokare är en elektrisk apparat som består av ett hölje av aluminium eller rostfritt och med en löstagbar gryta av keramik och ett glaslock.
Keramikgrytorna rymmer mellan 3,5 och 6,5 liter, men även de mindre storlekarna rymmer väl en kalops för en familj av ett kilo kött och rotfrukter. De större storlekarna är svåra att hantera och diska; de tar en hel korg i diskmaskinen. Dessutom är de rejält tunga, redan innan man fyllt dem med kött, grönsaker och vätska.
Svåra att lyfta
Den stora nackdelen med keramikgrytorna är att de är känsliga och lätt kan spricka eller krackelera, det påpekas i alla bruksanvisningar. De är också svåra att lyfta upp, framförallt när de är heta, eftersom de inte har några öron. Däremot håller keramik värmen länge.
Långkokarna måste också ha fritt runt omkring när de är påslagna; ytterhöljet blir väldigt varmt, liksom bänken de står på.
Icakuriren har testat fem modeller i prisklasser från 300 till 1 200 kronor. Och maten blir god och smakrik. Även konsistensen på kött och grönsaker blir bra, lite beroende på om man vill att köttet ska bli så kokt så att det lätt går att dra isär med en gaffel eller önskar en mer fast konsistens. Grönsakerna blir kokta eller al dente, men inte överkokta trots att de fått puttra med i fyra timmar, lika länge som köttet. Det som främst skiljer långkokarna åt är hanterbarheten och hur enkla de är att använda.
Stämpeln “Bäst!” går till Crock-Pot som har en tydlig och enkel display som är lätt att ställa in och förstå, dess-
utom är grytan hanterbar, trots sin storlek 4,7 liter.
Sämst är Andersson; stor, otymplig och tung och avger så mycket värme runt om att arbetsbänken blir glödhet. Dessutom varnar tillverkaren flera gånger i bruksanvisningen om hur känslig keramikgrytan är och att den lätt kan spricka.
