Jag skulle så gärna vilja vara en modig person. En sådan som vågar testa nya saker, som inte tvekar inför att ta risker och som åtminstone ibland väljer de mer oväntade vägarna i livet. Man kan säga såhär: Jag har en del kvar att jobba på. Under hösten är det framförallt två kvinnor som påmint mig om vikten av att gå på tvärs mot omgivningens förväntningar. Den ena är en sjungande 23-åring från Jönköping. Den andra en bestsellerförfattare från Kansas City, USA.
När det uppdagades att artisten Amy Diamond skulle spela huvudrollen i en ganska tung biofilm, var vi många som blev skeptiska. Nog för att hon kan bemästra trallvänliga barnhits, men en seriös filmroll? Amy
Diamond motbevisade oss. Med råge. Om hon inte får en guldbaggenominering för sin utmärka rollprestation som ätstörd konståkerska i hyllade dramat Min lilla syster, råder ingen rättvisa på jorden.
Gillian Flynn, ni vet – författaren som skrämde livet ur oss med thrillern Gone Girl? Jag har väntat på att hon ska kläcka ur sig en ny roman och föreställde mig ytterligare en tjock rysare som skulle tvinga mig att sova med lampan tänd. Istället släpper hon novellen En sån som du. Det är en helt skruvad berättelse på 64 sidor som inleds med en detaljerad beskrivning av en prostituerad kvinnas… ehm, tjänster. Jag:et i storyn är ett fnask som byter bana och blir medium, med en del oväntade möten på köpet. Novellen påminner ingenting om Gone Girl och jag kan inte bestämma mig för om den är ett mästerverk eller ett fiasko. En sak är dock säker: Jag blev överraskad. Riktigt överraskad. Det är en känsla jag har saknat.
Av Tara Moshizi
