Fredrik Kullberg: "Blir det Putin som räddar nattågen?"

"Inte ens vi som gillar att resa som gentlemän känner oss alla gånger manade att ta nattåget, när det är dubbelt så dyrt och betydligt långsammare än flyget", skriver Fredrik Kullberg.

Regeringens löfte att i elfte timmen försöka rädda Sveriges kvarvarande nattågstrafik värmer oss tågromantiker. I det stora hela ser det dock mörkt ut, i dubbel bemärkelse, för det krympande nätverk av sov- och liggvagnståg som fortfarande korsar Europa. 

Trots min rant mot nöjesresande i en krönika för några nummer sedan, gav jag mig nyligen ut på en nöjesresa söderöver med tåg (och ge fasen i att leta efter andra ställen där jag motsäger mig själv, är ni snälla). 

Resan gick bra. Fast det krävdes inte mindre än fyra tågbyten från Stockholm C tills vi var framme vid slutdestinationen i Österrike. Nattåget kunde bordas först i Hamburg. För inte så länge sedan avgick de direkt från Köpenhamn. 

De österrikiska statsbanornas liggvagnar var precis som jag mindes dem från mitt tågluffande 80-tal. Bara lite mer kantstötta och slitna. Annars hade tiden stått stilla – till och med frukostbrickans artificiellt illröda marmelad och torra, vita frallor bar en distinkt prägel av 1987.

Att den en gång så glamorösa nattågstrafiken med Orientexpressen som huvudnummer bara är en skugga av sitt forna jag har förstås med den mördande konkurrensen från lågprisflyget att göra. Nattågen är tunga förlustmaskiner, vilket knappast motiverar järnvägsbolagen till dyra nyinvesteringar i fräscha liggvagnar och uppgraderad service. Inte ens vi som gillar att resa som gentlemän – för att låna en formulering från konstprofessorn Bo Grandien, som i sin tur citerats av DN-profilen Niklas Orrenius – känner oss alla gånger manade att ta nattåget, när det är dubbelt så dyrt och betydligt långsammare än flyget. 

Konstigt nog är det EU som bidragit till att koppla strypgrepp på nattågstrafiken. Först genom att favorisera lågprisflyget genom dolda bidrag och slopade restriktioner. Sedan genom att tvinga tågbolagen att identifiera olönsamma linjer och trafikslag, som just nattågen. På så sätt har den gränsöverskridande nattågstrafiken reducerats kraftigt, trots en utvidgad gemensam marknad.

I en ny bok (Night trains: The rise and fall of the sleeper) sörjer engelsmannen Andrew Martin att så många av de mest underbara och eleganta nattågen lagts ner. Efter en pessimistisk resa där han sover – eller snarare ligger halvvaken – på några av de nattåg som fortfarande rullar på europeiska spår, avslutar han boken i en förvånansvärt positiv ton. 

För kanske finns det ett halmstrå för de europeiska nattågen ändå, en räddning som stavas – Vladimir Putin. Ryska statsjärnvägarna RZD har nämligen just beställt 200 nya sovvagnar, även för linjer utomlands, och ryktas nu vilja väcka liv i den nedlagda nattågs-trafiken i Frankrike.