Catarina gick i pension i förtid – så gjorde hon

Det var ett noggrant övervägt beslut. Catarina Persson, idag 64 år, började planera för sin pension redan för sju år sedan. Hon visste att hon ville sluta jobba lite i förtid, eftersom hennes man Bosse är åtta år äldre och de ville njuta av den här tiden tillsammans.

Sedan ett halvår har nu Catarina definitivt lagt sina yrkesambitioner på hyllan. Glädjen strålar om både henne och maken när jag möter dem i det välordnade radhuset strax utanför Stockholm.

– Nu har jag slutat att leverera! utbrister Catarina och lutar sig tillbaka i den sköna stolen i radhusets uterum.

– Och jag njuter verkligen av min frihet.

Läs mer: Hon frågade om våltäktsmannens kalsonger

Mätt på jobbet

Hon är uppenbart nöjd med sitt beslut och tycker att livet fått nya trevliga dimensioner.

– Det finns ju en del olyckskorpar som varnar för att gå i pension i förtid, att man ska få så lite pengar, men också att det ska bli så tråkigt. Men för mig har livet berikats.

Som exempel nämner hon att hon nu träffar många nya människor med andra intressen och bakgrunder, jämfört med när hon var på jobbet.

– I yrkeslivet pratar man ju med sina kollegor, oftast handlar det om yrkesmässiga ämnen, i mitt fall språkinlärning.

Catarina tyckte också att hon kände sig “mätt” på sitt jobb, som hon ändå har älskat i alla år. 

Det tog dock några år att trappa ner. Hon började med att gå ner till 80 procents tjänstgöring när hon var 56. I samma veva utbildade hon sig till turistguide i Stockholm och har på somrarna extraknäckt även i den branschen. 

Vid 62 års ålder sade hon upp sig som lärare, men sedan blev det ändå en del  “tjuv-jobbande”, fram till för ett halvår sedan. Då sade hon stopp.

– Egentligen har jag inget emot att jobba – det är bara det att jobbet tar så mycket tid av livet! Jag vill hinna med så mycket mer.

Guldläge för pensionärer som går tillbaka till jobbet

Steg för steg

Det har varit en process att bli pensionär. Första steget var att börja rekognosera, kolla med vänner och bekanta om deras erfarenheter.

– Och så gick jag in på minpension.se för att kolla hur ekonomin såg ut. Man får ju ställa sig frågan om det går att leva på den här summan. Men för mig är ändå friheten värd mer än att få maximalt med pensionspengar.

Catarina bestämde sig omkring två år innan hon tänkte sluta.

– Det kändes som att jag gick omkring och bar på en hemlighet!

Hon började också, i god tid, att ta hem sina personliga saker från tjänsterummet.

– Jag manipulerade mig själv genom att plocka bort blommorna och tavlorna… och det funkade verkligen, säger hon.

Tar igen sig

Catarina beskriver sig själv som en effektiv person, hon har alltid presterat mycket och haft koll. Idag inser hon att det är skönt att kunna sänka livstempot något, för kroppen orkar inte lika mycket som förr.

– Det gäller att ta hand om sig, konstaterar hon, som strax före vårt möte var på ett gympa-pass.

Det har blivit en viss down-shifting ekonomiskt, men det finns mycket roligt och intressant som inte kostar så mycket. Att ge sig ut på härliga promenader, gå på museer och läsa böcker är billiga aktiviteter.

– Jag har ett uppdämt behov av att läsa, det blir två böcker i veckan nu.

Kreativiteten flödar

Catarina är också i den lyckliga situationen att hon har en bra relation med sin man. De har varit ett par i tolv år och trivs helt uppenbart i varandras sällskap. Annars kan ju en trist relation tära på tillvaron när bägge ska vara hemma.

Men här finns en fin känsla av samhörighet. Paret gör många saker tillsammans, bland annat har de en del kreativa projekt ihop. Catarina målar tavlor och Bosse skapar i trä.

– I somras hade vi en egen utställning på ett galleri i Gamla stan, det var jättekul, säger Catarina.

Det andra stora gemensamma intresset är att resa. Nyligen kom de hem från en härlig tripp till Zanzibar. Och snart ska Catarina åka med sin yngsta dotter för att vandra på Madeira.

I övrigt tar barnbarnen en rätt stor del av tiden, så pass att Catarina har gjort ett “nanny-schema” där hon bokar in de olika barnen i ganska god tid. Det får inte bli för många brandkårsutryckningar, utan hon vill ha en tydlig struktur.

– Det är så härligt att följa barnens landvinningar, utan att ha uppfostringsansvar, konstaterar hon förtjust.

Skrev en släktbok

Har hon då inte haft några jobbiga tankar kring den här stora livsförändringen, för det är ju onekligen så att återstoden av livet blir allt kortare?

– Jag har känt vemod över vetskapen om att livet inte är oändligt. Men jag känner också en stor tacksamhet över att jag haft ett rikt liv. 

Äntligen finns det tid för eftertanke, hur livet blev och varför, konstaterar hon. Gamla dagböcker har gåtts igenom och nu har Catarina gjort ett verkligt konkret bokslut, i form av en släktbok som hon skrivit och producerat för sina barns skull. 

Nästa sida: Tommy Svärdström: Jag oroade mig för ekonomin

Tommy Svärdström: Jag oroade mig för ekonomin

För Tommy kom pensioneringen akut och oförberett två år tidigare än planerat. Men idag trivs han som fisken i vattnet.

Att sluta jobba i förtid fanns egentligen inte på kartan. Tommy Svärdström gillade sitt jobb på ett distributionsföretag och trivdes med sina kolleger, de hade en bra lag-anda och frihet att sköta sina arbetsuppgifter. Men så blev det en massa förändringar.

– Det byttes chefer i flera omgångar, den ena sade si och den andra så, fungerande arbetsgrupper splittrades och arbetsklimatet blev riktigt uselt. 

Tommy fick olustkänslor när han skulle gå till jobbet. Han var nästan 65 år, men hade egentligen räknat med att jobba till 67, framförallt med tanke på ekonomin. 

– Man vill ju inte bara leva på gröt, konstaterar han. Det var gruvsamt att fundera över hur det skulle kunna bli om jag slutade lite tidigare än planerat. 

Abrupt avsked

Men så bokade Tommy tid hos både banken och försäkringsbolagen. Han fick klart för sig att det skulle kunna fungera. Och då bestämde han sig för att det fick vara slutjobbat. Inom ett par månader var det dags för avtackning.

– Det blev ett abrupt slut rent socialt, för arbetskamraterna var ju som en familj för mig, konstaterar han.

– Det var en stor omställning. Men nu känner jag mig tillfreds med min frihet, det är jätteskönt att inte ha någon som bestämmer över mig.

Något tajtare har det blivit med ekonomin, men Tommy tycker inte att han försakar för mycket. Hans stora intresse är fiske och tidigare åkte han land och rike runt på olika
fisketävlingar. 

– Det är bilresorna som jag har dragit ner på nu. Jag kom på att jag även trivs med att fiska här hemma på egen hand!