Ingemar Gens, Icakurirens nya relationsexpert!

Hur kommer det sig att du är så bra på relationer?
– Jag är extremt påläst när det gäller könsroller och det är just vad relationer faktiskt handlar om. Min erfarenhet är att kvinnor och män vet väldigt lite om varandra.

Exempel tack!
– En man är fostrad att ta plats och förväntar sig till exempel att omgivningen ska lyssna på hans berättande. Kvinnor däremot, uppfostrade till att lyssna in andras behov, kan inte göra så. De konverserar i stället, vilket betyder att kvinnor hela tiden responderar på det som sägs. Att ha så olika sätt att kommunicera ställer till problem. Hur vi talar är bara ett exempel på hur vi tvingats in i så rigida könsroller att vi till och med pratar om ”det motsatta könet”.

Hur länge har du själv varit gift?
– Jag har varit tillsammans med min fru i 34 år! Vi träffades redan när vi var 16 och 18 men sedan var det fram och tillbaka tills vi blev ett par när vi var 23 och 25.

Ditt bästa råd för ett bra förhållande?
– Att snick-snacka! Att ständigt prata med varandra, även om vardagliga saker och oerhört små ting: hur det är på jobbet, hur kaffet smakar och vad som står i tidningen.
– Grundregeln är förstås att man måste tycka om och respektera varandra. Man måste vara jämlika och dela på hushållsarbetet, barnuppfostran, matlagningen, bilvården, ekonomin och allt annat som hör till livet.

Hur gör man det, rent konkret?
– Tystna inte, var inte kryptisk, tolka aldrig, insinuera inte. Var tydlig med vad du tycker och hur du vill ha det. Var försiktig om den du älskar.

Fler råd?
– Gör saker gemensamt! Och då gäller det att ge och ta. Hon kanske vill åka till Rivieran en sommar och då måste du som man åka med även om du inte tycker att Frankrike är det roligaste du vet. Nästa gång får kvinnan följa med på ett galet bilrace i Italien, om du är Formel 1-tokig. Det handlar om att resa sig upp ur soffan med ett leende och med förtröstan – ”om min fru/man tycker det här är kul, kommer jag också att tycka det”.

Lever du som du lär?
– Ja, min fru och jag gör nästan allting ihop, vi är nästan lite fåniga… Vi promenerar varje dag, tittar på nyheterna, lagar mat och träffar barn och barnbarn. Vi åker på semester ihop och hälsar på föräldrar tillsammans.
Men om båda jämt jämkar, finns det då inte en risk att ingen blir riktigt nöjd någon gång?
– Att leva tillsammans är att ständigt kompromissa och visa generositet och att tänka att ingenting är tråkigt, bara mer eller mindre underhållande.

Det sägs ofta att det inte går att ändra på någon annan, bara på sig själv. Men om jag ändå tycker att min man/fru/sambo är hopplös, vad göra?
– Du kan ju alltid vädja och be honom eller henne om det du vill och förklara att det är viktigt för dig. Men kom ihåg att det faktiskt är ditt problem om din respektive till exempel tuggar med öppen mun. Det är du som lider – inte öppnamuntuggaren.

Vad är det som vi oftast glömmer bort i en relation?
– Att den faktiskt bygger på frivillighet och önskan om ett bra liv tillsammans och att vi ska ha kul.

Nu kommer du att få massor av frågor från våra läsare. En del med små, men viktiga bekymmer. Andra med svåra problem att ta ställning till. Kan man verkligen ge några vettiga råd på det begränsade utrymme som en tidningsspalt trots allt är?
– Absolut! Jag är övertygad om att den som frågar egentligen har lösningen på sitt problem, men inte riktigt kan se den. Många gånger behövs det bara en liten knuff, ett litet aha för att en förändring ska bli möjlig.