Som när Vasa sjönk – assistenterna vågade inte tala om att skeppet var felkonstruerat. Eller när sovjetiska oljetankern Tsesis rände på grund och sprang läck utanför Trosa på 70-talet – Sjöfartsverket vägrade erkänna att man missat rita in grundet i sjökorten. I stället tryckte man till kartografen Anders Ahlmark som varnat för missförhållandet. Han straffades med tvångsförvisning till det ensliga Ölands södra grund och ett nytt jobb som fyrvaktare.
Och jag säger bara: Paolo Macchiarini. Att kejsaren, eller snarare stjärnkirurgen, var naken blev till slut uppenbart för alla utom KI-ledningen. Som försökte tysta ner och släta över.
Dumt, men mänskligt.
Det är ju fasen så mycket roligare att lyssna på applåder från ja-sägare än budbärare som kommer med dåliga nyheter.
Just nu sveper en digitaliserings-våg över det svenska arbetslivet. Klimatet av upphetsad halleluja-stämning kring den nya tekniken har gjort det surare för skeptiker än på länge. Ledord av typen “högt i tak” står som spön i backen men nåde den som tvivlar.
En digital-guru förkunnar i tidningen Chef vad som gäller: medarbetare som andas invändningar kan dra åt helvete, säger han. Fast med lite finare ord. (Tvivlare ska förmås att “vilja någon annanstans”, heter det).
Sociala medier-strategen Frida Boisen är inne på samma spår. Alla anställda måste vara ambassadörer för arbetsgivaren i sociala medier, fastslår hon i boken Digital succé. Den som inte twittrar glatt om företagets varumärke är illojal och utgör ett problem. “Om personen ogillar sitt jobb så gravt – varför är han eller hon fortsatt anställd?”
Det sjuka är att ledningen för de så kallade digitala förändringsprocesserna inte riktigt vet vad de håller på med. De digitala succéerna har i många fall uteblivit.
Mediakoncernen Mittmedia var tidigt ute med att vräka pengar på de digitala plattformar man uppfattat som framtiden. För att ha råd satte man kniven i de papperstidningar som svarat för nästan alla intäkter. Tyvärr fanns ingen marknad för de nya idéerna. Mittmedia är idag ett företag i djupaste kris. Nyhetsbevakningen från platser som Smedjebacken har närmast försvunnit.
Inte ens Spotify funkar. Ekonomiskt, alltså. Den hyllade musik-delningstjänsten gjorde en brakförlust på 1,6 miljarder kronor i fjol. Ett minus på 4,4 miljoner per dag. Sju procent mer än året innan.
Man hör inte så mycket om det, men det finns faktiskt experter som varnat för att Spotifys affärsmodell är ohållbar och att företaget kanske aldrig kommer att gå med vinst. Snacka om dålig stil!
