Otrohet – ingen lek för den bedragne

Sommaren förknippar många med semesterflirtar och förälskelser. Där finns drömmen om att möta den stora kärleken. Men också mer förbjudna fantasier om att krydda ett trist förhållande med en ­romans vid sidan om.

Förr var otrohet ett ­oplanerat snedsteg eller i alla fall ett ­smusslande i det dolda. I dag har otrohet blivit big business.
“Gör livet levande – ha en affär”. Så låter otrohetssajtens Victoria Milans slående slogan. En sida på nätet som vänder sig till partners som redan har partners, men som är sugna på att vara otrogna. En så kallat casual dejting-sajt.
– Sajterna ser jag som ett tecken i tiden, eftersom vi håller på att ifrågasätta våra gamla värderingar om kärnfamiljen och om ­heterosexualitet. Yngre människor är mer öppna för olika sorters relationer, menar sexologen Eila Onsjö i Göteborg, och påminner om att många lever i bra förhållanden och faktiskt inte riskerar kärleken genom att besöka ­otrohetssajter.
Eila Onsjö menar att orsaken till att en part är otrogen ofta är en kris i relationen, men att det också kan bero på att man plötsligt blir attraherad av någon, exempelvis på en firmafest eller en resa.

Sajterna lyfter fram otrohet som en möjlighet, något du inte får missa. De beskriver sina tjänster som ett smörgåsbord där du fritt kan välja och vraka mellan potentiella sexpartners. En tillfällig förbindelse gör livet roligare, mer levande.
Men är verkligheten verkligen så enkel? Finns inte alltid ett stråk av skuld med i bilden?
Och hur är det för den andre? Den som blir bedragen? De flesta bedragna ser nog händelsen som ett svek. Knappast något som gör livet levande, bara ont.
– Otrohet är det största svek jag kan tänka mig, säger Linda, 37, som blev bedragen av sin förre man när hon var gravid.
Hon förlät honom men tilliten var förstörd och relationen tog slut. (Du kan läsa hennes historia lite längre ner i artikeln.)
Enligt Eila Onsjö behöver dock inte otrohet innebära slutet för en relation.
– Även om en otrohet skapar en förtroendekris mellan parterna, finns det gott hopp om att klara sig igenom det hela. Det går att skapa tillit och reparera relationen med hjälp av en parterapeut eller goda vänner. Det är personligt – svårt för vissa och lättare för andra. Men otrohet kan också tillföra relationen något. En del väljer varandra på nytt efter en otrohet, eller parallella relationer, som Eila Onsjö hellre vill kalla det.

Undersökningar visar att kvinnor tenderar att vara mer stränga mot sig själva och mot sina män när det kommer till otrohet. Och det kan vara svårare att klara av att partnern varit otrogen om man har små barn och därmed en familj att beskydda, än om barnen är utflugna. Likaså är det ett mindre hot om det handlar om ett enstaka tillfälle, jämfört med om partnern blivit djupt ­förälskad i någon annan.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi i alla tider letat efter bränsle för att trigga i gång våra fantasier, oavsett om det gällt pornografiska teckningar, foton, filmer, litteratur – eller som nu på nätet. Lusten till att ha flera sexpartners är inte heller något nytt.
– Det är viktigt att få känna sig attraktiv och bekräftad av den jag tycker om. Därför kan sajterna fungera för mina fantasier om andra män eller kvinnor, säger Eila Onsjö och får medhåll av sexforskaren Sune Innala, som föreläser vid Göteborgs universitet.
– Otrohet behöver inte betyda att man förlorat attraktionen till sin partner. Vi människor är ­sexuella individer och otrohet har blivit ganska normalt, menar han, och man ljuger om sin otrohet för att man inte vill såra sin partner.
Det är svårt att hitta siffror som anger hur många som är otrogna varje år. Men en siffra som nämns i sammanhanget är att 40 procent av alla kvinnor varit otrogna någon gång, ändå är det så att prat om otrohet ofta förknippas med män.

