Johan Croneman: Lex Väntetid – lagen inom sjukvården

Det är lag på att man måste vänta när man besöker sjukvården. Det är inbyggt i systemet.

Johan Croneman: Lex Väntetid – lagen inom sjukvården

Man kan ha fått den första tiden på morgonen, du får garanterat ändå vänta en halvtimme. Det är Lex Väntetid. Det spelar ingen roll hur många patienter som bokats, det har ingenting med belastning att göra. Patienter väntar därför att de kan vänta.

Jag vet, detta kommer uppröra många (inom sjukvården): Jag har aldrig sett någon på ett sjukhus som verkar jättestressad (akuten?). Mer relaxad personal får man leta efter.

D-e-t t-a-r s-i-n t-i-d.

För många år sedan fick jag efter att ha spenderat den obligatoriska halvtimmen i väntrummet komma in till doktorn – han satt med ryggen emot och skrev, men sade högt när han hörde mig: “Sitt ner”.

Han fortsatte skriva. Och han skrev och han skrev.

Det gick fem minuter, det gick tio, jag reste mig upp, gick mot dörren, öppnade – då vänder han sig om: “Vart skall du”?. “Jag skall gå”, sade jag. “Varför då”, sade han. Han fick den långa blicken.

“Ta hissen vid K, åk två våningar, följ grön linje till väntrum 3.

Sitt ner och vänta”. Man sitter där och väntar länge. En kille i rullstol och droppställning mitt emot försöker sova.

“De har så mycket att göra, så mycket nedskärningar”. 

Den där har jag hört i snart 45 år. Senast i morse på nyheterna.

En sjuksköterska släntrar genom korridoren, på trätofflor, hon går långsamt. jag ser att hon tittar in genom en dörr, står och pratar, lutar sig mot väggen, skrattar lite, vänder sig om, går tillbaka. Går in i ett rum, kommer ut ur ett annat. 

En läkare öppnar sin dörr och går över och knackar på en annan dörr, öppnar, går in och står och pratar i kanske tio minuter, en undersköterska går under tiden in och ut två tre gånger till samma rum. De pratar om incheckningsköer på Arlanda. Nu går läkaren tillbaka, stänger dörren efter sig. Två sjukvårdsklädda står med ryggen mot och pratar i receptionen, en har lutat sig ner över disken, en tredje kommer, de kramas, någon tackar någon annan för något. En annan läkare kommer ur sitt rum och går och lämnar ett pappar i en metallkorg. När de tre pratat klart tittar en kille i korgen, tar papperet, läser lite, vänder sig om och går nu tillbaka till läkaren som nyss lämnat papperet.

De står i dörren i tio minuter och pratar om det här vita arket. Det är fin stämning, de skrattar, “hej”, killen i blått försvinner runt hörnet, kommer tillbaka efter fyra-fem minuter utan papper, fortsätter prata vid receptionen. 

Det hasas fram och tillbaka i Birkenstock. Ingen har tittat på någon av oss. Vi kunde liksom ha hängt på väggen, ni vet sån där sjukhuskonst som ingen vet hur den kom dit, hur länge den hängt där – eller varför. Ingen har någonsin lagt märke till den.

Häromnatten räknade jag ut att sjukvården är skyldig mig 26 veckor. Ren väntan. Återbäring i höst?

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top