Linda Skugge: "Saker jag vill säga till en 15-åring"

"När jag var arton ville jag endast två saker, synas för sakens skull och att skriva."

Vad hade ni önskat att ni visste när ni var femton år? Att det blir bättre? Att allt går över och this too shall pass et cetera? Att du kan sluta vara så stressad för att livet är långt, du hinner, sedan. Att du ska försöka lära dig minst två språk utöver ditt modersmål? Att resa är grejen?

Saker jag hade velat veta när jag var 15 heter en ny antologi av Johanna Wester och Diana Olofsson där skribenter, författare och artister som Annika Norlin, Sabina Ddumba, Ebba Witt-Brattström, Lo Kauppi och Lena Andersson -skriver eller blir intervjuade om vad de hade velat veta när de var femton år gamla.

Som mamma till Fittstim älskar jag förbehållslöst alla sådana här böcker som riktar sig till ungdomar. Lena Andersson briljerar som alltid när hon säger att hon önskar att hon hade förstått vad kunskap var, hur man tar till sig kunskap och inte ska slösa bort tiden på onödigheter. Hon säger också att hon inte tror att medievärlden är vägen till lycka, om man känner att man måste synas ska det vara för att man har gjort något som har lett till det. Till exempel en idrottsprestation. Ska man in i medievärlden ska det vara för att det finns något som lockar där, till exempel viljan att skriva, att göra research, att göra reportage. Drivkraften får inte vara att man vill synas. Då blir man, enligt Lena Andersson, djupt olycklig. Hon tycker att man ska utbilda sig till ett riktigt yrke som polis, lärare, snickare med mera.

Dessutom säger hon att det inte är farligt att stöta på motstånd i livet eller ha tråkigt. Det är något som alla femtonåringar borde få veta och ta till sig. Och att man kan ta sig långt på övning och hängivenhet. Dessutom säger hon att man aldrig under några omständigheter ska börja banta.

Vad jag önskar att jag hade vetat när jag var femton?

Att blyghet oftast går över med tiden. Från att ha varit helt sjukligt blyg blev jag efter tjugofem riktigt tuff och modig och klarade till och med av att prata inför folk. Det ni! Dessutom är det okej att vara blyg. Man får vara blyg och många tycker till och med om det. Nu för tiden upplever jag att folk snarare tycker att de som alltid skränar och skrävlar är rätt jobbiga att ha att göra med.

Vad jag skulle vilja säga till en femtonåring?

Jobba med något som du är intresserad av. Lär dig ett par språk. Bo i flera olika länder. Träna varje vecka så att du får en stark kropp (den ska leva länge och orka mycket). Dessutom håller jag med Lena Andersson om att man bör skaffa sig ett riktigt yrke och undvika att synas för sakens skull. Jag vet ju vad jag pratar om för när jag var arton ville jag endast två saker, synas för sakens skull och att skriva (något som jag fullständigt älskade och hade fallenhet för). Istället borde jag ha utbildat mig till kanske lärare eller veterinär och skrivit som en hobby, inte för att synas.

Det viktigaste en femtonåring måste få veta är att lära sig att älska vardagen. För livet är som bäst en måndag klockan 18.36 då man står där och steker den där falukorven.