Johan Croneman: Bergtagen av Sjöwall/Wahlöö

Ännu en sådan där sömnlös natt och jag står i vargtimmen vid bokhyllan i vardagsrummet och letar smått desperat efter något att läsa för att driva bort, eller åtminstone distrahera, de allra värsta demonerna.

Johan Croneman: Bergtagen av Sjöwall/Wahlöö

Jag är inte särdeles road av omläsningar, men nu behöver jag något som går ner kvickt och lindrar snabbt – jag står plötsligt med Maj Sjöwalls och Per Wahlöös Den skrattande polisen i handen. Jag ligger snart i sängen – och kan inte sluta läsa.

Som tjugoåring, på hösten 1975, samma år som Sjöwall/Wahlöö avslutar sin boksvit om tio böcker (Roman om ett brott) med Terroristerna hittar jag den första delen, Roseanna (från 1965) – och jag blir smått bergtagen. Jag skolkar från Journalisthögskolan en hel vecka, sätter mig ner på skolans stamhak på Andra Långgatan, och sväljer alla tio böckerna i en enda lästugga. Det är en sådan där läsupplevelse man bara har några få gånger i livet.

Fyrtio år senare hamnar jag i samma
rörelse – jag sträckläser nu igen samtliga tio böcker under några veckor. Det är
givetvis mycket som åldrats, inte allt med samma värdighet: Den då så hyllade politiska analysen kan idag definitivt kännas väl fyrkantig och lite grund, beskrivningen av ett samhälle i kris och upplösning
under en tid då det svenska välståndet nådde historiska höjder blir också lite
paradoxal och klichéartad. Vänster-
perspektivet är uttalat, och pratar tydligt om sin tid.

Men här finns också massor av fantastiskt bra dialog, en deckardramaturgi som var unik och nyskapande, en realism bakom det
envetna, enträgna ofta inte så lite trista och tråkiga polisarbetet som man aldrig tidigare hade stött på i genren. 

Här fanns poliserna, kriminalinspek-törerna, kommissarierna – här fanns Martin Beck, Lennart Kollberg, Gunvald Larsson, Einar Rönn, Fredrik Melander, Benny Skacke, och deras inte alltigenom gnisselfria relationer. Här finns våldet och döden och brotten. (Det där ni ser i dagens Beck-filmer har inte ett jota med Sjöwall/Wahlöös böcker eller huvudpersoner att göra.) Och här finns, framför allt, en Stockholmsskildring som måste vara en av de finaste i modern svensk litteraturhistoria. Huvudpersonerna lever och rör sig visserligen i en stad som delvis inte längre finns – men Sjöwall/Wahlöö får allt att leva intensivt, och till och med återuppstå så här fem decennier senare. Det är mer än storslaget och jag är övertygad om att inte bara inbitna Stockholmsbor kan uppskatta skildringen. De hittar en kärna i Stockholm som ingen kanske gjort sedan Strindbergs och Röda rummets tid. Sjöwall/Wahlöö kom att påverka deckarförfattare och deckarskrivandet över hela världen – återupptäck dem, läs om, njut, ge bort i julklapp. Och till Er som ännu inte läst finns bara fyra ord: Jag är sååå avundsjuk!

 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top