Thomas & Sussi har tagit hand om över 30 trasiga barn: ”Svårast är att se ett barn må dåligt”

– Vi är inga undermänniskor, säger familjehemsföräldrarna Thomas och Sussie Ardenfors, men att dela med sig av sin vardag, att läsa läxor tillsammans, sätta gränser, att ge kärlek och trygghet under en period i livet kan ändra en ung människas liv fullständigt.

Det är lugnt och tyst hemma hos familjen Ardenfors i Sollentuna. Det är det ibland. Men precis lika ofta råder det en sprakande intensitet, samtal, diskussioner och annat som hör en barnfamilj till.

– Ja, tänk så många människor som passerat vår hall, säger Thomas Ardenfors och skrattar lite.

Thomas och hans fru Sussi har genom åren öppnat såväl sin dörr som sina famnar till många barn som haft akut behov av trygghet och kärlek.

– Senast igår kväll hade vi besök av socialtjänsten och en flicka och väntar på besked om hon kan få komma hit, säger Thomas.

Besöket tog någon timme. Thomas, Sussi, socialsekreteraren och flickan talade, drack kaffe tillsammans och tog en rundvandring i huset.

– När jag frågade flickan om hur och var hon ville bo ryckte hon lite på axlarna. Sedan svarade hon, som om det vore den mest självklara sak i världen: “Jag vill bo i en helt vanlig familj”, säger Thomas.

Just det är kanske det viktigaste av allt, oavsett om man funderar på att bli familjehem, jourhem eller kontaktfamilj: Det krävs inte att man är en superförälder. Tvärtom. Att vara en helt vanlig mamma eller pappa, med massor av tid och kärlek att ge, är egentligen det enda som krävs.

– Många av våra barn är exempelvis ovana vid att sitta och småprata samlade runt ett bord där det serveras en lagad middag. De har istället själva fått ta av det som finns hemma, förklarar Thomas.

Thomas & Sussi Ardenfors

Ålder 54 respektive 58 år.

Bor Sollentuna.

Familj Fyra egna barn. Varit ­familjehemsföräldrar eller ­erbjudit jourhem till drygt 30 barn under de senaste 30 åren. 

Yrke Thomas är politiker, författare och föreläsare – men först och främst familjehemspappa. Sussi är fotograf
och familjehemsmamma. 

Intressen Thomas är intresserad av inredning, sport och träning samt julbelysning. Sussi av resor, naturliv och familjeliv.

Aktuell Boken ”Alla mina 30 barn” av Thomas Ardenfors gavs nyligen ut på Libris förlag. 

Så blev de jourhavande föräldrar

För Thomas och Sussis del började tillvaron som “jourhavande förälder” redan 1993. En socialsekreterare ringde och berättade att det fanns två små pojkar som var i akut behov av en familj. Thomas berättar:

– Jag jobbade i kyrkan då, och socialsekreteraren frågade om det kunde finnas någon i församlingen som kunde rycka in. Sussi och jag insåg direkt att “det är ju vi”.

Innan utredningen var klar hann just de här grabbarna få ett annat hem. Men tanken var nu väckt och bara ett par månader senare var det dags.

–Den 24 januari 1994 – en smällkall kväll – knackade det på dörren. Utanför stod en flicka, flickans mamma och en person från socialtjänsten.

Flickan bodde av och till hos familjen Ardenfors under två år innan hon kunde flytta hem permanent till sin mamma. Snart utökades familjen Ardenfors med ytterligare ett barn – en bebis som behövde ett hem.

Sedan dess har det fortsatt. Under årens lopp har mer än 30 barn passerat familjens hem. Vissa har stannat under en längre tid, andra bara några veckor. Några har bott hos familjen på heltid, andra har kommit någon helg i månaden.

Gemensamt för alla barn som bott här är att de behövt en stunds trygghet och återhämtning.

– Vi är inga undermänniskor. Men vi har ett lugnt och tryggt hem där vi äter middag tillsammans, där vi krattar löv och läser läxorna, förklarar Thomas.

Thomas & Sussi har tagit hand om över 30 trasiga barn: Svårast är att se ett barn må dåligt
Sussi och Thomas med de fyra egna barnen Carl-Adam, Ellen, Nancy och Nicole.

Få barnet att känna sig som en i familjen

För Thomas, Sussi och de fyra barnen har tillvaron som hem för behövande barn blivit en naturlig och självklar del av livet. Men visst kan det bli en del utmaningar i vardagen. Thomas säger:

– Den svåraste utmaningen är att få barnet att känna sig som en i familjen, trots att det för vår del ofta handlar om att barnet är här under en begränsad tid. En annan svår utmaning kan vara samverkan med barnets biologiska nätverk – om det finns med i uppdraget. Men svårast av allt är nog ändå att se ett barn må så dåligt av det barnet upplevt innan det kom till oss.

Under många år var Thomas och Sussi familjehem. Men efter att de själva blivit fyrabarnsföräldrar insåg de att de passade bäst som jourhem och kontaktfamilj.

– Vi har en biologisk son och tre döttrar som kom till oss när de var bebisar och som vi fick vårdnaden om. Numera, som jourhem, har vi barn som stannar i snitt sex månader, säger Thomas.

Skrivit om liet som familjehemsförälder

För några månader sedan kom Thomas ut med boken “Alla mina 30 barn”. Det är hans andra bok om livet som familjehemsförälder, och det är tydligt att han brinner för ämnet.

– Kan jag få en enda person att skicka iväg ett intresse­mejl till socialtjänsten är det värt det! För det finns ett enormt behov av familjer som öppnar sina dörrar för barn, säger Thomas allvarligt.

Snart har det gått 30 år sedan Thomas och Sussi välkomnade ett barn till sitt hem för första gången. Och även om det varit kämpigt ibland – för självklart kan det bli konflikter och motsättningar också i ett familjehem – har det varit värt varenda sekund, menar Thomas.

– Det bästa är en kombination av känslan av att på allvar medverka till att ett utsatt barn får det bättre.

Förändra någons liv

– Och när man för första gången inser att barnet fått förtroende för mig och min familj. Det leder till att barnet känner sig tryggt. Och när barnet känner sig tryggt får vi ofta uppleva att de ledsna ögon barnet hade när det kom hit, istället blir glada barna-ögon. Det är det bästa av allt. Att ta in ytterligare ett barn i flocken, att dela med sig av sin vardag, att läsa läxor tillsammans, sätta gränser, att ge kärlek och trygghet under en period i livet kan ändra en ung människas liv fullständigt, säger Thomas.

– Vi har alltid levt efter devisen att det går att “knö in en till”. Och faktum är att din tråkiga vardag kan vara en ung människas fest. Den där basala vardagen kan påverka ett barns hela framtid.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top