Det känns i hela kroppen när jag hör det. Det drar ihop sig någonstans runt naveln och det inre larmsystemet tjuter som Hesa Fredrik första måndagen i månaden kl 15.00. Alliansen med Jan Björklund i spetsen vill införa betyg från årskurs 4 och hela mitt väsen reagerar som om någon sagt att man vill asfaltera alla lekplatser på jorden, byta alla gungor mot parkeringar och cementera alla grönområden.
Men sen försöker jag tänka rationellt och lägga mina känslor åt sidan. Det måste väl ändå finnas vetenskaplig grund och högst förnuftiga orsaker när fyra politiska partier driver en fråga gemensamt? Jag vet inte om det beror på att jag just sitter och skriver en bok som jag hoppas ska elda på mellanstadiebarns kreativitet och skaparlusta, eller att jag är förälder och snart kommer ha ett skolbarn. Men betyg för små knattar som fortfarande har tusen gosedjur i sängen. Vad kan det göra för nytta? Enligt politikerna, som tycker att det här är en bra idé, så ska det förbättra ungarnas Pisa-resultat.
Så vad säger forskningen? När man skickade ut ett utredningsförslag om att sänka
betygsåldern från årskurs 6 till 4 svarade 34 av de 44 tillfrågade remissinstanserna att man avråder från detta. Bland dessa finns Skolverket, Skolinspektionen, de stora lärosäten och lärarfackförbunden. Rungande majoritet av de som verkligen vet något om det här (och som inte bara är oroliga föräldrar) säger alltså NEJ.
En omfattande svensk forskningsgenomgång på Göteborgs universitet av nationell och internationell betygsforskning visar att inga studenter presterar bättre med betyg. Lågpresterande elever som får betyg presterar sämre. Tydlig feedback och information till eleven om vad som kan förbättras påverkar prestationen tydligt postitivt – medan negativ feedback påverkar negativt.
Både vetenskapen och magkänslan säger nej alltså. Trots detta driver man det vidare! Kan det vara så att det här har blivit en prestigefråga och inte längre handlar om skolbarnen? Låt mig kontra med ett annat förslag: Mindre klasser, välutbildade
pedagoger med bra löner, kreativa inne- och utemiljöer med plats för sång, skutt och lek på lektion och rast, extra stöd för de som behöver, god näringsriktig lunch, ett skolbibliotek med nycklar till andra världar, en skolkurator med mjuk fåtölj och lyssnande öra, en skolhälsovård med lediga tider och tryggt bemötande. Vad säger ni, ska vi testa? Och om Pisa-resultaten fortfarande är lika dåliga – då försöker vid med det där betygsköret i stället!
Av Elin Ek
