Det började för 13 år sedan. Lars Hedell arbetade på tidningen Dagens Medicin och planerade att gå i tidig pension. Men den dåvarande chefredaktören på tidningen kom hem från en resa i den litauiska staden Kaunas, där han hade besökt barnhemmet Lopselis för handikappade och övergivna barn.
– Han frågade om vi skulle ta och göra någonting för barnen. Jag var van att driva projekt och när jag var där första gången och kröp runt med ungarna på golvet, när jag såg hur mycket som fanns att göra gick det bara inte att lämna det, berättar Lars Hedell.
Barnhemmet var kallt. Det saknades utrustning och personalen var inte utbildad. Barnen hade inga leksaker och ont om kläder.
– Det var mer som en förvaringsplats för övergivna barn. I Litauen ses det som skamligt att ha ett handikappat barn, så många föräldrar lämnade bort dem.
Blev operativt ansvarig
– En stor del av barnen är skadade för att deras föräldrar missbrukar alkohol eller droger. Det kan också handla om fattigdom, föräldrar som saknar arbete och bostad, säger han.
Det låter som 1800-talet, men det är i dag och bara 40 mil från Sverige.
– Jag tänkte att även om jag går i pension så kan jag väl ägna en dag i veckan åt att hjälpa till.
Han skrattar. Det blev inte riktigt en dag i veckan.
– Nej, det har blivit betydligt mer tid än så.
Stiftelsen Vaggan grundades och det var i Litauen som allting tog fart. Lars Hedell blev operativt ansvarig. Det stora målet var att så många barn som möjligt skulle slippa bo på barnhem och kunna flytta tillbaka hem till sina föräldrar igen. Lasses jobb har hela tiden varit att tigga. Saker, pengar, kläder, arbetskraft. Några större företag ställde upp som sponsorer, andra skänker prylar när det behövs. Genom åren har sjukvårdsutrustning, möbler och annat för över tio miljoner kronor samlats in.
– Det gäller att våga fråga. Man kan bara få ett nej och jag vet inte hur många nej jag fått. Det gör mig bara triggad att fortsätta. Som när vi behövde köksutrustning. Av en slump hörde jag några prata på en restaurang, hörde att de skulle renovera stället. Då frågade jag och vips fick vi ett begagnat restaurangkök, helt gratis.
Under sina resor har han sett mycket otäckt. Vissa avdelningar har så svårt sjuka barn att de inte längre lever nästa gång han kommer. Barn som är hjärnskadade på grund av att de blivit misshandlade. En flicka har en skallskada, som gör att huvudet är så tungt att hon inte kan lyfta det. Hon ligger i sängen och skrattar när hon hör de andra barnen leka.
Kommer ständigt nya barn
Det sorgliga är att det hela tiden kommer in nya barn. Varje år överges nästan 3 000 barn i Litauen. Ibland helt friska bebisar som ingen vill ta hand om.
Problemen är lika stora i grannlandet Lettland. I huvudstaden Riga arbetar därför Vaggan sedan några år i ännu större skala.
Det är fortfarande mycket arbete kvar att göra, men Lars Hedell är glad över vad han hittills varit med och lyckats åstadkomma.
– Jag tänker så här, kan man göra något så ska man, säger han.
Av Katarina Petersmo
