Solja Krapu-Kallio: "Är det dags att skrota vissa talesätt?"

"Det som upprepas likadant om och om igen blir med tiden en sanning", skriver Solja Krapu-Kallio.

På en lång resa hade vi en billek där vi försökte komma på så många ordspråk som möjligt. Vi turades om att dra oss till minnes fåglar som är bättre i handen än i skogen, bockar som inte ska vakta kålland, eldar som var bra drängar men dåliga husbönder, att det som göms i snö dyker förr eller senare upp, och att om man ropar så får man ungefär det svar man förtjänar. 

När det var ens egen tur kunde det först kännas omöjligt att komma på något överhuvudtaget. Men någonstans i hjärnans avlägsnaste skrymsle finns allting lagrat. Som från ingenstans kommer det upp en bild eller en rytm, och vips, så ploppar det upp meningar som att "skåda inte en given häst i munnen". Det är som en tidsresa; nästan så att man kan se och känna doften av en marknad med hästhandlare. De flesta av ordspråken har formats för väldigt länge sen, de har färgats av sin tids slitsamma arbete och humor. "Det finns många sätt, sa tanten – torkade av bordet med katten." Man sår och man skördar, bäddar och ligger, blinda hönor hittar kornet och grisen är i säcken. De innehåller människokännedom men också en cementerad moral: man ska reda sig, man ska göra rätt för sig, inte lata sig, inte vara dum. Och den som sover syndar icke. Alla har väl haft en gammal släkting som drar fram ordspråk i var och varannan mening. 

Högmod går före fall. Den som spar han har. Men den som spar på riset, den hatar sin son!

Vi tittade på varandra, vad sa vi? Ska man slå barn? Det måste väl betyda att man ska uppfostra, inte aga! Det där står i Bibeln, men hur farligt är det inte att ta allting ordagrant, öga för öga, tand för tand, tiga är guld och det är kvinnan som ska göra det i församlingen. 

Talesätten ger extra tyngd åt en åsikt i en argumentation och överför en livshållning till nästa generation. Men det som upprepas likadant om och om igen blir med tiden en sanning. Hur svårt är det inte då att tänka själv? Är vi någonsin fria att tänka själva? För det finns väl en massa -rättesnören fortfarande, och nya deviser som vi inpräntar oss idag.

Ensam är stark men det är ett givande och ett tagande och en vinn-vinn-situation där man ska tänka utanför boxen fast det är insidan som räknas. Man ska surfa på vågen och ta dagen som den kommer men både älska, hitta och förverkliga sig själv. Det är pudelns kärna att ha många spindlar i luften och bollar i nätet, och få livspusslet att gå ihop men inte ångra det man gjort utan det man låtit bli att göra, för man lever ju bara en gång.