En gång gjorde mina elever ett konstverk som skulle “ta utomhuset inomhus”. De var en grupp bildesteter på Midgårdsskolan i Umeå, årstiden var höst, tror jag mig minnas. De bestämde sig för att göra en interaktiv installation med jord.
Det var någonting av barndomens lek i lerpölar som de ville återskapa.
För att få tag på jord släpade eleverna en grön soptunna med hjul till ett närliggande rondellbygge. När en förtrupp kom tillbaka beskrev de målande hur skickligt grävmaskinisten hade hällt en skopa sandblandad lerjord i deras tunna. Men lasset blev mycket tyngre än de hade föreställt sig. Tunnan gick inte att rucka på även om den hade hjul, och en av eleverna fick foten i kläm. Snart kunde vi se en frontlastare köra in framför entrén, med tunnan i skopan och med den skadade som passagerare. Eleverna verkade ha engagerat hela rondellbygget i projektet!
De klädde in foajén i en av skolbyggnaderna med byggplast. De gjorde en låda av en gammal lagerhylla och fyllde den med jord och lite vatten. De lånade ihop gummistövlar till alla som skulle passera.
För dem på skolan som inte ville testa vår lerpöl fanns naturligtvis en sidodörr. Men andra njöt och passade på att ta ut upplevelsen. “Det var så länge sen sist”, sa min underbara äldre kollega, när hon dragit på sig lånestövlarna och klampade i geggamojan.
Så enkelt, tänkte jag, och ändå talade verket till alla sinnen. Inte minst luktsinnet. Inomhus kom det så tydligt fram hur mycket jorden luktade. En primitiv doft av någonting som påminde om koskit.
I vår del av världen är det en väldigt stor skillnad och en tydlig gräns mellan inne och ute. Och vi pulserar i samma rytm som årstiderna. På vintern stänger vi in oss, på sommaren breder vi ut oss. Vissa perioder kan det vara livsfarligt att stanna ute över natten. Under sommaren är vi plötsligt rika: vi har utrymme åt alla håll.
Inte konstigt att naturen är så viktig för så många.
För ett tag sen hakade min man och jag på en idé som en friluftsförening hade startat. Så många människor som möjligt skulle sova utomhus en natt. Så vi tog ut madrasser, täcken och kuddar på balkongen och sov under bar himmel. Vi “tog inomhuset utomhus”, nästan som en interaktiv installation.
Luften var skön och varm, himlen milt täckt av moln, det var ljust natten igenom och fåglarna sjöng. Häggen hade ännu inte slutat blomma och syrenen skulle just slå ut. Såväl natur- som konstupplevelser kan ha många olika dofter.
