Fredrik Kullberg: "Tyskland – ett Sverige för vuxna"

"Förlåt, alla tyskar, om jag någon gång uttryckt mig fördomsfullt om Ordnung, hockeyfrillor och hänsynslöst paxande av solstolar."

An, auf, hinter, in och … hur var det nu? 

Kära läsare, här sitter jag och brushar upp skoltyskan. Har ni koll på vilka prepositioner som styr ackusativobjekt? Inte jag heller. 

Får väl erkänna att jag hade glömt bort själva Tyskland, också. Lätt hänt i det massiva bombardemang av anglosaxisk populärkultur som sedan decennier suggererat fram en känsla av att Sveriges naturliga kulturgemenskap ligger i det avlägsna Amerika, snarare än söder om Östersjön.

Plötsligt faller sig en nyorientering mot det som Horace Engdahl insiktsfullt kallat "ett Sverige för vuxna" så natürlich.  

Som läget ser ut har USA passerat sitt bästföredatum som den fria världens ledare medan Storbritannien är på väg Gud vet vart efter att ha kastat loss från det gemensamma EU-projektet. Tyskland, däremot, står stabilt med ett attraktivt erbjudande om trivsel, grannsamverkan och komfort. Ju mer jag tänker på Tyskland, desto mer känns det som att komma hem. 

Förlåt, alla tyskar, om jag någon gång uttryckt mig fördomsfullt om -Ordnung, hockeyfrillor och hänsynslöst paxande av solstolar. Det där är ju bara -löjligt. Kastar man en fräsch blick på Tyskland, avtecknar sig ett land som är oerhört likt vårt eget: Protestantiskt, civiliserat och med en böjelse för högst besynnerliga maträtter. Lutfisken kommer från Tyskland. 

Liksom lussekatterna, julgranen, julklapparna, julstjärnan, dansen kring midsommarstången, vurmandet för naturen, det högtidliga skålandet vid festliga tillfällen och en oändlig rad andra "svenska" traditioner och ritualer som vid närmare granskning visar sig vara tyska importer de också. 

Vad är svenska språket om inte en enklare form av plattyska, som -någon lustigkurre uttryckt det? Trettio procent av svenskan lär bestå av tyska låneord.

Tyskland är som Sveriges oregerlige och mer intressanta storebror. Den lutherska arbetsmoralen är densamma men tyskarna har karnevaler, också. Utan Tyskland vore svensk mentalitet och kultur fullständigt obegripliga. 

Vadå? Jovisst fattar jag att det är Tysklands enorma brott mot mänskligheten under nazitiden som fått det tyska att falla ur modet. Men är det några som gjort upp med sitt förflutna så är det väl tyskarna. Även om vi aldrig, aldrig ska glömma är det kanske att ge Führern ett för stort inflytande på dagens värld om Tyskland ska hållas i kulturell karantän för evigt. Nej, för mig är det helt uppenbart att Tyskland är ett av världens absolut bästa länder. Prost!