Stefan, 46:
“Jag trodde på att det var vi – men hon körde dubbelt”

“Jag hade inte haft någon misstanke alls, fastän det varit många konstiga bråk som jag inte förstod upprinnelsen till. Det var precis som om min tjej ville provocera mig, även när vi var med vänner. Vi hade varit ihop i tre år och jag jobbade på en annan ort.

På en midsommarafton med vänner på västkusten var det riktigt dålig stämning mellan oss. Hon hackade på mig och jag drack mig full. Jag fick svarta tankar och gjorde något dumt. Det var natt och jag dök på djupt vatten. Därnere visst jag inte vad som var upp och ner. Efter några sekunder sträckte jag upp armarna och flöt upp. Under den korta tiden blev jag nykter och fattade att det var helt åt helvete. Plötsligt visste jag att hon hade varit otrogen.
Efter midsommarnattsfesten konfronterade jag henne. Då kom det fram att hon fått ihop det med en arbetskamrat som hon varit ihop med innan vi träffades. Då sa jag att hon fick välja. Hon ville satsa på oss och jag bestämde mig för att tro på det. Vi var särbos och jag var tvungen att lita på henne om det skulle funka. Vi bestämde oss för att gifta oss och jag trodde på att det var vi.

Sedan kröp det fram att hon hade kört dubbelt och inte ­kunnat välja. Då bad jag henne dra åt helvete och hämta sina grejor och dra. Men sedan kände jag att jag härmade det jag sett att män ska göra i den situationen. Det var inte jag. Så vi beslöt att gå i familjeterapi. Det var en ­uppslitande process. Det slutade med att de sa till henne att hon var tvungen att välja om vi skulle kunna fortsätta. Det kunde hon inte, så jag gjorde slut en gång för alla. Det borde jag kanske ha gjort tidigare, men jag älskade henne.
Otroheten har kanske ­påverkat mig, men jag tycker att det värsta varit omstarterna; att inte veta och där jag valt att satsa trots allt. Eller att hon velat ha kontakt som om inget har hänt. ­Fortfarande får jag vykort och mejl med ­hälsningar till min mamma, trots att jag är gift och har barn. Skulle jag råka ut för något sådant igen, klipper jag direkt.”

Linda, 37:
“Jag var höggravid när jag kom på honom med en annan”

“Att bli bedragen är det absoluta värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det är det största svek jag kan tänka mig eftersom ­samhörigheten, älskogen och ­gemenskapen är så naken och ­utsatt mellan två människor.
Det är inte bara sex rakt på för mig. Det är så mycket mer; ­känslor som man satsar i den andre, om man verkligen vågar visa sig själv och vara öppen under själva ­akten. För mig handlar det om tillit. ­Eller om brusten tillit.

Jag kom på min man av en ­händelse när jag var höggravid. Jag ställde honom mot väggen. Först ­blånekade han, men när jag pressade på, berättade han. Jag visste vem hon var. Det var ­fruktansvärt. Jag tyckte jag såg henne överallt på stan. Jag ­skämdes över att vara bortvald. Han hade ingen vettig förklaring till varför det blev så. Bara att han kände sig ensam. Efteråt har jag förstått att han var otrogen flera gånger, även med andra.

Vi skulle bli föräldrar och jag tror att vi båda önskade att hålla ihop familjen. Vi gifte oss till och med men jag förlät honom aldrig. Jag tror att jag var vaksam och inte vågade lita på honom – egentligen.
Otroheten gav honom skuld, så klart. Nu efteråt har jag funderat på makt. Jag tror att det var ett sätt för honom att bräcka mig.
Jag var stark och självständig och han ville visa att han var potent. Eller så hade han bara svårt att ­välja. Vi fick det aldrig riktigt utrett.
I dag är jag omgift och har fått flera barn. Om min nuvarande man var otrogen, så är min första tanke att jag skulle lämna honom direkt.
Å andra sidan har vi flera barn och en historia tillsammans och var det ett engångstillfälle och ­oplanerat, så kanske jag skulle kunna ta mig över det och stanna kvar. Jag är lite osäker på hur jag skulle ta det. I dag är det inte overkligt att tänka att jag själv skulle kunna göra ett snedsteg. Ibland fantiserar jag om det.”

Av Av Agneta Slonawski